Brunch

Idag är det brunch för tio pers på menyn. Om en timme ska allt vara klart! Huga. Skriver mer och berättar sen. Tror att det blir supersmarrigt.

Pite del 6

Nu har vi snart en lägenhet. Vi väntar bara på att pappren ska komma och att vi ska skriva på dem. Det känns verkligen bra. Den är stor och fin, nybyggd och väldigt fräsh. Snygga färger och helt ny och oanvänd maskinpark. Vi är så nöjda. Nu ska vi bara ringa och boka garageplats.

juni mönster

Nu är junimönstren ute på Pulsklubben, det ena var verkligen superfint. Daisy stich wrist warmers, den kommer jag nog att göra. Måste bara göra färdigt maj månads värmare först. Har en kvar, så jag är lite rädd för att jag råkat ut för SSS. Men mönstret var helt underbart och jag har redan börjat tänka vilka färger jag skulle vilja ha. *drömmer*

Tar tillbaka

Idag mötte jag den mopedförare som fick mig att ändra min syn på ungdomar och kollektivism lite. Jag var ute med hundarna och i vanliga fall så brukar inte mopedisterna (de unga) ta hänsyn, utan de rusar förbi i högsta hastighet. Utan minsta tanke på att hundar inte är stabila varelser. Nåväl dagens mopedist både saktade farten och tackade för att jag tog in hundarna och satte dem vid sidan. Vilket jag alltid gör. Jag höll på att tappa andan. Det finns hopp om den yngre generationens trafikanter.

När jag ändå är inne på trafikanter så är det inte så många av de äldre som alltid är kollektivister de heller. De har "glömt bort" att det underlättar för medtrafikanterna att blinka. Här om dagen skulle jag svänga vänster i en trekorsning, bilen som kommer från höger blinkar inte så jag antar att den ska rakt fram. Inte en helt orimlig tolkning. Så jag påbörjar en försiktig sväng och när han ser det så börjar han blinka och jag måste stanna mitt på vägen. *djup suck* Jag blir galen, att det sak vara så djävla svårt att kommunicera!

Jag ska påbörja en kampanj som heter:

KOMMUNIKATION I TRAFIKEN!
Våga blinka!

Det tåls att tänka på

Jag har varit på stan för att äta lunch med mina kollegor och samtidigt fixat det sista till min brors present. Moohahaha *hornen växer ut*

Men efter jag var klar med allt socialiserande och presentköpande så började jag kika lite åt mig själv och så klart hittade jag en superfin grönblommig klänning på Indiska som jag bara var tvuuungen att köpa.

Dagens iakttagelse
Om du står i en busskur med sånt där halvmånegaller och försöker titta på någon längre bort (genom gallret alltså) så blir det två personer istället för en. Det är jälvligt obehagligt för det känns som att ens fokus försvinner. Vem är riktig och vem är en av gallret skapad illusion?

Andfödder

Nu har jag stickat den ena pulsvärmaren klar, den är inte monterad eller bockad. Jag gillade mönstret men har inte tagit rätt garn. Valde ett med lite lite lurv och då försvann ankfötterna helt och hållet. Jag kommer dock att göra så att jag har ett helt par och sedan gå återgå till mitt garnlager och se om jag hittar något som passar bättre.


Här kommer bildbeviset.

Pite del 5

Imorgon åker vi till Piteå! Här ska kollas läggor. Jag hoppas verkligen att våra magkänslor kommer att tala till oss och att vi hittar det vi söker.

Individualismens baksida

Vissa saker gör mig mörkrädd, en av dessa saker är dagens ungdomars individaulisitiska tänkande. Det är som att kollektivet eller det kollektiva ansvaret inte existerar. Detta blev väldigt tydlig när jag imorse satt och såg nyheterna. Regeringen funderar på att införa något slags körkort för eu mopeden. I samband med nyheternas inslag interjuvade de ungdomar om vad de tyckte om att införa ett körkort. Båda ungdomarna som de pratade med uttryckte tydligt att det inte spelar någon roll om de hade ett körkort eller inte de skulle ändå köra som de ville. Eller nja det var inte en helt korrekt analys men det var vad jag läste in i det. Det visar än en gång på att undomar inte är helt mogna för att köra något som är så pass farligt. Hur kommer de att tänka när de ska ta körkort för bil. Nä jag kan köra lite som jag vill, för det är ju trots allt jag som tar ansvar över mitt agernade. What! Ansvaret för medtrafikanter!?

Här syns tydligt fara med det individualistiska tänkandet. Det är bara jag som spelar roll. Det är jag som har ansvar över mitt agerande och då skulle jag ju riskfritt kunna köra mot rött om det inte är någon i närheten. Eller låta bli att stanna vid en stop skylt om det inte finns någon annan där. Vansinne! Bara för att ingen ser så betyder inte det att det är ok att bryta på trafikregler eller andra regler med för den delen.

Vart har ansvaret tagit vägen? och ser inte dessa ungdomar fara med att köra onyktra eller utan hjälm. Den oövervinnerliga 15 åringen har talat. Den som tror att inget någonsin kommer att hända med just mig. För mig är det bara tydligt att en 15 inte är mogen nog att ge sig ut i trafiken. Skulle ett körkort hjälpa? Det är möjligt att några av dem skulle kunna förstå faran, men som de uttrycker sig inslaget - det spelar nog ingen större roll. Jag blir rädd!

Pite del 4

Nu har vi två alternativ (tror jag), har inte fått det 100% bekräftat än men om jag förstod kvinnan rätt igår så är det så.

Lägenhet nummer 1 - Den ligger i ett område som heter Djupvik, det ligger nära skog och vatten. Elljusspår inte alls långt från bostaden. Grönområden osv. Lägenheten är en helt vanlig lägga ser inte ut att vara några finesser eller små detaljer i planlösningen som säger klick. Men den är säkert inte fel heller. Nå väl för tillfället är det mest området som lockar mest.

Lägenhet nummer 2 - ligger centralt, är nybyggd och har en underbar planlösning. Bland annat två balkonger, diskmaskin, badkar om vi vill osv. Ingen har med andra ord bott där före oss. Hyran är dock lite dyrare och som hundägare är väl inte läget helt perfekt, att gå med hundarna på promenad mitt i stan är väl inte det roligaste.

Men vi ska åka upp till Piteå på fredag och kolla in de två läggorna och då kommer vi att bestämma oss. Jag hoppas på att den som ligger centralt ändå inte har långt till någon strandpromand eller havet eller så. Jag har ju som inget begrepp eftersom jag inte varit i Piteå så mycket.

Snart kommer det bilder

Har lånat en kamera och fotat mina verk... dvs det jag stickat. Det tog ett tag för jag fick leta för att hitta fram allt. Skippade några halsdukar som jag inte tycker är så märkvärdiga. Bilderna kommer snart! Så fort min vän som jag lånat kameran av laddat ned dem och skickat över dem. Känns lite spännande faktiskt att visa upp vad jag gjort. Det är väldigt trist att vara utan digitalkalera.

Det står överst på min önskelista för tillfället.

Isäntä ska söka ledigt på fredag, håller en tumme för att det går så att vi kan göra en liten utflykt och kolla in läggan. Hoppas...

Pite del 3

Nu har vi fått erbjudande på en 3:a i ett område som heter Djupviken. Det ser väldigt mysigt ut på bilderna, nära natur och vatten. Det ligger precis ute vid havet. Att det är ett studentområde spelar ju inte så stor roll, det är ju något som vi är vana vid både Isäntä och jag. Det är svårt att undvika om en väljer den här delen av stan...

Den här läggan står vi först på och om vi vill ha den så får vi den tror jag. Alltså måste vi åka upp och kolla på den. Jag är ju ledig i veckan så för mig är inte det något problem. Men hur går det för Isäntä? Han har jobb helg...

Nåja det börjar kännas lite bättre, för den här läggan är inte alls så dyr som den jag pratade om innan. Men å andra sidan står det inget om internet eller parkering eller nåt sånt. Vi måste helt enkelt åka dit och kolla...

Pite del 2

My god trodde det skulle vara billigt att bo i Piteå, men uj vad jag misstog mig. Vi har fått nys på en lägga som är på 77 kvm den ligger väldigt centralt med garage och allt sånt. Den är helt nybyggd, blir klar för inflyttning så att vi kan flytta in i mitten eller börja på juli. Men som sagt bit i den här för en 3:a, 7187 kr i månaden!

Pite del 1

Jag hade liksom tänkt att det skulle vara lätt att få lägga i Piteå, men se det var inte så enkelt som jag hade trott. Nu har vi i alla fall skrivit upp oss i några olika bostadsköer och vad jag vet så har Isäntä annonserat i tidningen. Det är en massa knasiga saker som en måste fylla i till de privata bolagen. Vet inte riktigt hur bra det känns. Typ årsinkomst, husdjur, medborgarskap osv

I lördags när vi var på 30-års kalas så fick jag känslan av att inte berätta att vi skulle flytta. Om jag inte säger nåt så finns det inte. Det är nämligen så om man bor i Umeå att alla alltid flyttar och det är så trist att vara den som är kvar. Jag har alltid varit den som varit kvar, alla mina vänner bara flyttar en efter en. Så skaffar jag mig nya vänner och nu tänkte jag att dessa måste ju i alla fall bli kvar. Men då flyttar jag i stället. Jag vet hur det känns vara den som blir kvar, det är inte kul. Därför skulle jag bara vilja stoppa huvudet i sanden och inte säga något alls.

Sockor

1. Ja mina Slippery sockor är nu färdiga och de blev fantastiskt fina. Det gröna garnet gjorde sig verkligen bra på mina sockor. Den ena blev dock lite bättre än den andra och konstigt nog är det den andra socken som jag slarvat med. Måste börja skärpa mig och ställa lite högre krav på min stickning. Men för tillfället är jag mest glad att de blev färdiga och att de blev så snygga. Jag kommer att kunna använda dem!

2. Efter att jag gjort färdig mina fina så kunde jag inte låta Isäntäs rastasockar vara, jag repade upp dem och sstickar dem nu en storlek mindre och med betydligt mindre stickor. Så nu ska de inte se ut som paddfötter. Vi får se, den ena är nästan färdig så han får prova den när han kommer hem. Jag hoppas verkligen att de kommer att sitta den här omgången.

3. Jag har gått med i stickameras Pulsklubb och jag har tänkt att jag ska prova på majmånadsmönster. Men jag måste vänta på att stickorna blir lediga. Tror att jag ska byta stickor på sockarna så att jag kan ta de sköna fina trästickorna till muddarna istället. Mönstret verkar väldigt roligt så jag ser fram emot att börja.

4. Har inte bestämt mig om jag ska sticka Boleron i det gröna garnet eller om jag ska köpa ett annat garn och spara det gröna till något annat. Tror att jag vill ha boleron på E&P's bröllop och då kanske det gröan inte passar till min klänning.

5. Är sugen på ett virkprojekt, skulle vilja ha en rosa sjal. Men jag hittar ingen rosafärg som tilltalar mig riktigt. Nåväl jag har inte brott...

6. Kan inte släppa säcken med garn jag fick av AL heller, det är helt galna åttiotalsgarner som jag bara måste göra något ritigt roligt av. Borde ju kunna göra lite knäppa accessoarer...

nyfiken, spänd och trött

1. Jag funderar mycket över Piteå just nu, kollar in lägenheter och undrar rent allmänt hur det kommer att vara att bo där. För tillfället står vi på kö på några lägenheter men jag vet inte riktigt hur det fugerar. Är ledig nästa veckan så då ska jag ta och ringa till dem och kolla. Det skulle ju vara väldigt skönt om vi fick allt klart innan Isäntä börjar jobba. Jag måste erkänna att samtidigt som jag gruvar mig väldigt mycket så längtar jag. Det ska bli så spännande att flytta iväg med Isäntä till en annan stad.

2. Har just fått veta att min vän E jobbar med den killen som jag var mest kär i under högstadiet. Vi var många som var kär i honom och jag var väl medveten om att det alldrig skulle bli vi. Men ändå han var ju så himla snygg att jag fick dåndimpen bara jag tittade på honom. Värst av allt, han kommer på hennes bröllop. Jo jag vet att det är fånigt, det är ju typ hundra år sedan, men jag kommer att vara nervös. Inte för att jag är kär i honom utan för att han spelade en sådan stor roll i mitt liv då. Det är nästan så att jag vill slå mig själv, alltså, hur kunde jag tillåta att någon som jag inte ens kände spelade så stor roll. Galet.

3. Jag fattar inte hur jobbig den här dagen har varit. Alltså jag inte alls ett jobbigt jobb som en blir super trött av. Men idag var jag så trött när jag kom in genom dörren att jag bara ville lägga mig i soffan och sova. Jag tror att det beror på att jag vet att jag är ledig nästa vecka och då blir det så mycket jobbigare att gå till jobbet. Förr kunde jag nästan inte jobba halvdag för då blev jag helt slut och super trött. Hur konsigt är inte det? Men som sagt det stärker min tes om att det bara sitter i huvudet. Det handlar helt enkelt om inställning. Hade jag vetat att jag skulle upp och jobba imorgon oxå hade jag mest troligt inte alls varit så trött som jag är nu. Märkligt.

Släpper bomben

Världen känns ganska omskakande just nu. Isäntä har fått jobb i Piteå och mest troligt eller tja vi flyttar. Men det känns så svårt att säga, så svårt att inse. Jag har ju bott här i stan i över 10 år, har en massa vänner och en massa fritidsaktiviteter här. Det känns så konstigt att bara lämna allt och dra någon annan stans. Det känns spännande men konsigt, nervöst och pirrigt. Isäntä har fått en tjänst som till en början är på ett år men sedan kan bli tillvidare.

Vad ska jag göra? Vicka som lärare, tja nu när Isäntä har möjlighet att stämpla efter det här så ser jag ingen anledning att göra något jag egentligen inte vill utan att satsa stenhårt på att få vicka på alla skolor som vill ha mig och det kanske är lättare på ett så litet ställe som Piteå. Sedan så kanske jag har chansen att få ett jobb även jag, vem vet. Det skulle ju vara toppen.

*panik* vad gör man i en så liten stad som Piteå!

Kanske får jag börja rida igen, sedan har jag ju hundarna förstås. Men allt det andra sociala. Jag känner igen i Piteå. Hjälp! Det känns som att det kommer att bli många fler resor till staan nu, för att få det sociala behovet tillfredställt.

Himmel & Helvete

Jag börjar med himmlen.

I lördags var jag på Trio Lligo. Det var den allra bästa konserten på väldigt länge. Det var verkligen retro. Spanska salen på Scharinska var fylld till brädden. Alla som var där kunde texterna och i stort sett alla sjöng med. Det var verkligen magiskt. Vi lyckades ropa in dem fem gånger allt som allt. Det är svårt att beskriva känslan för det var verkligen något magiskt.


Nu då, helvetet

Isäntä har fått sommarjobb. Tja nu är ju egentligen det väldigt bra. Men det innebär att vi inte får en dag ledigt sammtidigt på hela sommaren. Inget skulle vi kunna göra tillsammans som innebär att vi åker bort mer än en helg. Det känns helruttet faktiskt. Jag känner mig låst. Ska jag åka någonstans så måste det vara med någon annan. *djup suck* Inte för att det skulle vara fel att göra något med någon annan. Men jag vill verkligen vara med Iäntä. Det är min första semester på länge och då vill jag inte bara sitta hemma och häcka.

Men så klart ska han ta vicket, för vi vet ju inte hur det blir med Piteå än... så vad ska jag säga... det suger men vad är alternativet...

Besök

Svärföräldrarna är här, idag blir det Antik & Samlarmässa. Igår var vi på valborgsfirande vid universitetet. Det är fullt upp... men jag är ledig från jobb...