Kramar tummen

Kragar upp mig, tar mig i kragen och kraxar "nu får det vara nog. Nog med tråk och tristess. Nog med gråa dagar och pruttiga fjuttiga känslor."

Jag säger till mig själv att sätta ned foten och stampa mig hårt i baken.

Den mysiga kalla vintern är bortregnad. Men jag ska INTE låta det påverka mig. Istället ska jag njuta av att det är grusigt ute igen. Jag ska njuta av att jag blir blöt om fötterna när jag går till stan och gör mina ärenden. Jag SKA njuta av drippdroppljudet av snön som sakta försvinner.

Eller ja, kanske inte. Men jag ska tänka att den snart kommer tillbaka och då får jag njuta igen.

Håller en tumme för Lakrits som haft en liten svacka i magen men som det verkar nu kanske är på väg tillbaka. Kramar tummen så hårt så hårt. För repar sig inte magen så kommer hon nog aldrig att bli frisk och då är det bäst om hon får somna. Hör du ödet, jag hotar! Se till att hon blir bra igen. Jag kramar min tumme.

Har avslutat en hel del projekt så E snart dimper det ned ett paket på posten.

Vad mer jo jag drömmer om en ny hund. En hund att träna med nu då mina Lakritsdrömmar gått mer eller mindre i kras. En helt ny ras och något mer att jobba med. Har inte jobbat ordentligt med hund på snart 3 år. Det känns rent ut sagt fördjävligt. Så ny hund, nya ras, nya tankar. Blir det som jag vill så kanske kanske det flyttar hem en liten en i februari. Jag vill jag vill jag vill. Kramar tummen även för det.

Jo sedan kanske det inte var så farligt med bilen, vi får se. Kabelstartar den ikväll och hoppas att den håller måttet. Kramar tummen ännu hårdare.