Jag känner inte riktigt för att rida den här fredagen. Har inte varit där på två gånger på grund av sjukdom och besök. Det är i sista sekunden jag sätter mig i bilen och tutar iväg. Väl där möts jag av den ena av tvillingtjejerna i min grupp. Hon ler mot mig och säger att idag ska du få rida din favorit. Jag känner att jag tittar förvånat på henne och hon säger eller det tror jag i alla fall. Jag frågar och hon svarar Svante. Så klart att han är min favorit han är ju enda fjordingen i stallet. Det är märkligt hur de små kan snappa upp saker och ting utan att vi själva är medvetna om att vi sänder ut de signalerna. Det är säkert så att jag utan att jag tänker på det går fram och hälsar på honom och ingen annan häst.
Lite mer peppad börjar jag fixa Svantemannen. Han tjurar lite som vanligt. Hötter med benen och vill inte flytta på sig och sånt där fjantigt. Men jag vet inte, det kan lika gärna vara iver att få komma ut och göra något. Vi hittar i alla fall ett samspel. Det visade sig att vi hade den roligaste lektionen på väldigt länge. Sitsträning. Vi skulle få hästen att gå olika fort i skritt bara genom att använda sitsen. Sånt är alltid kul. Sedan när det var dags för trav så skulle vi sitta ned i traven. Huga, det tycker jag är jättesvårt. Svårt att hitta takten och inte bara vara som en säck potatis som skumpade omkring på häststackarns rygg. Men det gick bra. Hur kul som helst. Framdlesvändnigarna var dock inte så lätta den här gången som förra. Gissar att Svante inte är lika välutbildad som den häst jag hade då. Men det är kul att se att ens ben kan göra saker en inte trodde gick.
Jag var så nöjd och glad när jag kom hem. Hade fått ett helt lager med ny enerig att göra av med. Det blev lite sovrums dans till
Ibland är det inte mycket som behövs för att energin ska flöda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar