Idag har jag min lediga förmiddag den är veckan. Dessa lediga stunder som jag har helt för mig själv är så mycket värda. Jag kan göra precis vad jag vill utan att tänka på någon annan. Utan att ha dåligt samvete för att jag inte gör det eller för att jag gör något för länge.
Det är en av mina bättre och samtidigt sämre sidor. Jo alltså det att jag hela tiden tänker på andra. Om jag vill sitta ett tag vid datorn har jag svårt för det för att jag tänker att den andra i rummet vanligen Isänät oxå vill sitta. Så jag blir stressad och störd, utan att han ens har tänkt tanken. Jag vill inte vara ivägen och jag vill att alla runt mig ska ha det så bra som det bara går. Detta gör att jag i vissa situationer mår dåligt. Men jag är väl medveten om att dåligheten är något jag själv skapar. Dock har jag blivit bättre på att kolla upp och säga till så att de som påverkar mig vet om det.
Häromdagen var vi på stan, jag och Isäntä, det var dåligt väder och han ville inte vara där men hade i något svagt ögonblick lovat. Ja sagt och gjort, han stressade mellan affärerna för att inte behöva vara ute i det trista vädret. Jag tror att varje normlat funtad människa skulle reagera som honom. Men inte jag, jag blir skitstressad får ont i magen och tycker inte alls att det är kul att vara på stan längre. Jag vill bara hem, inte för att jag vill det utan för att jag känner att Isäntä vill det. Tillslut var jag tvungen att säga till att jag inte kunde andas och att jag kände mig instängd. Som sagt jag har blivit bättre på att säga till. Men han förstod mig nog inte, förstod inte hur mycket jag sett fram emot att få gå på stan och strosa. Att få diskutera saker och titta på strunt. Att inte känna mig stressad. Det var inte förrän vi satte oss ned på Brobergs med en kopp Kaffe Cocos som jag kände att magen trillade ut igen. När jag känner så här så är det de små sakerna som gör situationen värre, som komentaren att den nya ombyggnationen av Åhléns är så jobbig. För att en måste gå genom inredningsavdelningen. Själv tycker jag att det bara är trevligt. Jag gillar deras inredningsavdelning och skulle gära strosa lite med Isäntä där och drömma om saker vi kan köpa i framtiden. Det är små ord och handlingar som lägger sig runt min glädje som förtar den och skapar stress.
Jag är så extremt känslig för vad andra tycker och tänker, ibland kanske före andra har tyckt eller tänkt *ler* Visst är det dumt men vad kan jag göra annat än att göra folk medvetna om att jag känner så här. Jag kan ju inte bara trycka undan det och hoppas att det går över. Istället så säger jag till, jag frågar om säger stopp nu räcker det, det här var det jag ville.
Ibland händer det dock att det krockar, dvs att jag gör något som någon annan vill ha. Då stressen är på riktigt och då blir jag istället arg. Då kan jag inte gå undan och tycka att ok det är din tur nu. Nä då kommer mitt humör fram och jag säger precis vad jag tycker och tänker...
Slutsatsen ett: Så länge inte andra säger något till mig så tänker jag att jag måste ta hänsyn men om de säger något eller stressar mig för att de vill komma åt samma ska som jag använder då får de veta att de lever... Haha vilken knasboll jag är!
Slutsats två: Jag är sälllan målinriktad! Människor som är målinriktade skapar frustration hos mig. Går jag på stan så vill jag strosa, jag vill njuta av att jag är ute bland människor och kanske titta på lite oväntade grejer. Målinriktade människor har svårt för sådana svamlisar som jag som inte har tydliga mål med aktiviteter. Med mål menar jag kanske uppgifter, först ska vi göra det sedan ska vi göra det. "
Va menar du att du inte har något att göra på stan?!" Jag har inte satt upp andra mål än att det ska vara trevligt. Det är väl i och för sig ett mål det med men av en helt annan kaliber. Allt jag vill få ut av livet är att njuta, att njuta av varje stund och att inte sträva någon annan stans än just där jag är just nu. Det är inte så enkelt när det regnar ute men jag bryr mig faktist inte om regn, ok jag blir blöt, men är det hela världen. Vad jag vet så torkar vi när vi kommer in. Varför göra något jobbigare än vad det är?
Jaja nu blev det en massa som jag inte alls hade tänkt skriva om. Jag har vissa egenskaper som jag verkligen är stolt över att jag har och dessa två är att jag är så kännande att jag är snäll i det och tar hand om de jag tycker om. Den andra egenskapen som jag gillar är min positivitet, att jag inte låser upp mig vid negativa saker utan försöker ta det för var det är och sedan låta det negativa vara hemma.
Det är ytterligare en sak jag inte gillar - energibovar, de människor som genom sin negativa inställning tar eller dödar energi. Jag kanske just och knappt kanske byggt upp min egen energi så att jag klarar av att göra det jag måste göra och så kommer det någon och säger "
men guud så jobbigt det här är" Kan vara på jobbet eller hemma eller på klubben vart som helst. Då vill jag bara gå därifrån och inte göra något alls. Jag hatar energibovar, framförallt de som inte är medvetna om vad deras negativa inställning gör med andra. De tror att det är helt ok att bara puttra och pysa negativitet.
Jaja nu ska jag sluta innan det här blir ett allt för negativt inlägg, det var inte min tanke. Men vissa ämnen spårar ur och jag hoppar från den ena tuvan till den andra. Så var det idag, och fortsätter jag nu så kommer jag att gå ned mig i träsket...
