2013-10-30

Nu är hösten här.



Nu kan jag säga att jag upplevt trädgården under ett helt år. Vårens alla vackra lökar och andra små glädjeämnen, jag har sett sommarens alla vackra blommor och upplevt hösten. Hösten är nog den period som är tristast i vår trädgård. Allt blir bara grått och visset. Det finns inget som gnistrar och sprakar i orange eller gult. Den ser bara vissen ut.

Jag är oerhört glad över att vi flyttat till en fullt uppvuxen och väl omhändertagen trädgård, med många vackra blommor och härliga rabatter. Efter som själv är novis men en oerhört intresserad sådan har jag något att börja med. Jag har fått lära mig hur jag ska ta hand om dahliorna på bästa sätt. Jag håller på att lära mig hur lång tid det tar för en trädgårdskompost att bli till finjord. Jag försöker inse att blommor inte behöver hanteras med silkesvantar och hur jag ska göra för att de ska må på allra bästa sätt.

Jag har stora drömmar kring min trädgård. Det finns så mycket roligt att göra, så många spännande utmaningar att ta tag i. Den gamla dammen ska någon gång bli ett vackert stenparti. Den bevarade dammen måste lagas och köksträdgården få den inramning den längtar efter. På framsidan behöver rabatterna ett ansiktslyft plus att den lilla skogen kanske blir till ett litet woodland. Runt den fina tallen ska det bli en zen inspirerad lite plätt.

Ja drömmarna är många och jag vill inte skynda så att det blir fel. Nästa sommar ska rabatten upp mot vägen fixas till. Tänkte driva upp blommor själv, även det något jag måste lära mig. Den stora rabatten runt dammen ska få ny jord och blommorna delas och placeras om. Köksträdgården ska bli klar. Drömmarna tar aldrig slut.

2010-03-11

Kära mor

Vad många år, dagar, minuter och sekunder som gått.

Den allra första tiden trodde jag aldrig att jag skulle klara det. Jag var som vanligt stark utåt, men på insidan så var allt trasigt. Jag var arg, frustrerad och oerhört ledsen.

Idag över tio år senare har jag bara sorgen kvar. Saknaden efter dig min älskade mamma. Jag lever med den varje dag, den har blivit en del av mig.

Ibland så tänker jag att jag borde presentera mig så:

"Hej jag heter Anna och jag bär på sorg"