Jag tycker allra bäst om att ge klappar. Jag älskar att ge klappar. Men i år har det varit svårt. Glädjen har liksom inte infunnit sig. Jag har förstått att det beror på att jag inte har några egna pengar att röra mig med. (Jag kommer att få det här jobbet för jag står inte ut att gå en dag till utan pengar! ) Alltså jag har haft lite pengar förr om jularna men alltid lyckad hitta roliga saker att ge bort. Men i år har det varit svårare. Kanske oxå för att jag bor i en stad med mindre möjligheter. Det borde dock inte hindra. Tror helt enkelt att det beror på att jag inte haft några egna pengar. Det är det värsta som finns. Jag hatar att inte ha några pengar! Många fnissar och säger att jag är en lyxhustru. Men i så fall borde jag ju ha mitt eget visakort knutet till min "makes" enorma rikedom. Haha. Vi som knappt har råd att betala hyran. Klag klag klag. Jag hade bestämt mig för att det här inte skulle bli ett klagoår. Så istället bestämmer jag mig för att jag från och med idag ska göra allt som står i min makt för att få ett jobb. Det här går inte längre!
Nu åter till mina fina klappar. Då jag skriver om mina stickningar och sånt måste jag ju bara visa upp det superfina garnerna jag fått av systerL.
Det svarta ska bli en Laminaria. Det bestämde jag så fort jag såg vad jag fått. Tänk er en svart Laminaria i tunt garn. Den kommer att bli oerhört vacker. Det grå lila blir nog oxå en sjal. Men vilken har jag ingen aning om just nu. Arauncania med sin vackra färgblandning får ligga i träda tills jag hittar det perfekta projektet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar