Fostran

Nu var det länge sedan jag skrev, men det händer så fasligt lite i mitt liv just nu och jag vill inte att det här ska vara en deppblogg. För just nu känns allt bara som en jämntjock dimma. Varför kan jag inte få ett jobb?!

Nå ja nu var det inte det jag skulle skriva om utan något helt annat. Nämligen barn.

Jag har så oerhört svårt att sitta brevid och titta på. Jag vill bara lägga mig i. Jag fattar inte att det är så många som har så svårt att kommunicera med sina barn. De ger dem på tok för många alternativ och mesar för dem. Jag börjar nästan koka när jag tänker på det bara.

Vad är det som är så svårt med att fatta ett beslut och sedan stå fast vid det? Ska vi ut och gå och du ska vara i vagnen då får du vara i vagnen. Om jag någon gång får barn kommer jag att bli en oerhört osentimental mamma med tydliga regler. Kanske är det för att jag har hundar och jag vet att det inte går att böja på sina regler. I min värld är det detsamma med barn. Så fort jag börjar vika i min övertygelse så har jag lagt upp för en diskussion som kan bli hur jobbig som helst. Varför ens börja?

Det var så skönt att lyssna till kocken på Malous förmiddagsprogram i går eller när det nu var. De pratade om mat och barn. Han var stenhård, vill de inte ha får de vara utan och allt ska ätas. Han gör ingen annan mat till barnen och är det något som smakar konstigt så är det inget med det. Vill ni inte ha fåt ni gå från bordet och då blir det inte något mer ikväll. Det var en sådan befrielse att lyssna till någon som hade lite pondus och inte bara curlade sina barn och mesade. Tycker att det är allt för mycket sånt nu. Jag tycker inte att barn kan uppträda ordentligt länge, eller inte alla barn så klart.

Men ta bara det att vara bjuden på kalas. Visst beteer vi oss bra. Alla vuxan vet vad som gäller och ingen beteer sig illa, varför ska vi acceptera när ett barn gör det? Självkart ska barn vara barn har spring i benen och tjoa och timma men det betyder inte att de får komma undan med visa beteenden.

Jag vet inte varför jag blir så irriterad på sånt här. Kanske för att jag inte kan lägga mig i. För att det är föräldrarnas sak att sätta gränser. Men samtidigt när det är i mitt hem. Åh det är så svårt det där. Men jag tror att jag har kommit till någon slags beslut om att att jag kräver vissa saker i mitt hem och då är det det som gäller. Oavsett vad föräldrarna tycker.

Jag har i alla fall kommit fram till att jag tycker att det är oerhört jobbigt med föräldrar som inte har en rak linje och följer den hela vägen ut.

Fingervante

Här kommer en bild av min allra första fingervante. Har aldrig tidigare provat så det känns mycket spännande.


För tillfället har den ett lillfinger, ett ringfinger och ett långfinger på väg. Lite pilligt men inte alls så svårt som jag trodde.

SAIK!

Jag är som sagt ingen sportfantast men när Skellefteå AIK har chans att gå vidare i slutspelet och det visas på tv ja då måste en ju bara se. Även om det är med halva ögat och andra halvan på en stickning. Som för övrigt inte blev helt rätt, fick repa upp två gånger. Så jag misstänker att även om halva ögat var på stickningen var hela hjärnan fixerad vid tv:n.

Det är ju helst sjukt vilken spännande match! Å tänk att de slog ut Linköping. Fast nu möter de å andra sidan Färjestad och det kommer inte att bli lätt. Men kul för systrarna som kan gå och titta på semifinal mellan bostadsort och uppväxtort. Eller tja ungefär så i alla fall...

Idag tog jag bilen bort till Lomtjärn för att gå med hundarna, det är helt fantastiskt nu när solen börjar lysa och det känns som vår. Älskar den här delen av våren, innan snön har hunnit försvinna helt. Sedan blir det bara geggigt och lerigt. Det gillas inte. I alla fall inte med tre hundar i hushållet.

Nu ska jag gå och sticka vidare på mina fingervantar, hade tänkt att de skulle bli klara så att jag kan njuta av dem i vårvädret.

Hos Pep & tanterna finns det en liten film på världens duktigaste valp!

En god start

En kanna te, en god bok, hundar som busar runt i vardagsrummet och funderingar kring nästa stickprojekt.

I min värld kan en dag inte börja bättre.

Helgen har varit väldigt trevlig, bio på lördag. J ville se Whatchmen och jag tänkte: vad i häcken, klart jag henkar. Det var en bra film, en blandning mellan V för vendetta och Sin city. Svart och muskig med mycket stiliserat, både våld och sex. Ibland kändes det som att serierutorna kommit till liv.

Söndag och solsken. Vi packade bilen full med hundar och grillgrejor och sökte oss ut på Fårön. Där mumsade vi på pinnbröd och quornkorv. Som tydligen inte var lika god att grilla som förra helgens sojakorv. När vi kom hem var vi alla helt utslagna, hundarna sov hela kvällen och jag gick och la mig strax efter nio. Har en massa sömn att ta igen nu när jag har en liten valp hemma.

Nu nytt

- gröna sockorna är nu klara

Grön Fable till foten och röd Fable till skaftet. Ett kort skaft för inomhusbruk.

- här kommer oxå ett par lila Polka dots med tummar, men opressade.

Lila och rosa alpacka från garnstudion.

Stickfronten

På stickfronten intet nytt.

- en socka klar, en kvar
- en polkadott klar, en tumme kvar
- lehmusen börjar arta sig

Så där som det kan va

Trevligdag igår

Trevligdag idag.

Igår för att vi fick besök från Umeåstan. Det var H som var här och fotade.

Idag för att det är fredag. Helg betyder Isäntä.

Sockparad

Stickar ett par galna sockor i fabel. Tänkte att jag skulle använda lite restgarn. Det fina röda blev för ett tag sedan ett par sockor till systerL. Nu kommer det som blev över att bli ett par till mig. Det gröna köpte jag när jag och M var på garnutflykt till Luleå för ett tag sedan.

Nu kan jag ju passa på att visa upp systerJ sockan. Hon fick ett par i födelsedagspresent. Tycker själv att de blev väldigt fina. Blev sugen på att sticka ett par till mig själv oxå. Det svarta och lila gjorde sig så himla bra tillsammans.

Polka Dots mitts

Nu när de nästan färdiga. Jag har bara tummarna kvar. Gillar verkligen det här runda fina mönstret så jag kan helt klart tänka mig att göra fler. Kanske då i lite mer roliga färger. Kontrastfärger... fantasin flödar. Orange med lila prickar eller röda med vita prickar.

Den som söker skall finna

Jag söker jobb som en galen liten iller. Jag är inte helt säker på att de är de allra bästa personliga breven jag får iväg men de är tusan i mig inte dåliga. Så någon gång måste jag väl ändå få napp. Tobaksfri Duo låter verkligen intressant, något jag lätt skulle kunna jobba med som den gamla Förebyggarbussare jag är. Förra fredagen tror jag att jag skickade iväg över tio ansökningar...

Annars händer det inte så mycket. Jag spelar Heroes of Might and Magic, läser fantasy, tränar Pep och umgås med kärleken. Så mycket roligare är det inte. Jo kanske att jag stickar en och annan maska oxå.

Ser fram emot att Pep ska få sin vaccinationsspruta så att jag kan börja hänga lite ute på klubben. Det kommer att göra skillnad för mitt sociala behov.

Polka dots

Pulsklubben 2009 inleds med ett superfint pulspar. Jag måste genast se om jag har några stickor lediga. För här ska det bli Polka dots för hela slanten. Har en massa nystan Drops Alpacka som bara väntar på att få bli uppstickade. Kul kul. Jag älskar verkligen att sticka pulsvärmare så den här klubben är som gjord för mig.

<3

Ibland så överväldigas jag bara av kärleken.

Tekanna panna anna

Av resterna av Arauncania garnet har jag stickat en tekannevärmare


Stickade ribbad mossstickning med ett hål för pipen. Är själv väldigt nöjd med resultatet och det håller teet otroligt varmt länge. Mönstret kommer dock inte fram så bra på bilden får se om jag fotar på något annat sätt framöver. Mönstret blev väldigt fint och lagom tjockt.

Nu har jag bara pyttelite kvar av garnet, det får kanske bli någon detalj på en vante eller nåt. Måste ju sitcka vantar som matchar baskern...

Ensamhetensbaksida

Helg igen

Jag är rastlös och känner mig ensam. Min vän M ska flytta hem till Finland för att göra klar sin utbildning. Det känns verkligen trist.

Ikväll kommer Isäntäs bror och familj på besök. Det blir väl middag och så för dem. Trevligt trevligt.

Snälla rara alla som jag känner, kom och hälsa på oss!

Melerade baskrarna

Den här baskern är ett hopkok av mönster. Fick anpassa efter garntjocklek och hitta på lite eftersom. Men jag tycker själv att den blev väldigt fin. Det är ju trots allt min allra första.


Garn: ca 50 g Arauncania Azapa

Så här ser den ut på.


Tack systerL för det fina garnet. Jag har lite kvar så det kan säkert bli något mer snyggt.

Arga leken börjar nu

Jo nu till mitt arga inlägg.

Det går en trend i ilska. Arga kocken och Arga snickaren osv. Det har blivit rätt att vara arg. Det tycker jag är jätteskönt för jag är en ganska arg människa. Men det som är spännande i det hela är att det ju egentligen inte är ilska utan bara människor med lite jävlarannamma. Människor som vågar säga ifrån och som säger till. Är det egentligen att vara arg?

Nä det tycker inte jag. Att vara arg är att vara upprörd och i affekt. Inte bara att bry sig om att saker och ting ska bli klara i tid och bra gjorda.

Slötittade på Arga snickaren och fascinerades av hur mycket han brydde sig om de han hjälpte. Han stod nästan och grät vid sågen för att paret inte var nära varandra. För att de inte kunde prata och göra saker tillsammans. Där står alltså den så kallade arga snickaren och gråter. Det tycker jag är så mycket mer än att bara vara arg. Han är engagerad, kanske skulle programmet heta Engagerade snickaren.

Men Arg låter väl så mycket mer fräckt. Det är inne att vara arg. Vilken tur för mig som brusar upp för inget alls allt som oftast.

Beret

Fingarnet jag fick av SysterL har nu snart blivit en basker. Det går som hiskeligt fort att sticka mössor. Den blir super fin och färgerna är helt underbara. Tyvärr har jag slut batterier i kamurran så bildbeviset får komma lite senare.

Traditionsenligt var E här ikväll, han brukar alltid komma över för att se mästarnas mästare. Men ikväll blev det inte då det var Champ fotboll. Barca-Lyon. Det går före allt annat...

Grattis till automobilecarte syster! Tusans så gôtt!

Nu ska jag gå och sussa så att jag är lika pigg imorgon.


I morgon ska jag skriva om arga saker. Ni får ge er till tåls tills dess.

Nu kommer lugnet tillbaka

Nu börjar det bli lite rätsida på världen igen. Den första veckan är alltid den värsta för då är det så mycket som är nytt. Både för människor och djur. Jag måste vara totalkoncentrerad på allt. Men nu så här efter en vecka så är det mycket lugnare. Nu kan jag börja sticka igen.

Har bestämt att det får bli en basker, för mössan jag gjorde börjar bli lite för slapp. Det är fingarnet jag fick av systerL som ska få äran.

Kommer nog att börja redan ikväll...

Annars rullar det på. Hundarna har äntligen vant sig vid varandra. Ella är inte lika svartsjuk längre och Ixxi har börjat våga säga ifrån. Pep börjar känna sig hemma och jag har helt trasiga händer. Det är en liten bitig piraya...

Nu ska jag ta och gå ut med honom sedan blir det till att göra middag.

Bookisch

Hittade hos Znick Znack, tror jag gjort det förr men måste göra igen.

Tillbaka igen

Äntligen har jag återhämtat den förlorade sömnen från förra helgen. Jag har varit så förbålt trött. Men det blir ju så när en sitter uppe och snackar skit hela natten. Gick och la mig först vid 4 snåret. Trevligt trevligt. Men inte bra för mig, jag som är så himla beroende av att alltid få ungefär samma mängd sömn. Annars blir jag helt knasig. Sur, grinig, hängig och allmänt seg. Orkar inget och vill inte ha med andra människor att göra. Men nu så här lagom till helgen så är jag fit for fight igen.

Har sovit utan att ha blivit väckt en enda gång. Nu börjar jag bli van vid Peps ljud så inte ens han stör. Det är så härligt att sova.

Annars händer det inte så mycket. Söker jobb, läser fantasy, myser med hundarna och umgås med vänner. Det är ganska stillastående med andra ord...

Redan helt slut

Full rulle... med världens sötaste valp. Tanterna verkar ha accepterat honom redan. Tror dock att det kommer att bli lite problematikst framöver med Chewies "ägande" behov. Hon tror ju att hela världen, framför allt människorna är hennes.

Vet inte om jag kommer att kunna sticka så mycket framöver. Vi får se...

Vill ni veta hur det går, gå in på Pep & tanterna

Helgen

Fullspäckad helg

Nu åker jag till Umeå för årsmöte med kalas och samt trevlig kväll med vän och sedan vidare till Ö-vik för att hämta Pep.

Peppar järnet

Med stolthet i rösten vill jag presentera Pep (uttalas pepp)
eller Black Zone's Red Cloud.

På bilden är han sex veckor och går det att bli sötare?

Så här skrev uppfödaren om honom här om dagen "är en smart sak... en lovande valp för kommande tävlingskarriär!"

"Pappas blick och tankesätt men med mammas fart..."

Här en liten Pep på 5 veckor

Alla bilder tagna av Isabelle - kennel Black Zone's

Våffelgott

Jag tillhör den lilla lilla skaran av människor som inte är så förtjust i sött på mat. Det funkar ju bra att skippa sockret i det mesta. Men det är svårt när det kommer till pannkaka, plättar och våfflor. Det är inte lätt att hitta något som är gott till men efter år av letande har jag kommit fram till dessa tillbehör.

1. Creme fraiche
2. Keso
3. Vanlig ost i skivor
4. Osötade bär
5. Pizza sallad

Idag provade jag coleslaw, det funkade fint det med. Så jag har ytterligare ett tillbehör att lägga till listan. Kanske ska jag prova mjukost nästa gång. Det borde ju vara smaskigt.

En dag på havet

Solen lyste, jag myste och hundarna frös lite...

M ringde och vi tog en promenad ned till havet. Mitt mellan alla skoterspår satte vi oss ned och fikade.

Ella har sorkhoppat efter boll i snön.

Det är inte lätt att fota hund

Ixxi letar boll som hon sedan trycker ned med nosen och gräver upp, trycker ned och gräver upp.

På väg hem upptäckte jag vilka enorma snödrivor det var mellan oss och vägen. De invaggar en i falsk trygghet.

Hundarna ser otroligt små ut...

Drömtydaren

Kanske är jag en sanndrömmare eller kanske inte. Det får framtiden utvisa.

Här om natten drömde jag om vilken valp jag skulle få. Jag vaknade och var helt säker på att det var just den lilla som skulle flytta hem till oss. Jag tyckte det var märkligt för jag hade inte fått några indikationer om just den hunden. Så jag tänkte inte så mycket mer på det. Så på kvällen när jag pratade med uppfödaren berättade hon att hon nog ändrat sig och att den hund jag drömde om var det som kanske skulle flytta hem till oss.

Jag fick nästan gåshud. Har jag blivit sanndrömmare nu oxå?

Pusslig

Ok jag måste erkänna, jag har ett helt galet förhållande till pussel. De som känt mig sedan barndomen kan intyga. När jag var liten hade jag pusseltävlingar och kunde lägga pussel upp och ned så att jag inte såg motivet alls. Känns nästan lite sjukligt när jag tänker på det.

För tillfället ligger det ett 1000bitars pussel på vårt köksbord. Det är ett jättefint pussel av trä. Motivet kan väl alltid diskuteras, den klassiska borgen.

Men för mig gör inte motivet så mycket utan det är mer lyckan i att få bygga. Det finns i stort sett inget som kan hålla mig uppe om jag väl blivit trött på kvällen. Inget bortsett från pussel. Jag kan vara supertrött och sätta mig vid pusslet och lyckas jag få dit en bit så är det kört då kan jag sitta flera timmar till.

Det är något magiskt med pussel, att få bitarna att passa ihop. Jag tror att pussel och stickande ger ungefär samma tillfredsställelse. Jag får saker färdiga. Jag är superduktig på att påbörja nya projekt som jag sedan inte färdigställer. Men med pusslandet och stickandet så blir jag färdig. Jag får se ett slutresultat. Det är helt underbart. Jag kan låta pusslet ligga fram en dag då jag går fram och tittar och känner lite på det. Sedan åker det ned i lådan igen så att jag kan njuta av byggandet ännu en gång.

Whisper

Äntligen kan jag visa upp den fantastiska halvvanten/pulsvärmaren Whisper

De är så fantastiskt snygga och jag skulle mer än gärna ha ett par själv. Dessa har dock åkt ned i ett paket till systerL. Tycker att de har lite retrokänsla över sig.

I paketet låg även ett par sockor som jag designat helt själv. Dock syns det inte så mycket på bilden vad jag gjort, som exempel kan jag nämna att den på båda sidorna har en fläta.

Extra kaffe

Jag tänker så mycket nu att jag knappt har tid att få ned orden på skärmen. Vet inte vad det är med mig men det är som att tankarna tar slut vid fingertopparna. Mest av allt handlar alla mina tankar om oro. Oro att inte få jobb, oro att inte få pengarna att räcka osv. Det är trista tankar som jag känner att jag inte behöver sprida. Världen känns så negativ som den är ändå.

Gillade dock IC's ide eller tja iden var kanske inte hennes från början men jag läste den först hos henne. Idén är att dela med sig.

Betala för en extra kaffe nästa gång du fikar, be personalen att ge kaffet till valfri kund lite senare med en hälsning från Kollektivet.

Jag tycker att tanken är helt underbar och hade jag själv mer pengar skulle jag direkt anamma den. Tänk att få dela med sig och så glad den som kom efter skulle bli.

Sedan måste jag erkänna att jag har utvecklat ett beroende. Jag trodde inte att det var möjligt men det är helt sant. Jag är Lehmusberoende. Den ligger oftast på det allt för överfulla vardagsrumsbordet och tittar på mig.



Jag har svårt att sitta i soffan utan att plocka upp den och låta stickorna sköta några varv till. Det är helt magiskt vad rolig den är att sticka.



Som ni ser så är jag nu inne på andra rundan och ska snart börja med det sista gröna och sedan har jag bara det avslutande blåa kvar. Färgerna kommer inte riktigt till sin rätt mot golvet, den första bilden är mer nära originalet.

Hopplös bostadssituation

Beslut måste fattas.

Vi har helt enkelt inte råd att bo kvar i vår fina sprillans nya lägga. I alla fall så länge jag inte har någon som helst inkomst .Det går ju inte att ringa till bostadsbolaget och fråga om de kan vänta med hyran någon månad tills vi vet. Så nu är vi ute på jakt.

Jag ska kolla upp allt innan vi bestämmer oss. Kan det vara så att det är billigare att bo i ett hus? Om vi hittar ett billigt. Eller är det billigare att köpa bostadsrätt? Jag vill ha alla alternativen klara för mig innan jag ger mig i kast med det ena eller det andra.

Har hittat ett väldigt billigt men inte så snyggt hus på Backen här i stan. Det ligger inte så långt från oss nu. Sedan har vi kollat in lite bostadsrätter. Nu så vill jag bara veta hur mycket pengar det kommer att gå varje månad så att vi kan göra någon slags kalkyl och se vad som är värt det. Bo i en liten 2:a eller ta ett lån.

Två händelser

1. Lakrits har nu ätit sin sista tablett i den här kuren. Det är bara att vänta och hoppas på att magen håller sig i styr. Den här gången har hon ätit en tablett var annan dag och jag tycker mig ha märkt att hon varit lite mer trött och hängig de dagar hon ätit tablett. Så om magen inte klarar sig tror jag att jag kommer låta henne somna in. Usch det är ett skitjobbigt beslut och det gör ont i varenda nerv i min kropp. Men jag vill inte att hon ska lida. Jag tänker på henne och inte på mig.

2. Dagens händelse var stickcafét. Det är alltid lika trevligt att sitta på Humlan och surra med andra som handarbetar. Vi träffas en gång i månaden. Den första söndagen varje månad. Missade förra gången, minns inte vad det var om vi precis kommit hem från Giron eller hur det nu var. Det var dock sista gången M var med, vad jag vet. Så nu måste jag ta mod till mig och åka dit själv. Men det ska nog gå bra.

I bakgrunden hör jag Isäntä som skriker över fotbollen. Nu leder de med två mål vad jag kan förstå.

Ha en fortsatt trevlig helg

Två måsten

1. Städning. Vi tog tag i hela läggan idag. Det var ett tag sedan sist och behövdes verkligen. Men det går ju så fort när vi gör det tillsammans. Svip svip säger det och så är hela läggan dammtorkad och tja sedan är det ju bara det som går fort kvar.

2. Solskenspromenad - ja det är ett måste. Fast ett positivt sådant. När nu solen äntligen tittar fram efter flera veckors frånvaro så bara måste en ju ta sig i kragen och gå ut och njuta av solen. Vi gick ned till havet och ut på isen. Vi var inte ensamna om den iden ska jag säga. Ett par var ute och sparkade med sina två barn, barnen låg i en dragpulka som deras hund drog. Vilken perfekt lördags utflykt. Några körde något som liknade gokart fast större på isen. De hade gjort upp en bana och så körde de runt runt. Såg ut nästan lite som Mario carts. Många åkte långfärdsskridskor och det sparkades hej vilt. Jag bara njöt.

Två bilder

Lehmusen blir bara större och större. Nu ser den inte längre ut som en rasta sjal... Den kommer att bli gigantisk. Börjar att bli mer och mer förtjust i den, så kanske kanske jag kan använda den i alla fall.


Så en bild på Chewie från i sommras. Då var hon helt nysnaggad och söt.

Två känslor

1. Längtan - Jag håller på att längta ihjäl mig. Den 16:e får jag åka ned och hämta den lilla marodören. Längt längt.

2. Smärta - Den jag har är dock väldigt fysisk och återkommer ungefär en gång i månaden. Men vad fasen hjälper det att vi känner varandra så väl. Det gör fortfarande ont i magen.

Två kvinnor

Nu ikväll har jag varit och lyssnat på Lotta Gröning. Hon var på bibblan för att berätta om sina böcker eller om två kvinnor inom arbetarrörelsen. Alva Myrdal och Mona Sahlin. Det som slog mig allra mest var hur olika strategi de haft och hur olika långt det fört dem. Alva som argt drev sina frågor och verkligen kämpade och brann. Hon var nog en finne i röven på många av regeringsgubbarna. Mona å andra sidan känns mer som en förståndig lyssnare. Hon har i och för sig oxå drivit många frågor och till och med fått pris för att hon så effektivt drivit miljöfrågorna i Sverige och Europa. Det hade jag inte en aning om. Men då känns det oxå som att hon jobbar mer i det tysta. Hon är en smygare som kanske inte syns så mycket. Hon kan sin sak och vet vad som behövs göras men ställer inte till det så som Alva gjorde.

Det är min högst personliga tolkning.

Något annat högst personligt är hur lätt jag har för att bilda tårar och få dem att rinna över. Tycker liksom inte att ett föredag om en kvinna som jag redan kan ganska mycket om ska göra mig berörd. Men nu för tiden så behövs det inget alls för att ögonen bevattnas. Det är skrämmande. Där sitter jag med J och en massa pesionärer och känner att jag har svårt att hålla tillbaka gråten. Över Alva Myrdal? Vad är det för fel på mig? Det här är inte normalt!

Torsdag

Det händer inte så mycket runt mig för tillfället. Det känns lite som att jag står och stampar. Väntar på att de stora sakerna ska trilla ned från träd. Eller väntar och väntar jag har ju arbetat för det oxå. Som jobb till exempel. Det känns likafullt som en väntan.

En annan väntan är efter den lilla, som vi nästan har bestämt vad han ska heta. Just nu lutar det åt Culé. Fast det lär väl bli Kuling eller nåt sånt i min mun. Har svårt att låta bli smeknamnen. Det är nu i stort sett bara två veckor kvar.

Har kommit i kapp med alla stickningarna nu. Snart kan jag visa lite bilder. Det kändes lite stressigt där ett tag. Jag satt med ett par sockar till systerL's sambo. Hade tänkt att de skulle följa med i det försenade julklapps paketet. Men fy vad svårt det är att sticka sockar till någons fötter en inte känner. De blev på tok för stora och jag froggade och började om och då blev de inte så mycket bättre. Gav upp och gav bort dem till E i stället, på honom satt de som en smäck. Han har dock storlek 44. Har lite smått börjat med födelsedagsstickningarna nu. Måste ju ha lite tid på mig då jag har svårt att hålla på med en sak samtidigt. Rent stickningsmässigt känns det i alla fall som att jag har läget under kontroll.

Nu ska jag ta och göra middag, det blir någon slags citrongryta. Vi får se. Ska på bibblan ikväll och lyssna till Lotta Gröning som ska prata om arbetarrörelsens kvinnor. Det ska bli trevligt.

Följ min blogg med bloglovin

Ibland så infinner sig en helt euforisk lycka. Det är de stunder jag kommer på att jag har en liten buse som skall flytta in hos oss. Allt som vi ska göra tillsammans, allt som jag ska lära den lilla. Det är alltid så spännande med ett nytt litet liv.

Jag passar på att sticka så mycket som möjligt nu, för sedan kommer det att vara svårt att ha sånt framme. Nystan är allt för inbjudande för små valpar och detsamma gäller nog stickor som far fram och tillbaka. Hur ska jag klara mig? Det är bara att vänja den lilla vilden vid att inte röra. Haha, vilken utmaning.

Nu ska jag återvända till min Lehmus som inte längre ser ut som en rastasjal. Den har fått en blå rand oxå. Stickar vidare så hörs vi senare.

Valpar

Hemma igen efter en helg i en valplåda på en kennel i Ö-vik. Det är inte det lättaste att ta kort på livliga små valpar. De springer/rullar/hoppar/busar ur fokus. De tittar bort eller börjar leka med kameran. Här kommer i alla fall två bilder som blev riktigt bra.





Har du inte fått nog och vill se mer, gå in på tibbesidan.

Funderingar

Vem sätter klistermärken på alla äpplen och päron?

Hur i fridens namn kan en få för sig att börja gräva runt ett hus nu?

Vem har virkat dessa då de bara kostar 1000 kr st.

På stickfronten...

... massor med nytt. Men inte så mycket jag kan visa upp. Eller snart kan jag, när det är postat och mottaget.

Det jag kan visa upp är denna underbara Lehmus som jag påbörjade för någon dag sedan.

Jag undrar vad jag ska göra med alla mina färgglada sjalar. Just nu ligger de och visar upp sig i all sin prakt. Den ena hänger på en stol och den andra över soffan. Men så kan jag ju inte alltid ha det. De är kanske lite för galet flerfärgade för min smak. Men vi får se om jag spar dem så kanske jag kan ha dem när jag blir tant och det passar sig med flerfärgat. Jag ska närmligen bli kulturtant när jag blir tant. Gudrun Sjödén här kommer jag! Då passar det ju utmärkt att ha färglada sjalar.

Husets första tant ville så klart vara med. Hon tycker att hon passar utmärkt med alla sjalar. Eller i alla fall brevid dem.

Jag tror på människan

På nyheterna i morse har de diskuterat SSPX eller Prästbrödraskapet St Prius X. Det visar sig att de är en högerextrem katolsk rörelse. Jag såg ett lite urdrag ur gårdagens program och jag blev helt kallsvettig. Hur kan det finnas människor idag som inte tror på förintelsen? Hur? Eller i alla fall som han säger i programmet, jag tror inte att någon jude dog i gaskammare. Hur dog de då? Alla dessa judar? Jag önskar att han kunde förklara det för mig. Måste kanske se hela programmet...

Jag har aldrig varit en fan av katolicismen, jag tycker att det är en inskräknt, patriarkal diktatur. Med påven som envåldshärskare. Han viskar och alla säger oh och ah. Nej inte alla det finns så klart kritiska även i de egna leden och det är ju skönt att se. Men tänk så många unga kvinnor som far illa i katolska länder för att de inte får abortera. Tänk alla människor med "avvikande" sexualitet som inte kan visa vem de är. Visst jag kan oxå nämna det mer skandalösa men tänker det vara osagt...

Att det finns den här typen av katolska falanger, som dessutom påven sträcker ut en hand till, gör mig rädd. Religiös fanatism är så lätt att utnyttja. Det behövs bara en stark person och alla följer. Sedan att den är högerextrem gör ju inte saken bättre.

Det är nog det som skrämmer mig allra mest med alla religioner, att det är så lätt att utnyttja dem. Vi måste kriga här, hur ska vi göra. Jo men vi säger att det finns en religiös anledning och folket följer. Religionen är allt för lätt att använda för politiska och ekonomiska syften.

Vi säger ofta om det inte varit för religionen hade det inte varit några krig. Visst det ligger en viss sanning i det. Men det är inte religionerna som skapar krigen utan människorna som ser det som användbart att utnyttja religiösa människor och religionen. Alltså om det inte funnits dumma, maktgalna människor hade det inte funnits krig.

Det hanterade

Jepp I du har helt rätt. Det hade med jobbet att göra.

1. Jag är otroligt stolt över att jag verkligen tog mig dit. Tycker sånt är skitjobbigt. Tror alltid att jag stör.

2. Hon berättade vilka kriterier de hade valt ut folk till intervju på. Det var tre stycken, typ utbildning, erfarenhet och personlighet. När hon skulle visa vad hon menade med personlighet så var det som att hon läste mitt personliga brev rakt upp och ned. Så klart blev jag väldigt glad och hoppas nu att jag får komma på intervju.

3. Jag hade missförstått henne, så det blir ingen rekryteringsdag. Hon menade att de skulle ha en rekryteringsträff där de läser och begrundar allas personliga brev. Det gjorde mig lite pruken då jag tror mig ha bättre chanser då jag får visa mig "in person" så att säga. Men men jag håller en tumme för att jag får komma på intervju.

Jag tycker det är så himla stort när jag gör sånt som jag aldrig trodde mig själv om att göra. Allt bara sprudlar i mig och jag känner mig som om jag vore störst bäst och vackrast. Nu hoppas jag bara att det håller i sig om jag nu får komma på intervju.

Menar du nu på lördag eller nästa helg. Nu på lördag åker jag ned till Ö-vik för att gosa.

Impulshantering

Är något jag är väldigt usel på. Inte för att jag tycker att det är det minsta dåligt att vara impuslsiv. Men det är bara så jobbigt ibland när en bara VILL ringa till sin Isäntä och berätta om dagens samtal. Jag försöker tänka - han jobbar, jag kan berätta sen. Det är bra att vänta du har du något trevligt att berätta när han kommer hem från jobb. Det är verkligen bra att vänta...

Gud vad jag fick övertala mig själv så att jag inte skulle plocka upp telefonluren och ringa. Men nu så har jag istället något trevligt att berätta.

Han kom precis genom dörren så nu ska jag gå.

Det vill liksom ur mig, jag kan inte hålla det tillbaka.

Den trevliga helgen

En trevlig helg är förbi!

Fredagen bjöd på öl och spelande samt lite tandvärksmedlidande.

Lördagen innebar trevligt besök av far med fru. Fick chans att än en gång bjuda på den goda kakan. En stycke långpromenad och en massa stickande.

Söndagen bjöd på än mer besök. Den här gången av Isäntäs mor och far. Vi fick en present vi glömt och än en gång fick jag bjuda på godkakan.

Vilken tur att den blev lyckad den här gången. Tre gånger har jag fått bjuda.

Nu är nyveckan här och den bär med sig massor med spännande saker...

Fredag=stallet

Det är fredag igen och jag ska strax ta på mig ridkläderna.

Förra veckan hade vi en helt underbar lektion. Jag var helt slut i kroppen när jag väl satt av. Vi gjorde volter och tränade på att få hästen att gå och stanna bara genom att använda sätet. Sånt gillar jag verkligen. Red en av de större hästarna och jag vågade till och med galoppera. Tycker annars att det är lite läskigt att göra det inne i ridhuset. Men det gick så bra så bra. Hästen var dock lite för mycket ridskolehäst så han visste precis vad vi skulle göra efter att vi gjort det en gång. Jag är lite för tjurig av mig för att låta han bestämma allt. Så vi tjurade oss fram men vi gjorde det bra.

Idag har vi praktist teori. Sist fick vi fläta hästarnas manar. Jag känner mig inte direkt peppad att fara men å andra sidan kan det vara nåt vettigt just idag...

I'm stucken

I morse fastnade jag i boken. Det är del två i Robert Jordans Wheel of time serie. Jag fastnade så pass mycket att jag hade svårt att passa min tid. Jag gillar inte att inte passa tider. Vill gärna ha god marginal. En timme senare kommer vi i alla fall iväg. Vi kör mot Luleå och garnaffären. Där frossar jag loss och jag lovar, nu att jag inte ska köpa mer garn på ett bra tag... måste ta och sticka upp det jag har.

Kanske är det dags att även för mig göra en lista på framtida stickprojekt utifrån det garn jag faktiskt har hemma.

I kväll fastnade jag i The Sims2. Som ni kanske vet så är jag första speltestare. När bibblan får in ett spel som låntagaren säger är trasigt så tar Isäntä hem de spelen och jag får testa dem. Igår spelade jag Madagaskar och idag The Sims. Imorgon blir det Harry Potter och kanske några fler. Vi har en helt bunt som ligger och väntar. Jag provar dem lite och skriver ett litet utlåtande. Det är en riktigt trevlig sysselsättning.

Jo sedan har jag kommit fram till vad jag ska fråga när jag ringer om jobbet en tredje gång. Börjar känna mig lite tjatig, men i dessa tider så måste en väl kämpa med näbbar och klor för ett jobb. När jag ringde sist så berättade hon att det var så många sökande att de skulle ha en rekryteringsdag. Nu måste jag ju bara se till att jag kommer med på den... så fram till telefonen eller kanske jag ska gå dit och fråga. Hum... typ jag hade vägarna förbi... Hur genomskinligt är inte det? Men varför inte...


Tack M för en fin dag i Luleå.

Glömda

Har aldrig kunnat lästa Liza Marklunds böcker. Försökte mig på Gömda för flera år sedan men tyckte att den var så fördomsfull att jag inte ville läsa vidare. Den kändes som boken Inte utan min dotter. Huga den boken är otäckt främlingsfientlig. När jag har försökt diskutera Liza M's bok med andra så har det alltid fallit tillbaka på att det ju är en sann historia. Jahaja. Så är det inget mer med den diskusionen.

Men skam den som ger sig. Nu har det visat sig att det inte alls är en sann historia. Det har till och med LizaM sagt. Det känns så skönt på något sätt att sanningshalten i boken inte är tillförlitlig och att jag nu åter kan diskutera boken utan att bli satt på plats...

Positivanna

Ok det hände igen.

Tog bilen för att komma åt lite skog. Hundarna blir så glada då. Utan att tänka mig för körde jag in på den lilla skogsvägen. När jag kommit en bit ser jag att det inte alls är bilar som kört här utan skotrar. Tänker att ooups jag kör till svängen och vänder. Vad händer där... jo jag kör fast så klart.

Gunggeligung på ettan och backen och efter tio minuter är jag lös igen.

Istället för att bli arg för att jag är klantig så tar tjurskallen över. Jag ska bara klara det och visa att jag inte bara är en mesig tjej. Så klart klarar jag det det och när jag är klar känner jag mig så stolt och känner verkligen att jag lärt mig något nytt.

Istället för att klandra mig själv och säga att jag är klantig som inte tänkte mig för så hittar jag lärdomar i det.

Det kallar jag att vara positiv.

Veva positiv

Upptäckte för någon dag sedan under ett samtal med Mk att jag alltid lyckas vända saker till något positivt. Jag vet med mig att jag alltid har med mig en ådra av positivism. Men under det samtalet blev det så uppenbart.

Först sitter jag och beklagar mig för att jag måste "frogga" upp ca 10 varv på en sjal. Det var ca 300 maskor per varv. Beklag beklag beklag. Men sedan avslutar jag det hela med att käckt säga "Fast å andra sidan har jag verkligen lärt mig hur jag ska sätta vridna och ihoptagna maskor rätt på stickan när jag repar upp."

Det är inte första gången jag gör så. Det kanske är min superkraft! Att alltid lyckas vända jobbiga saker till något positivt. Om så är fallet så är det helt klart ingen dålig superkraft och den borde verkligen få spridas i vårt negativa samhälle. Tänk om nyhetsuppläsarna kunde använda sig av min specialförmåga. "Det är krig i Gaza si och så många har dött. Fast å andra sidan är det inte krig i Beirut och där har de nu byggt upp 2 sjukhus som specialiserar sig på barnsjukdomar. "

Då skulle det ju nästan vara uthärligt att titta på nyheterna.

Eller när en har lite pengar så går det att vända till att jag nu vet hur det känns att leva på nästan ingentig och borde komma ihåg det när jag får mer pengar så att jag ger lite till de som behöver. Det går alltid att vända allt till något positivt.

Jag tror på positivitet som livsåskådning. Att hitta det lilla positiva i vardagen i allt en tar sig för. Att gå och handla, eller borsta tänderna. En positiv attityd till livet gör det roligare och lättare att leva.

Utan rast = rastlös

Jag är så rastlös nu. Vet inte vad jag ska ta mig till...

Borde kanske springa några varv runt huset.
Som när jag var liten.

Kanske det hjälper?

Hon kom över mon

I helgen har vi besök.
K från Umeå är här och sköter om oss.
Ikväll blir det partaj här på p-gatan.
Har ni inget för er så är det bara att dyka upp...

Blir så glad av att träffa gamla vänner

Claudia

Så här fin blev kjolen när jag tog på mig den. Är dundernöjd.

Gröngul Swallowtail

Från början. Det allra första mönstret.


Övergång från mönster 1 till mönster 2 - de jobbiga muscherna...


På blockning


Detaljer


Blockad och klar. En svalstjärnt att använda när andan faller på.

Rosagrön Laminaria

Färdig och oblockad.


Blockning pågår


Detalj i mönstret


Helt klar. Färgerna gör sig dock inte till sin rätt mot vårt golv. Måste hitta något annat att fota mot.

Laddaren

I mitt huvud är det tomt. När saker händer tänker jag -det här måste jag skriva om. Men så när jag sätter fingrarna på tangentbordet så kommer det inget. Det är stopp. Kanske som i livet i övrigt, jag laddar batterierna den här veckan. Kollar på tv, läser, stickar och promenerar. Så mycket mer händer inte. Laddar batterierna.

Känns som vår lägenhet är en sån där dosa för omladdningsbara batterier. Jag är batteriet. Ett dygn brukade räcka på den gamla varianten som T hade. Men för mig som är ett hyfsat stort batteri, skulle vilja säga större än ett bilbatteri. Så verkar det ta fler dygn. Inte för att jag är särskilt utsliten. Jag är helt enkelt bara sugen på att sitta och göra inte så mycket.

Laddar upp...

klappar

Jag har bara fått superfina klappar i år. Klappar att vara nöjd och glad över. Allt från fina kläder till receptböcker, hushållsmaskiner till garner. Bara sånt som gjort mig glad.

Jag tycker allra bäst om att ge klappar. Jag älskar att ge klappar. Men i år har det varit svårt. Glädjen har liksom inte infunnit sig. Jag har förstått att det beror på att jag inte har några egna pengar att röra mig med. (Jag kommer att få det här jobbet för jag står inte ut att gå en dag till utan pengar! ) Alltså jag har haft lite pengar förr om jularna men alltid lyckad hitta roliga saker att ge bort. Men i år har det varit svårare. Kanske oxå för att jag bor i en stad med mindre möjligheter. Det borde dock inte hindra. Tror helt enkelt att det beror på att jag inte haft några egna pengar. Det är det värsta som finns. Jag hatar att inte ha några pengar! Många fnissar och säger att jag är en lyxhustru. Men i så fall borde jag ju ha mitt eget visakort knutet till min "makes" enorma rikedom. Haha. Vi som knappt har råd att betala hyran. Klag klag klag. Jag hade bestämt mig för att det här inte skulle bli ett klagoår. Så istället bestämmer jag mig för att jag från och med idag ska göra allt som står i min makt för att få ett jobb. Det här går inte längre!

Nu åter till mina fina klappar. Då jag skriver om mina stickningar och sånt måste jag ju bara visa upp det superfina garnerna jag fått av systerL.


Det svarta ska bli en Laminaria. Det bestämde jag så fort jag såg vad jag fått. Tänk er en svart Laminaria i tunt garn. Den kommer att bli oerhört vacker. Det grå lila blir nog oxå en sjal. Men vilken har jag ingen aning om just nu. Arauncania med sin vackra färgblandning får ligga i träda tills jag hittar det perfekta projektet..

julklappar

Julen är över. Eller i alla fall nästan. Ikväll bär det av norrut igen för att dela ut klappar till Isäntäs syskonbarn. De är mysigare än mysigast. Väluppfostrade. Pojken går direkt och tvättar händerna efter maten utan att ens behöva bli tillsagd. Han pekade på en pinne på vägen som han ville ha och när hans mamma stannade och plockade upp den blev han superglad och utan att blir tillsags sa han tack. Det är så fint. Han är en liten stjärna. En busig liten stjärna. Sist vi hälsade på, var han inte där. Bara tomten var hemma. Frågade jag efter honom svarade han "- jag är inte här. Du måste fråga efter Tomten." Så underbart.

Det här är årets julkappstema. Blått och enkelt och rött och mönstrat.

Trötter

Det har varit ett fartfyllt jullov. Först nästan en vecka uppe i Giron, två dagar hemma och sedan några dagar nere i Skeå. Det har varit hur trevligt som helst på båda ställena men igår när vi kom hem så var jag så trött. Somnade på soffan och hade inga som helst problem att somna igen på kvällen. Funderade lite över detta och mitt svar blir att jag vant mig av vid att vara social.

När vi bodde i Umeå så hade vi besök flera kvällar i veckan, inte bara på helgerna. Jag jobbade, kom hem åt och sedan gäster. Det var skönt och avslappnat. Nu varken jobbar jag eller har vidare mycket gäster så när jag väl träffar folk blir jag helt slut för att jag inte "har någon tid för mig själv". Det är märkligt hur fort en kan vänja sig vid det ena eller det andra. Eller snarare hur mycket energi en lägger på besöken. När det är gäster som dyker upp ofta så blir det ju liksom mer avslappnat. Vi kollar på tv, dricker kaffe eller bara sitter och hänger. Det är ju oerhört skönt med den typen av vänner. De som en inte behöver anstränga sig till tusen för. De som gillar att bara hänga.

Det är så märkligt. Jag saknar att ha vänner som bara kommer över och hänger samtidigt som jag blir väldigt trött av det. Men men det är ju bara kul att träffas så jag vänjer väl mig tillbaka vid det. Plus att när jag fått jobbet så kommer allt att bli så mycket bättre...

Nada, nunca, nothing

Har absolut inget alls att säga. Läste ALs blogg och blev glad över hennes fina fina fynd. Vad hon är duktig! Läste I's blogg och insåg att det är dags att summera året. Tittade in lite på roliga Art Deco bloggen. Samt inredningsspanade lite hos Enkeleva.

Läste min egen blogg och fy vad trist den var. Trist för att det bara står om bränder och elände. 2009 ska bli posivitetsbloggandets år. Det ska bli ordvrängadets- och nyskapandetsblogg. Det ska bli ännu mer stickande och skapande. Jag ska anstränga mig för att hitta min ton. Jag ska ta mer kort. Även på de lurviga två som kanske snart är tre. Jag ska få det där jobbet så att jag har råd att göra något extra roligt. En extra rolig sak som händer i sommar är bröllopet i Stockholm. Ser fram emot.

I morgon åker vi till staan. Där ska firas nyår och umgås med familjen.

Parklife

Hemma igen!

I fredags ringde de från mitt försäkringsbolag. Jag hade glömt säga till om flytt. Gissa om han blev glad när jag sa att jag inte bodde där längre. Har tittat på bilder och läst så mycket jag kan. Fy sjuttan vad glad jag är att jag inte bor där längre. Tänk om vi varit hemma, jag kanske hade lämnat hundarna hemma själva. Klarar nästan inte av att tänka tanken ens. Som tur var bor vi inte där och jag behöver inte oroa mig.

Det pirrar lite i min mage. Kanske kanske är det så att det fötts en liten aussie som ska flytta hem till oss. Titta här på bilder. Så sött så sött. Och inte att förglömma något helt annat än de jag redan har. De som mest bara ligger och sover på dagarna nu för tiden.

Det är skönt att vara hemma igen. Hur trevligt det än är att vara borta så är det alltid lika skönt att komma hem. Det är tomt men skönt. Jag slappnar av.

Det står i lågor

Vårat gamla hus. Vår gamla lägenhet står i lågor. Hela huset har brunnit i natt. Största branden i Umeå på flera flera år. Läs mer i VK. Själv sitter jag i Giron och är lycklig över att vi inte bor i det huset längre. Bara tanken att vara så långt borta gör mig knäsvag. Så glad jag är att alla våra saker finns på annan ort. Även om vår våning inte brann så skulle ju allt vara rökskadat. Allt.

Det här är första gången som det känns riktigt riktigt bra att vi flyttat. Tragiskt men sant.

Blockparty

Claudia ligger på köksbordet blockad men inte klar. Hon är fortfarande ganska blöt och jag hoppas i mitt stilla sinne att hon torkar fort.



När hon torkat ska jag fästa de fyra trådarna som hänger och slänger. Sedan ska jag bara njuta! Kanske blir det julaftons kjol av henne eller nyårsafton, vi får se vi får se...

Tjurstickningen

Nu när tjurstickningarna är mottagna så kan jag ta och lägga ut en bild.

Sjalar

Laminarian har ju varit klar ett tag nu. Ni får en bild på den oblockad. Det är kanske inte någon skönhet direkt, så här oblockad. Spetsen blir inte så tydlig då. Men färgerna. Jag bara älskar färgerna.

Kommer ihåg en klänning jag sydde när jag var si så där nitton. Den hade en rosa överdel och en grön klänning i fusksammet. Gjorde egna knappar till den och allt.

Swallowtail sjalen går sakta men säkert framåt.

Mönsterkartan jag sktickar just nu heter Lilys of the valley. Det är inte det lättaste då jag ska göra fem nya maskor i en och sedan ta ihop dem i aviga varvet. Det är ihoptagningarna jag inte riktigt gillar. Det stannar upp arbetet så mycket. Men jag lever på att det i alla fall blir fint.

Det är i det mörkgröna partiet som liljekonvaljerna finns. De syns inte så tydligt nu i oblockat tillstånd. Men det blir bättre sedan.

Laminarian var som sagt stickad med Evilla garn 8/2 hade nog valt 6/2 om det funnits i den vackra rosagröna färgen. Men det gjorde inte det så jag fick nöja mig med det tjockare.

Swallowtail sjalen stickar jag med Kauni effekt garn. Det är oxå ett helt underbart garn att sticka med.

Nu ska jag försöka blocka min Claudia kjol. Tänkte ta över köksbordet ett tag... Vi ska väl inte spela förrän på lördag eftermiddag. Hoppas jag...

Blärksjuka

Blärk!
Magsjukalight på menyn. Idag sov jag till kl 13. Det är ingen höjdare att vara hundägare när en är sjuk. Det är liksom bara att pallra sig upp på morgonen gå ut med hundarna och sedan krypa ned i sängen igen. Men jag gjorde det mysigt så att vi alla kunde ligga i sängen tillsammans. Så helt fel är det inte.

Har skickat in en arbetsansökan idag. Ringde dem i går och tänkte ringa igen när ansökningstiden är slut för att påminna dem om att jag är intresserad. Jag hoppas verkligen på det här... Även om jag fortsätter arbeta på min lilla butik.

LSMTO

Resten av helgen har gått i samma tecken. Positivistetens.

Lördag: Inte mycket stickning. Mer film, gos och promenader. Bestämde mig för att det var dags för lite fantasyläsning igen. Den här gången Robert Jordan.

Söndag: Stickning till skidorna på tv. Adventsfika hos vänner i Nyhamn. Hade vi bott i Stockholm hade det kanske oxå tagit lika lång tid att resa till sina vänner. Trevligt värre var det i alla fall. Kvällen ägnades mest åt läsning.

Måndag: Läsning, promenad och massor med stickning med M. Swallowtail börjar arta sig. Är dock inne i ett jobbigt parti som gör att stickningen ligger ned mer än den hålls i.

Tisdag: Ännu mera läsning. Undviker datorn då jag inte vill bli stressad av jobbsökande och annat. Känner av magen lite. Stressmage. Känns konstigt. Middag med E som tack för hjälpen med bilen. Bio på kvällen. Quantum of Solace. Ganska hyfsad ändå. Fast inte så mycket Bond. Inga typiska skurkar och gadgets. Vilket jag kan sakna. Bond ska ändå vara Bond. Men han är så snygg...

Onsdag: Idag, har tagit tag i datorn. Kollat igenom alla jobb och hittat ett jag kan söka. Väntar på att klockan ska bli ett så att jag kan ringa till kontaktpersonen. Arkivpersonal. Inte världens lärarjobb men ändå ett jobb. Skulle jag mot förmodan få det så har jag i alla fall en inkomst medan jag planerar annat. Nu är det dags för lunch.

Ridlektion

Jag känner inte riktigt för att rida den här fredagen. Har inte varit där på två gånger på grund av sjukdom och besök. Det är i sista sekunden jag sätter mig i bilen och tutar iväg. Väl där möts jag av den ena av tvillingtjejerna i min grupp. Hon ler mot mig och säger att idag ska du få rida din favorit. Jag känner att jag tittar förvånat på henne och hon säger eller det tror jag i alla fall. Jag frågar och hon svarar Svante. Så klart att han är min favorit han är ju enda fjordingen i stallet. Det är märkligt hur de små kan snappa upp saker och ting utan att vi själva är medvetna om att vi sänder ut de signalerna. Det är säkert så att jag utan att jag tänker på det går fram och hälsar på honom och ingen annan häst.

Lite mer peppad börjar jag fixa Svantemannen. Han tjurar lite som vanligt. Hötter med benen och vill inte flytta på sig och sånt där fjantigt. Men jag vet inte, det kan lika gärna vara iver att få komma ut och göra något. Vi hittar i alla fall ett samspel. Det visade sig att vi hade den roligaste lektionen på väldigt länge. Sitsträning. Vi skulle få hästen att gå olika fort i skritt bara genom att använda sitsen. Sånt är alltid kul. Sedan när det var dags för trav så skulle vi sitta ned i traven. Huga, det tycker jag är jättesvårt. Svårt att hitta takten och inte bara vara som en säck potatis som skumpade omkring på häststackarns rygg. Men det gick bra. Hur kul som helst. Framdlesvändnigarna var dock inte så lätta den här gången som förra. Gissar att Svante inte är lika välutbildad som den häst jag hade då. Men det är kul att se att ens ben kan göra saker en inte trodde gick.

Jag var så nöjd och glad när jag kom hem. Hade fått ett helt lager med ny enerig att göra av med. Det blev lite sovrums dans till



Ibland är det inte mycket som behövs för att energin ska flöda.

De små detaljerna

Klippte mig igår. Det är inte lätt att hitta en ny frisör som en gillar. Som förstår vad jag vill ha. Det är en av de svåraste sakerna med att byta stad. Det är så mycket som en måste hitta nytt av.

Jag bad min nya eller tja vi får se om jag återvänder. Men jag bad min frisör att titta på den frisyr jag har och göra något av det. Hon klippte och donade och frisyren är helt ok. Men jag är ändå inte helt nöjd. Min förra frisör gjorde alltid ett så himla bra jobb. Vi kom bra överens liksom och de små detaljerna i frisyren var roliga. Det känns som att den här gången blev det inga små detaljer som var roliga. Den är en fin frisyr men utan det lilla extra. Det känns lite trist och det är svårt att hitta frisörer som vågar sig på det där lilla extra. De måste ha gott självförtroende. Lita på sina kunskaper. Lita på att de kan se linjerna och hitta det roliga i håret.

Nåja jag är inte helt missnöjd jag har fått en fin klippning. Nu saknas det bara lite färg för att den ska bli super. Den kommer senare...

Fredagstänk

Tillbaka i det enkla igen. Köpte tre påsar te sist jag var på Humlan. Alla tre var utmärkta val och jag njuter för fulla koppar.

1. Earl Grey med kanel
2. Rött julte med saffran
3. Rött chai

Det röda julteet smakar lussebulle. Kanske inte så konstigt. Kokade en kanna för ett tag sedan och så blev den stående på bordet. Det doftade saffran i hela läggan. Helt underbart. Jag förstod inte vad det var utan gick bara omkring och suktade efter lussebullar. Det misstaget måste jag göra igen.

Idag är det fredag, jag lyckades småstäda lite igår så jag kan känna mig ledig från det. Appropå städning så kan jag inte låta bli att säga hur skönt det är att slippa allt grus inne. Jag kan gå barfota igen!

Nä nu ska jag ringa en kvinna om min budget. Tog lite ledigt från budgettänket i går så nu har jag lite att ta igen. Det är jobbigt att måsta ringa till folk och fråga om sånt som jag egentligen vet att de inte kan svara på. Men kanske får jag en liten ledtråd så att det blir lättare för mig att nysta fram något bra.

Det bidde en sjal

Efter lite surfande på Ravelry och lite letande på Knitty. Bestämde jag mig. Det har lutat hit och dit, kanske en Lehmus, eller en Revontuli. Eller varför inte en Candleflame eller en Adamas. Eller varför inte en till Laminaria. Att det skulle bli en sjal hade jag redan beslutat. Det kändes som det enda alternatviet för garnet. Har provat en massa annat som jag inte varit nöjd med så en sjal fick det bli.



Till slut bestämde jag mig för en Swallowtail lace shawl. Eller här för mer bilder (Ravelry länk).

Äntligen känner jag att mitt gröngula Kauni kommer till sin rätt.

5 anledningar

Så handlar det om förlorade föräldrar och sorg ännu en gång på tv. Jag har funderat över vart all denna översvallande sorg kommer från. För det kan inte bara vara de yttre enkla faktorerna. Här kommer mina svar

1. När mamma dog var jag och min dåvarande inne i en svacka. Han hade precis gjort slut eller gjorde slut precis i samma veva som mamma dog. Jag minns inte riktigt. Men det var jobbigt. Hade liksom två saker att bearbeta samtidigt.

2. Jag flyttade och började plugga. Mycket hände. Var galet singel i ett år och sedan träffade jag V. Det var en galen kärlek eller passion skulle jag nog oxå kunna säga. Mycket starka känslor hela tiden. Den gav mig inte mycket tid över för att bearbeta min sorg. Sedan lite dumt nog tog jag hand om honom. Jag blev hans trygga punkt i hans virriga värld. Det innebar att jag inte hade så mycket tid över för mitt känsloliv.

3. Nu är jag i en trygg och stabil relation. Jag känner mig säker och litar på honom. Nu först har jag tid att känna efter. Nu först har jag möjlighet att rota i mina irrgångar av sorg och saknad.

4. Jag har en sjuk Lakrits som skapar ytterligare oro och sorg.

5. Vi bor i en helt ny stad. Jag trodde det skulle innebära ekonomisk trygghet, kanske att vi kunde fundera på att bilda familj, gifta oss eller om inte annat skaffa oss ett hus att bo i. Nåt sånt där stort. Men jag får inget jobb och vi lever på en lön och trots att vi inte slösar går vi back i stort sett varje månad. Vilket så klart skapar oro. Men även saknad att inte kunna göra det jag drömt om.

Det här är några av de anledningar som jag kommit fram till. Det är som att jag gör mitt sorgearbete nu först. Det är nu jag har möjlighet att gå in i känslorna som jag borde ha jobbat mig igenom för länge sedan. Nå ja det kanske har tagit mig tio år att samla så pass mycket kraft och livserfarenhet att det är nu jag har möjlighet att gå igenom det.

Sticknoja

Jag har stickat färdigt allt jag kan sticka färdigt. Vet inte vad jag ska göra härnäst. Sitter på Ravelry och letar sjalar. Funderar på en Lehmus eller en Revontuli med mitt Kaunigarn. Men jag vet inte. Känner mig mest osäker. Har funderat på vantar eller sockor med garnet jag fick av systerL eller det jag köpte i hennes stad. Men jag vet inte hur långt det räcker och jag vill göra något fint. Har ett nystan som jag tänkt sticka fingervantar med kvar. Det kan jag i och för sig börja med. Men jag känner mig inte direkt inspirerad.

Jag behöver stickinspiration. Jag vill ha något att blocka mina grejer på så att det känns som att de är klara! Vill kunna ha kjolen på julafton. Men då måste den blockas före det. Urk! Hur ska jag lyckas med det?

Önskar att jag hade friska hundar så att jag kunde ägna mig åt min andra hobby, hundträning, ett tag. Behöver kanske vila från stickandet för att återfå lite inspiration.

Idag ska jag träffa M för en dag på stan eller nåt, vi får se vad vi hittar på. Ser fram emot.

Jenny S av Denise Rudberg

"Jenny lever lycklig med sin pojkvän och trivs med jobbet på banken i lilla Habo utanför Jönköping. Efter en trasslig uppväxt har hon inte längre någon kontakt med sina föräldrar. Jocke och deras liv tillsammans är allt hon har. När Jocke i ett brev lämnar Jenny och hon dessutom upptäcker att han har ett förhållande med hennes bästa väninna rasar allt. Inom några timmar har hon sagt upp sig, packat sina väskor och givit sig av till Stockholm där hon inte känner någon. Efter idogt letande får hon jobb som assistent på en tjusig mäklarfirmam där hon lär känna Bo och Per. Hon presenteras för det glamorösa Stockholm, och tar för sig av vad stortaden har att erbjuda: shopping med Bo, lunch på Operakällaren, ett exklusivt kontor med en chef som hon kommer allt närmare. Men så händer något som tvingar Jenny tillbaka till hemstaden, där hon konfronteras med sitt gamla liv."

Det här är en klassis feeelgood bok. Världen rasar och huvudpersonen lyckas ta sig upp ur eländet. Det jag gillar med den här boken är att huvudpersonen Jenny är en ytterst karaktärsfast person. Hon går inte med på vad som helst, dricker inte och sätter ned foten när hon tycker att det är för mycket. Hon står emot och håller fast vid sina beslut. Det är en lättläst bok eller lyssnad som i mitt fall. Tycker dock att de kunde ha valt någon annan som uppläsare. Men jag lyssnade ut den på två dagar. Det är allt som allt nio cdskivor på ca 75 min vardera. Så det kan en ju kalla för sträcklyssning.

del 2

Det här är så kul och spännande!

Har ringt till min gamla butik i stan där jag bodde förr. Hon var väldigt positiv och glad. "Om du har fler frågor är det bara att ringa. Oj vad roligt osv". Förkylningen släpper och peppen återvänder.

Har gått omkring i stan och tittat på vart jag skulle kunna tänka mig vara. Det är lite svårt det där. Men jag har väl hittat två gator jag kan tänka mig. Det är i och för sig ganska tråkiga lokaler men det går ju alltid att fixa till så att jag får det så där mysigt och hemtrevligt som jag vill ha det.

Budgeterar

Åter igen sitter jag med min framtida budget. Siffror hit och dit. Det känns som att jag leker med dem. Pytsar lite hit och pytsar lite dit. När jag ringer och frågar så får jag inga direkta svar utan tja nä jag kan inte ge dig något svar förrän jag har riktiga siffror att gå på. Grrr. Det är så frustrerande.

Sedan har jag som sagt ingen aning vad som är bra och inte. Jag kan inte tänka mig hur mycket det kommer att sälja och hur ofta jag måste göra inköp. Nu har jag räknat på varannan månad ungefär och slutsålda lager. Haha då kommer jag att gå ca 300 000 plus på ett år. Bortsett från vissa administrativa kostnader. Är det bra eller dåligt? Jag måste ringa min person och kolla med henne hur ofta hon brukad göra inköp och sånt. Enligt henne så brukade kartongerna vara tomma innan hon ens hunnit packa ur dem. Men det går ju inte att lita på. Eller det är ingen garanti.

Nu startar bilen så imorgon ska jag träffa min person på PFC.

Klurar vidare...

Annat stickat

Av de två nystan Fable jag fick av systerL har det blivit ett par sockor. Jag är enormt nöjd med dem både färg och form.


Var på stickcafé i går. Tog med mig Laminarian för att orka med att repa upp det varv som blivit fel. Det är lättare att göra i samvaro med andra. Har kommit ganska långt och jag älskar färgerna. Ser fram emot den dagen då den är blockad och färdig att användas.

Novemberpuslen

Halvvantar med gallerränder och flätor

De har varit färdiga ett tag nu men kameran har varit utan batteri.

Det var ett trevligt mönster att sticka, men jag tycker att de blev lite för stora för mina små händer. Gillar inte pulsvärmare som sitter löst. Kanske tar de ihop lite om jag tvättar dem. Vi får se. Men blir det någon gång att jag gör ett par till så kommer jag att göra dem mindre på något sätt.

Färgerna i min regnbåge

Your rainbow is strongly shaded green.

 

 

 

 

 

 

 

What is says about you: You are an intelligent person. You feel strong ties to nature and your mood changes with its cycles. Those around you admire your fresh outlook and vitality.

Find the colors of your rainbow at spacefem.com.

Kramar tummen

Kragar upp mig, tar mig i kragen och kraxar "nu får det vara nog. Nog med tråk och tristess. Nog med gråa dagar och pruttiga fjuttiga känslor."

Jag säger till mig själv att sätta ned foten och stampa mig hårt i baken.

Den mysiga kalla vintern är bortregnad. Men jag ska INTE låta det påverka mig. Istället ska jag njuta av att det är grusigt ute igen. Jag ska njuta av att jag blir blöt om fötterna när jag går till stan och gör mina ärenden. Jag SKA njuta av drippdroppljudet av snön som sakta försvinner.

Eller ja, kanske inte. Men jag ska tänka att den snart kommer tillbaka och då får jag njuta igen.

Håller en tumme för Lakrits som haft en liten svacka i magen men som det verkar nu kanske är på väg tillbaka. Kramar tummen så hårt så hårt. För repar sig inte magen så kommer hon nog aldrig att bli frisk och då är det bäst om hon får somna. Hör du ödet, jag hotar! Se till att hon blir bra igen. Jag kramar min tumme.

Har avslutat en hel del projekt så E snart dimper det ned ett paket på posten.

Vad mer jo jag drömmer om en ny hund. En hund att träna med nu då mina Lakritsdrömmar gått mer eller mindre i kras. En helt ny ras och något mer att jobba med. Har inte jobbat ordentligt med hund på snart 3 år. Det känns rent ut sagt fördjävligt. Så ny hund, nya ras, nya tankar. Blir det som jag vill så kanske kanske det flyttar hem en liten en i februari. Jag vill jag vill jag vill. Kramar tummen även för det.

Jo sedan kanske det inte var så farligt med bilen, vi får se. Kabelstartar den ikväll och hoppas att den håller måttet. Kramar tummen ännu hårdare.

Ont blod - Arne Dahl

"En svensk litteraturkritiker med anknytning till USA blir avlivad på det mest sataniska sätt i en skrubb på flygplatsen Newark utan för New York. SAS-planet till Stockholm är fullbokat men nu finns en stol ledig och mördaren bokar in sig på SK 904. Det enda den svenska polisen vet är att det nu sittter en osedvanligt brutal seriemördare på ett plan med Stockholm som destination, men det vet inte vem av passagerarna det är. En specialenhet från Rikskrim beger sig till Arlanda. Det är bråttom. Sverige är på väg att importera sin första äkta amerikanska seriemördare."

Det här är den första kriminalroman av Arne Dahl som jag läser. Det är den första boken om A-gruppen från rikskrim som Arne Dahl skriver, 1997. Men inte den första boken i serien. Personligen tycker jag att det är lite trist att han faller till föga och skriver om det första mordet. Jag hade tyckt att det var mycket mer nyskapande att börja mitt i och att vi läsare hade fått leva i suspens för vad som egentligen hände med det där första fallet. Men men en kan ju inte få allt.

Nåja tillbaka till boken. Den är intelligent skriven och med många roliga inslag. Roliga så tillvida att jag skrattar. Här kommer ett litet exempel. "Han tänkte på sin sprängda säng och gungade lite lätt på stoeln. Den lät faktiskt en aning mordisk. Kontorsstolarnas hämd IV. Hollywoodsuccén som gick för utsålda hus. Nedsuttna biografotöljer jublade och skickade iväg fjädrar som genomborrade filmduken. Ingen datorskärm var torr. Gardiner snöt sig i sig själva. Kontor efter kontor revolterade över hela USA." Det är precis så galet som det ofta kan bli när jag distraheras av konstiga tankar. Jag kan inte låta bli att tycka att det är helt underbart. Han skriver enkelt och smidigt. Jag märker inte att jag förflyttat mig 50 eller 100 sidor framåt i boken. Än är inte karaktärerna så starka men det tycker jag är bra. De framstår som mänskliga, fantiserar sig bort trots en hård mordutredning eller kanske på grund av. Arne Dahl skildrar människan. Den vardagliga människans relationer till sig själv och sin omgivning. De löser sina problem så som läsaren kanske oxå skulle ha gjort. Som exempel kan jag ta den så alltid seriöse datasnubben, eller oftast i de flesta andra böcker. Kanske lite nördig oxå. Men inte här. Här är han en skojfrisk polis som kan sitt jobb och oftast har snabbast reaktioner. Det är detta som gör människorna levande. Att de känns äkta. De är inte klyschor som vandrar omkring.

Hata är ett stort ord

Varför!

Varför kan inget bara vara enkelt och smidigt. Två dagar på raken så har bilfan inte startat. Jag har missat mina möten och inte kommit vidare i mina planer. Allt kostar dessutom pengar och är det något vi har dåligt med så är det pengar. Inte för att vi shoppar som galningar eller strör dom omkring oss utan för att vi har en skitdyr hyra som bara betalas av den enda inkomst vi har för tillfället. Då gillas det verkligen inte när bilar krånglar och mer pengar måste ut. Fan fan fan.

Det är som om allt gå i motgång just nu. Som att jag inte ska få något gratis eller enkelt. Det är liksom inte nog med tristessen som blir av att bara gå hemma och inte göra något annat än att söka jobb som en inte får. Eller att ens hund inte är frisk och all oro det skapar. Jag ska jobba mot en massa andra hinder oxå. Bilar som måste repareras och noll kronor i inkomst.

Just nu hatar jag mitt liv!

Fejcon och snören

Helgen har varit väldigt trevlig. Kändes mysigt att ha C här. Sitta på kvällarna och dricka vin och spela spel. Att äta ost och annat gott. Att hitta vegbacon på Coop och göra sin första Carbonara på tusen år. Att försöka komma på vad mer gott en kan göra med fejcon. Vi kom fram till att det är bra att ha hemma. För det kommer att funka till allt. Knapersteka lite och strössla över en sallad och helt plötsligt finns det något annat som kan vara salt i salladen än feta och oliver. Eller i en pytt i panna. Det finns ingen ände på möjligheterna.

Gôtt.

Jag har en märklig vana, eller ovana kanske det är. Har ett par skor med glatta skosnören. När jag knyter dessa så går alltid den högra upp efter ett tag. Alltid! Knyter jag den slarvigare? Inte vad jag vet. Drar jag inte åt den lika hårt? Knanske är det så. Det är så lustigt att jag nu har börjat räkna hur långt hemifrån jag kommer innan knuten gått upp. Det brukar ta ungefär ett kvarter. Bara den högra. Har aldrig varit med om att den vänstra glider upp. Mycket märkligt.

Vuxenpoäng

Sånt som får en att inse att en är vuxen

- att baka pepparkakor för att de är goda när de är klara. Inte för att äta deg.

- att inte göra så roliga figurer när en bakar pepparkakor. Benen bara lossnar och figurerna blir fula.

- att laga mat för att det är gott inte bara för att bli mätt.

- att njuta av att ligga kvar i sängen. Dvs att inte se det som en självklarhet.