Ibland så infinner sig en helt euforisk lycka. Det är de stunder jag kommer på att jag har en liten buse som skall flytta in hos oss. Allt som vi ska göra tillsammans, allt som jag ska lära den lilla. Det är alltid så spännande med ett nytt litet liv.

Jag passar på att sticka så mycket som möjligt nu, för sedan kommer det att vara svårt att ha sånt framme. Nystan är allt för inbjudande för små valpar och detsamma gäller nog stickor som far fram och tillbaka. Hur ska jag klara mig? Det är bara att vänja den lilla vilden vid att inte röra. Haha, vilken utmaning.

Nu ska jag återvända till min Lehmus som inte längre ser ut som en rastasjal. Den har fått en blå rand oxå. Stickar vidare så hörs vi senare.