Till mor

Hej mamma
Jag har nu hunnit bli 35 år, fyller 36 i år. Det är mycket positivt som hänt i mitt liv sedan vi sist sågs. Jag har en underbar partner och tre mysiga hundar, som du för övrigt skulle älska. Vet ju hur mycket du tyckte om djur. Jag har flyttat ännu längre norrut och trivs med vintern runt mig. Det är något som lockar med den.

Jag är utbildad gymnasielärare, det kom kanske inte som någon större chock. Jag har ju sagt sedan jag började skolan att jag skulle bli lärare. Det som kanske kommer som en chock är att jag fortfarande inte har något jobb. Det är inte för att jag är lat! Jag vet att du tycker att jag är det ibland. Men jag söker allt jag har kompetens inom. Har väl helt enkelt inte tillräckligt med kontakter.

Jag saknar dig i stort sett varje dag. Saknar att ha någon att prata med. Någon som förstår mig. Saknar hur du brukade stryka mig över håret eller på ryggen. Saknar hur du brukade säga "Men Anna då!" Med den där lite raspiga rösten. Saknar ditt skratt och din levnadsglädje. Det går inte en dag utan att du finns här med mig.

Du har inte heller träffat D. Han är bra för mig. Han tar ned mig på jorden när jag svävar iväg för mycket. Du vet ju att jag har en tendens att drömma mig bort. När drömmarna blir lite för stora så finns han där och plockar ned mig några steg. Han tar hand om mig på alla sätt och vis och du skulle känna dig trygg. Det skulle vara intressant om ni hade träffats, då ni i mångt och mycket är varandras motsatser. På så vis kanske jag och D oxå är det. Vilket kanske är det som är bra. Du skulle tycka om den kärlek han ger mig det är en sak som är klart.

Ibland så brukar jag fundera kring vad som skulle ha hänt mig mig om du varit här. Hade jag varit en annan person då? Du hade alltid en makalös förmåga att hitta det som jag brann för och sedan få mig att göra det. Jag har inte riktigt den förmågan utan dig. Jag tror nog att jag hade gjort något annat. Jag hade kanske fortfarande jobbat med teater. Kanske hade jag varit psykolog eller dramapedagog. En sak är säkert att jag hade varit en Anna med större självkänsla och mer attityd. Jag hade vågat mer och vetat att jag alltid hade ditt stöd. Du hade så där mirakulöst vetat när du skuller ringa och när jag behövde dig. Du var makalös på det.

Det jag ville säga är trots allt att jag har det bra. Jag saknar dig, det är självklart. Det kommer jag nog alltid att göra. Men jag har det bra.

Älskar dig
din A

Tisdagsmorgon

Igår: Bakade en kaka, diskade en enorm disk, stickade, läste, drack minst två kannor te, promenerade vid Lomtjärn, tränade med Räcer världens sötaste hund. Bortsett från Chewie och Lakrits då...

Idag: Funderar på att baka bullar, ska fixa en present till någon som behöver det just nu.

Så här mysigt kan det vara på morgonen.


Här kommer en bild på lilla galningen

På gång

Tänkte bara ta och berätta lite om mina stickprojekt.

Jag har ett beställningsjobb från systerL som jag håller på med. Det ska bli lårväramare, låter kanske lite konstigt men de ska täcka benet från det att tövlen slutar till en bit upp på låret. Detta så att det inte blir kallt när hon går hem sent på kvällarna i bara kjolen.



Mönstret har jag lånat från Mariak. Hon har ett par långstrumpor som hennes mormor stickat eller var det farmor? De hade så himla fint skaft att jag skrev av mönstret.

Jag stickar oxå på en till Lehmus, men den kommer mest troligt att bli en present så den vill jag inte visa bild på.

Fostran del två

Funderar fortfarande över det där med fostran.

För i ärlighetens namn måste jag säga att jag stör mig mer på inkonsekventa hundägare eller ouppfostrade hundar. Vilket ju är helt naturligt.

Kan bara ta ett litet exempel från gårdagen. (har skrivit om det på Pep & tanterna)

Jag är ute för att pinka Peppen och möter då Brutus, som är en liten och skraj hund. Han vill inte gärna hälsa på andra hundar och skäller alltid när vi möter honom. Han är ganska lik minEllabus. Eftersom jag vet hur jobbigt det är så låter jag självklart inte Pep gå fram och hälsa utan han gör lekinviter och visar sig snäll på lagomt avstånd så att Brutus får känna sig lite lugn. Men det blir ändå för mycket och Brutus blir stressad och måste skita ur sig lite stress. Märkligt beteende btw. Jag och Pep går vidare mot dörren. På insidan står en stor hund, okopplad. Det visar sig vara en 10 månaders BC hane. Lika bra att släppa fram Pep så att de får hälsa annars kommer det att bli jobbigt, är min tanke. Sagt och gjort, båda tycker det är skitkul. Men så får BCn syn på Brutus som står lite längre bort och tycker att livet är jobbigt. Jag säger åt BC ägaren att Brutus är rädd. Han lyssnar inte på det örat utan tycker bara att det är konstigt att Brutus urinerar i ren fasa. Han bryr sig inte det minsta eller förstår inte kanske.

Sånt gör mig galen. En ska inte skaffa sig hund om en inte förstår sig på dem. Någon slags grundförståelse måste en ju ha. Hade jag haft tanterna med mig i den situationen så hade jag skällt ut honom. Jag vill inte utsätta Ella för andra hundar som kommer framrusande runt vårat hus. Det ska vara hennes tryggazon.

Jag kan göra listan oändligt lång när det gäller hundfostran. Men jag måste bara nämna en sak till och det är den typen av människor som låter hunden bestämma när var och hur den ska gå på promenad. Jag ser rött när jag möter dem. Tänk er in i situationen. Vi kommer gående, 30 meter framför oss stannar en hund och tittar på hur vi kommer närmare och närmare. Den vill inte gå. Ägaren accepterar detta, humpf. Så fort vi har passerat så försöker hunden nosa mina hundar i rumpan. Morrr. En vacker dag kommer jag att vända mig om och skälla ut den stackars okunnige hundägaren. En gör inte så! Det är ouppfostrat/oartigt/helt fel att smyga på flickor bakifrån!

Så nu har jag spytt lite galla över den ouppfostrade hunden med. Tänk att det kan finnas så många trots att det finns utbildning för hundägare. Det är skrämmande!

Fingervantar

Nu är de klara, eller det har de varit ett tag nu. Har haft dem en hel vecka. Helt underbara är de, bortsett från mitt lilla experiment. Provade olika ökning på tummen och den ena blev inte lika skön som den andra. Men då jag sliter vantar som andra tuggar tuggummi tänkte jag att jag snart kommer att måsta göra ett par till så då vet jag vilken typ av ökning jag vill ha. Nu när jag vet att jag kan.



Jag gillar verkligen att de blev så färgglada och att inget finger blev det andra likt.

Fostran

Nu var det länge sedan jag skrev, men det händer så fasligt lite i mitt liv just nu och jag vill inte att det här ska vara en deppblogg. För just nu känns allt bara som en jämntjock dimma. Varför kan jag inte få ett jobb?!

Nå ja nu var det inte det jag skulle skriva om utan något helt annat. Nämligen barn.

Jag har så oerhört svårt att sitta brevid och titta på. Jag vill bara lägga mig i. Jag fattar inte att det är så många som har så svårt att kommunicera med sina barn. De ger dem på tok för många alternativ och mesar för dem. Jag börjar nästan koka när jag tänker på det bara.

Vad är det som är så svårt med att fatta ett beslut och sedan stå fast vid det? Ska vi ut och gå och du ska vara i vagnen då får du vara i vagnen. Om jag någon gång får barn kommer jag att bli en oerhört osentimental mamma med tydliga regler. Kanske är det för att jag har hundar och jag vet att det inte går att böja på sina regler. I min värld är det detsamma med barn. Så fort jag börjar vika i min övertygelse så har jag lagt upp för en diskussion som kan bli hur jobbig som helst. Varför ens börja?

Det var så skönt att lyssna till kocken på Malous förmiddagsprogram i går eller när det nu var. De pratade om mat och barn. Han var stenhård, vill de inte ha får de vara utan och allt ska ätas. Han gör ingen annan mat till barnen och är det något som smakar konstigt så är det inget med det. Vill ni inte ha fåt ni gå från bordet och då blir det inte något mer ikväll. Det var en sådan befrielse att lyssna till någon som hade lite pondus och inte bara curlade sina barn och mesade. Tycker att det är allt för mycket sånt nu. Jag tycker inte att barn kan uppträda ordentligt länge, eller inte alla barn så klart.

Men ta bara det att vara bjuden på kalas. Visst beteer vi oss bra. Alla vuxan vet vad som gäller och ingen beteer sig illa, varför ska vi acceptera när ett barn gör det? Självkart ska barn vara barn har spring i benen och tjoa och timma men det betyder inte att de får komma undan med visa beteenden.

Jag vet inte varför jag blir så irriterad på sånt här. Kanske för att jag inte kan lägga mig i. För att det är föräldrarnas sak att sätta gränser. Men samtidigt när det är i mitt hem. Åh det är så svårt det där. Men jag tror att jag har kommit till någon slags beslut om att att jag kräver vissa saker i mitt hem och då är det det som gäller. Oavsett vad föräldrarna tycker.

Jag har i alla fall kommit fram till att jag tycker att det är oerhört jobbigt med föräldrar som inte har en rak linje och följer den hela vägen ut.

Fingervante

Här kommer en bild av min allra första fingervante. Har aldrig tidigare provat så det känns mycket spännande.


För tillfället har den ett lillfinger, ett ringfinger och ett långfinger på väg. Lite pilligt men inte alls så svårt som jag trodde.

SAIK!

Jag är som sagt ingen sportfantast men när Skellefteå AIK har chans att gå vidare i slutspelet och det visas på tv ja då måste en ju bara se. Även om det är med halva ögat och andra halvan på en stickning. Som för övrigt inte blev helt rätt, fick repa upp två gånger. Så jag misstänker att även om halva ögat var på stickningen var hela hjärnan fixerad vid tv:n.

Det är ju helst sjukt vilken spännande match! Å tänk att de slog ut Linköping. Fast nu möter de å andra sidan Färjestad och det kommer inte att bli lätt. Men kul för systrarna som kan gå och titta på semifinal mellan bostadsort och uppväxtort. Eller tja ungefär så i alla fall...

Idag tog jag bilen bort till Lomtjärn för att gå med hundarna, det är helt fantastiskt nu när solen börjar lysa och det känns som vår. Älskar den här delen av våren, innan snön har hunnit försvinna helt. Sedan blir det bara geggigt och lerigt. Det gillas inte. I alla fall inte med tre hundar i hushållet.

Nu ska jag gå och sticka vidare på mina fingervantar, hade tänkt att de skulle bli klara så att jag kan njuta av dem i vårvädret.

Hos Pep & tanterna finns det en liten film på världens duktigaste valp!

En god start

En kanna te, en god bok, hundar som busar runt i vardagsrummet och funderingar kring nästa stickprojekt.

I min värld kan en dag inte börja bättre.

Helgen har varit väldigt trevlig, bio på lördag. J ville se Whatchmen och jag tänkte: vad i häcken, klart jag henkar. Det var en bra film, en blandning mellan V för vendetta och Sin city. Svart och muskig med mycket stiliserat, både våld och sex. Ibland kändes det som att serierutorna kommit till liv.

Söndag och solsken. Vi packade bilen full med hundar och grillgrejor och sökte oss ut på Fårön. Där mumsade vi på pinnbröd och quornkorv. Som tydligen inte var lika god att grilla som förra helgens sojakorv. När vi kom hem var vi alla helt utslagna, hundarna sov hela kvällen och jag gick och la mig strax efter nio. Har en massa sömn att ta igen nu när jag har en liten valp hemma.

Nu nytt

- gröna sockorna är nu klara

Grön Fable till foten och röd Fable till skaftet. Ett kort skaft för inomhusbruk.

- här kommer oxå ett par lila Polka dots med tummar, men opressade.

Lila och rosa alpacka från garnstudion.

Stickfronten

På stickfronten intet nytt.

- en socka klar, en kvar
- en polkadott klar, en tumme kvar
- lehmusen börjar arta sig

Så där som det kan va

Trevligdag igår

Trevligdag idag.

Igår för att vi fick besök från Umeåstan. Det var H som var här och fotade.

Idag för att det är fredag. Helg betyder Isäntä.

Sockparad

Stickar ett par galna sockor i fabel. Tänkte att jag skulle använda lite restgarn. Det fina röda blev för ett tag sedan ett par sockor till systerL. Nu kommer det som blev över att bli ett par till mig. Det gröna köpte jag när jag och M var på garnutflykt till Luleå för ett tag sedan.

Nu kan jag ju passa på att visa upp systerJ sockan. Hon fick ett par i födelsedagspresent. Tycker själv att de blev väldigt fina. Blev sugen på att sticka ett par till mig själv oxå. Det svarta och lila gjorde sig så himla bra tillsammans.

Polka Dots mitts

Nu när de nästan färdiga. Jag har bara tummarna kvar. Gillar verkligen det här runda fina mönstret så jag kan helt klart tänka mig att göra fler. Kanske då i lite mer roliga färger. Kontrastfärger... fantasin flödar. Orange med lila prickar eller röda med vita prickar.

Den som söker skall finna

Jag söker jobb som en galen liten iller. Jag är inte helt säker på att de är de allra bästa personliga breven jag får iväg men de är tusan i mig inte dåliga. Så någon gång måste jag väl ändå få napp. Tobaksfri Duo låter verkligen intressant, något jag lätt skulle kunna jobba med som den gamla Förebyggarbussare jag är. Förra fredagen tror jag att jag skickade iväg över tio ansökningar...

Annars händer det inte så mycket. Jag spelar Heroes of Might and Magic, läser fantasy, tränar Pep och umgås med kärleken. Så mycket roligare är det inte. Jo kanske att jag stickar en och annan maska oxå.

Ser fram emot att Pep ska få sin vaccinationsspruta så att jag kan börja hänga lite ute på klubben. Det kommer att göra skillnad för mitt sociala behov.

Polka dots

Pulsklubben 2009 inleds med ett superfint pulspar. Jag måste genast se om jag har några stickor lediga. För här ska det bli Polka dots för hela slanten. Har en massa nystan Drops Alpacka som bara väntar på att få bli uppstickade. Kul kul. Jag älskar verkligen att sticka pulsvärmare så den här klubben är som gjord för mig.

<3

Ibland så överväldigas jag bara av kärleken.

Tekanna panna anna

Av resterna av Arauncania garnet har jag stickat en tekannevärmare


Stickade ribbad mossstickning med ett hål för pipen. Är själv väldigt nöjd med resultatet och det håller teet otroligt varmt länge. Mönstret kommer dock inte fram så bra på bilden får se om jag fotar på något annat sätt framöver. Mönstret blev väldigt fint och lagom tjockt.

Nu har jag bara pyttelite kvar av garnet, det får kanske bli någon detalj på en vante eller nåt. Måste ju sitcka vantar som matchar baskern...