"En svensk litteraturkritiker med anknytning till USA blir avlivad på det mest sataniska sätt i en skrubb på flygplatsen Newark utan för New York. SAS-planet till Stockholm är fullbokat men nu finns en stol ledig och mördaren bokar in sig på SK 904. Det enda den svenska polisen vet är att det nu sittter en osedvanligt brutal seriemördare på ett plan med Stockholm som destination, men det vet inte vem av passagerarna det är. En specialenhet från Rikskrim beger sig till Arlanda. Det är bråttom. Sverige är på väg att importera sin första äkta amerikanska seriemördare."
Det här är den första kriminalroman av Arne Dahl som jag läser. Det är den första boken om A-gruppen från rikskrim som Arne Dahl skriver, 1997. Men inte den första boken i serien. Personligen tycker jag att det är lite trist att han faller till föga och skriver om det första mordet. Jag hade tyckt att det var mycket mer nyskapande att börja mitt i och att vi läsare hade fått leva i suspens för vad som egentligen hände med det där första fallet. Men men en kan ju inte få allt.
Nåja tillbaka till boken. Den är intelligent skriven och med många roliga inslag. Roliga så tillvida att jag skrattar. Här kommer ett litet exempel. "Han tänkte på sin sprängda säng och gungade lite lätt på stoeln. Den lät faktiskt en aning mordisk. Kontorsstolarnas hämd IV. Hollywoodsuccén som gick för utsålda hus. Nedsuttna biografotöljer jublade och skickade iväg fjädrar som genomborrade filmduken. Ingen datorskärm var torr. Gardiner snöt sig i sig själva. Kontor efter kontor revolterade över hela USA." Det är precis så galet som det ofta kan bli när jag distraheras av konstiga tankar. Jag kan inte låta bli att tycka att det är helt underbart. Han skriver enkelt och smidigt. Jag märker inte att jag förflyttat mig 50 eller 100 sidor framåt i boken. Än är inte karaktärerna så starka men det tycker jag är bra. De framstår som mänskliga, fantiserar sig bort trots en hård mordutredning eller kanske på grund av. Arne Dahl skildrar människan. Den vardagliga människans relationer till sig själv och sin omgivning. De löser sina problem så som läsaren kanske oxå skulle ha gjort. Som exempel kan jag ta den så alltid seriöse datasnubben, eller oftast i de flesta andra böcker. Kanske lite nördig oxå. Men inte här. Här är han en skojfrisk polis som kan sitt jobb och oftast har snabbast reaktioner. Det är detta som gör människorna levande. Att de känns äkta. De är inte klyschor som vandrar omkring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar