För tillfället ligger det ett 1000bitars pussel på vårt köksbord. Det är ett jättefint pussel av trä. Motivet kan väl alltid diskuteras, den klassiska borgen.
Men för mig gör inte motivet så mycket utan det är mer lyckan i att få bygga. Det finns i stort sett inget som kan hålla mig uppe om jag väl blivit trött på kvällen. Inget bortsett från pussel. Jag kan vara supertrött och sätta mig vid pusslet och lyckas jag få dit en bit så är det kört då kan jag sitta flera timmar till.
Det är något magiskt med pussel, att få bitarna att passa ihop. Jag tror att pussel och stickande ger ungefär samma tillfredsställelse. Jag får saker färdiga. Jag är superduktig på att påbörja nya projekt som jag sedan inte färdigställer. Men med pusslandet och stickandet så blir jag färdig. Jag får se ett slutresultat. Det är helt underbart. Jag kan låta pusslet ligga fram en dag då jag går fram och tittar och känner lite på det. Sedan åker det ned i lådan igen så att jag kan njuta av byggandet ännu en gång.
2 kommentarer:
Visst är det härligt att lägga pussel! Började att lägga pussel med min farfar när jag va 5 år och fick sen ärva det pusslet. Ett 1500bitars med motiv av en skidby i alperna. Förra sommaren flyttade en granne från stan och jag fick 44 stycken 500 bitars pussel så jag har lite att bygga på. Så härligt att träffa på en annan som är lika pusselbiten.=) Ha det bäst!
Jag älskar att bygga pussel. Älskade kanske man ska säga idag för nu var det länge sedan jag byggde på ett endaste ett. Innan jag blev förälder låg det framme ett pussel lite då och då. Idag - aldrig. Jag har inte längre ro till det. Plus att det inte går att ha framme ett pussel längre än några timmar när man har ett barn som pillrar i allt. Buhu. Men det kommer en tid. När de små barnen blir stora. Då ska pusslet fram. ;o)
Skicka en kommentar