På stickfronten...

... massor med nytt. Men inte så mycket jag kan visa upp. Eller snart kan jag, när det är postat och mottaget.

Det jag kan visa upp är denna underbara Lehmus som jag påbörjade för någon dag sedan.

Jag undrar vad jag ska göra med alla mina färgglada sjalar. Just nu ligger de och visar upp sig i all sin prakt. Den ena hänger på en stol och den andra över soffan. Men så kan jag ju inte alltid ha det. De är kanske lite för galet flerfärgade för min smak. Men vi får se om jag spar dem så kanske jag kan ha dem när jag blir tant och det passar sig med flerfärgat. Jag ska närmligen bli kulturtant när jag blir tant. Gudrun Sjödén här kommer jag! Då passar det ju utmärkt att ha färglada sjalar.

Husets första tant ville så klart vara med. Hon tycker att hon passar utmärkt med alla sjalar. Eller i alla fall brevid dem.

Jag tror på människan

På nyheterna i morse har de diskuterat SSPX eller Prästbrödraskapet St Prius X. Det visar sig att de är en högerextrem katolsk rörelse. Jag såg ett lite urdrag ur gårdagens program och jag blev helt kallsvettig. Hur kan det finnas människor idag som inte tror på förintelsen? Hur? Eller i alla fall som han säger i programmet, jag tror inte att någon jude dog i gaskammare. Hur dog de då? Alla dessa judar? Jag önskar att han kunde förklara det för mig. Måste kanske se hela programmet...

Jag har aldrig varit en fan av katolicismen, jag tycker att det är en inskräknt, patriarkal diktatur. Med påven som envåldshärskare. Han viskar och alla säger oh och ah. Nej inte alla det finns så klart kritiska även i de egna leden och det är ju skönt att se. Men tänk så många unga kvinnor som far illa i katolska länder för att de inte får abortera. Tänk alla människor med "avvikande" sexualitet som inte kan visa vem de är. Visst jag kan oxå nämna det mer skandalösa men tänker det vara osagt...

Att det finns den här typen av katolska falanger, som dessutom påven sträcker ut en hand till, gör mig rädd. Religiös fanatism är så lätt att utnyttja. Det behövs bara en stark person och alla följer. Sedan att den är högerextrem gör ju inte saken bättre.

Det är nog det som skrämmer mig allra mest med alla religioner, att det är så lätt att utnyttja dem. Vi måste kriga här, hur ska vi göra. Jo men vi säger att det finns en religiös anledning och folket följer. Religionen är allt för lätt att använda för politiska och ekonomiska syften.

Vi säger ofta om det inte varit för religionen hade det inte varit några krig. Visst det ligger en viss sanning i det. Men det är inte religionerna som skapar krigen utan människorna som ser det som användbart att utnyttja religiösa människor och religionen. Alltså om det inte funnits dumma, maktgalna människor hade det inte funnits krig.

Det hanterade

Jepp I du har helt rätt. Det hade med jobbet att göra.

1. Jag är otroligt stolt över att jag verkligen tog mig dit. Tycker sånt är skitjobbigt. Tror alltid att jag stör.

2. Hon berättade vilka kriterier de hade valt ut folk till intervju på. Det var tre stycken, typ utbildning, erfarenhet och personlighet. När hon skulle visa vad hon menade med personlighet så var det som att hon läste mitt personliga brev rakt upp och ned. Så klart blev jag väldigt glad och hoppas nu att jag får komma på intervju.

3. Jag hade missförstått henne, så det blir ingen rekryteringsdag. Hon menade att de skulle ha en rekryteringsträff där de läser och begrundar allas personliga brev. Det gjorde mig lite pruken då jag tror mig ha bättre chanser då jag får visa mig "in person" så att säga. Men men jag håller en tumme för att jag får komma på intervju.

Jag tycker det är så himla stort när jag gör sånt som jag aldrig trodde mig själv om att göra. Allt bara sprudlar i mig och jag känner mig som om jag vore störst bäst och vackrast. Nu hoppas jag bara att det håller i sig om jag nu får komma på intervju.

Menar du nu på lördag eller nästa helg. Nu på lördag åker jag ned till Ö-vik för att gosa.

Impulshantering

Är något jag är väldigt usel på. Inte för att jag tycker att det är det minsta dåligt att vara impuslsiv. Men det är bara så jobbigt ibland när en bara VILL ringa till sin Isäntä och berätta om dagens samtal. Jag försöker tänka - han jobbar, jag kan berätta sen. Det är bra att vänta du har du något trevligt att berätta när han kommer hem från jobb. Det är verkligen bra att vänta...

Gud vad jag fick övertala mig själv så att jag inte skulle plocka upp telefonluren och ringa. Men nu så har jag istället något trevligt att berätta.

Han kom precis genom dörren så nu ska jag gå.

Det vill liksom ur mig, jag kan inte hålla det tillbaka.

Den trevliga helgen

En trevlig helg är förbi!

Fredagen bjöd på öl och spelande samt lite tandvärksmedlidande.

Lördagen innebar trevligt besök av far med fru. Fick chans att än en gång bjuda på den goda kakan. En stycke långpromenad och en massa stickande.

Söndagen bjöd på än mer besök. Den här gången av Isäntäs mor och far. Vi fick en present vi glömt och än en gång fick jag bjuda på godkakan.

Vilken tur att den blev lyckad den här gången. Tre gånger har jag fått bjuda.

Nu är nyveckan här och den bär med sig massor med spännande saker...

Fredag=stallet

Det är fredag igen och jag ska strax ta på mig ridkläderna.

Förra veckan hade vi en helt underbar lektion. Jag var helt slut i kroppen när jag väl satt av. Vi gjorde volter och tränade på att få hästen att gå och stanna bara genom att använda sätet. Sånt gillar jag verkligen. Red en av de större hästarna och jag vågade till och med galoppera. Tycker annars att det är lite läskigt att göra det inne i ridhuset. Men det gick så bra så bra. Hästen var dock lite för mycket ridskolehäst så han visste precis vad vi skulle göra efter att vi gjort det en gång. Jag är lite för tjurig av mig för att låta han bestämma allt. Så vi tjurade oss fram men vi gjorde det bra.

Idag har vi praktist teori. Sist fick vi fläta hästarnas manar. Jag känner mig inte direkt peppad att fara men å andra sidan kan det vara nåt vettigt just idag...

I'm stucken

I morse fastnade jag i boken. Det är del två i Robert Jordans Wheel of time serie. Jag fastnade så pass mycket att jag hade svårt att passa min tid. Jag gillar inte att inte passa tider. Vill gärna ha god marginal. En timme senare kommer vi i alla fall iväg. Vi kör mot Luleå och garnaffären. Där frossar jag loss och jag lovar, nu att jag inte ska köpa mer garn på ett bra tag... måste ta och sticka upp det jag har.

Kanske är det dags att även för mig göra en lista på framtida stickprojekt utifrån det garn jag faktiskt har hemma.

I kväll fastnade jag i The Sims2. Som ni kanske vet så är jag första speltestare. När bibblan får in ett spel som låntagaren säger är trasigt så tar Isäntä hem de spelen och jag får testa dem. Igår spelade jag Madagaskar och idag The Sims. Imorgon blir det Harry Potter och kanske några fler. Vi har en helt bunt som ligger och väntar. Jag provar dem lite och skriver ett litet utlåtande. Det är en riktigt trevlig sysselsättning.

Jo sedan har jag kommit fram till vad jag ska fråga när jag ringer om jobbet en tredje gång. Börjar känna mig lite tjatig, men i dessa tider så måste en väl kämpa med näbbar och klor för ett jobb. När jag ringde sist så berättade hon att det var så många sökande att de skulle ha en rekryteringsdag. Nu måste jag ju bara se till att jag kommer med på den... så fram till telefonen eller kanske jag ska gå dit och fråga. Hum... typ jag hade vägarna förbi... Hur genomskinligt är inte det? Men varför inte...


Tack M för en fin dag i Luleå.

Glömda

Har aldrig kunnat lästa Liza Marklunds böcker. Försökte mig på Gömda för flera år sedan men tyckte att den var så fördomsfull att jag inte ville läsa vidare. Den kändes som boken Inte utan min dotter. Huga den boken är otäckt främlingsfientlig. När jag har försökt diskutera Liza M's bok med andra så har det alltid fallit tillbaka på att det ju är en sann historia. Jahaja. Så är det inget mer med den diskusionen.

Men skam den som ger sig. Nu har det visat sig att det inte alls är en sann historia. Det har till och med LizaM sagt. Det känns så skönt på något sätt att sanningshalten i boken inte är tillförlitlig och att jag nu åter kan diskutera boken utan att bli satt på plats...

Positivanna

Ok det hände igen.

Tog bilen för att komma åt lite skog. Hundarna blir så glada då. Utan att tänka mig för körde jag in på den lilla skogsvägen. När jag kommit en bit ser jag att det inte alls är bilar som kört här utan skotrar. Tänker att ooups jag kör till svängen och vänder. Vad händer där... jo jag kör fast så klart.

Gunggeligung på ettan och backen och efter tio minuter är jag lös igen.

Istället för att bli arg för att jag är klantig så tar tjurskallen över. Jag ska bara klara det och visa att jag inte bara är en mesig tjej. Så klart klarar jag det det och när jag är klar känner jag mig så stolt och känner verkligen att jag lärt mig något nytt.

Istället för att klandra mig själv och säga att jag är klantig som inte tänkte mig för så hittar jag lärdomar i det.

Det kallar jag att vara positiv.

Veva positiv

Upptäckte för någon dag sedan under ett samtal med Mk att jag alltid lyckas vända saker till något positivt. Jag vet med mig att jag alltid har med mig en ådra av positivism. Men under det samtalet blev det så uppenbart.

Först sitter jag och beklagar mig för att jag måste "frogga" upp ca 10 varv på en sjal. Det var ca 300 maskor per varv. Beklag beklag beklag. Men sedan avslutar jag det hela med att käckt säga "Fast å andra sidan har jag verkligen lärt mig hur jag ska sätta vridna och ihoptagna maskor rätt på stickan när jag repar upp."

Det är inte första gången jag gör så. Det kanske är min superkraft! Att alltid lyckas vända jobbiga saker till något positivt. Om så är fallet så är det helt klart ingen dålig superkraft och den borde verkligen få spridas i vårt negativa samhälle. Tänk om nyhetsuppläsarna kunde använda sig av min specialförmåga. "Det är krig i Gaza si och så många har dött. Fast å andra sidan är det inte krig i Beirut och där har de nu byggt upp 2 sjukhus som specialiserar sig på barnsjukdomar. "

Då skulle det ju nästan vara uthärligt att titta på nyheterna.

Eller när en har lite pengar så går det att vända till att jag nu vet hur det känns att leva på nästan ingentig och borde komma ihåg det när jag får mer pengar så att jag ger lite till de som behöver. Det går alltid att vända allt till något positivt.

Jag tror på positivitet som livsåskådning. Att hitta det lilla positiva i vardagen i allt en tar sig för. Att gå och handla, eller borsta tänderna. En positiv attityd till livet gör det roligare och lättare att leva.

Utan rast = rastlös

Jag är så rastlös nu. Vet inte vad jag ska ta mig till...

Borde kanske springa några varv runt huset.
Som när jag var liten.

Kanske det hjälper?

Hon kom över mon

I helgen har vi besök.
K från Umeå är här och sköter om oss.
Ikväll blir det partaj här på p-gatan.
Har ni inget för er så är det bara att dyka upp...

Blir så glad av att träffa gamla vänner

Claudia

Så här fin blev kjolen när jag tog på mig den. Är dundernöjd.

Gröngul Swallowtail

Från början. Det allra första mönstret.


Övergång från mönster 1 till mönster 2 - de jobbiga muscherna...


På blockning


Detaljer


Blockad och klar. En svalstjärnt att använda när andan faller på.

Rosagrön Laminaria

Färdig och oblockad.


Blockning pågår


Detalj i mönstret


Helt klar. Färgerna gör sig dock inte till sin rätt mot vårt golv. Måste hitta något annat att fota mot.

Laddaren

I mitt huvud är det tomt. När saker händer tänker jag -det här måste jag skriva om. Men så när jag sätter fingrarna på tangentbordet så kommer det inget. Det är stopp. Kanske som i livet i övrigt, jag laddar batterierna den här veckan. Kollar på tv, läser, stickar och promenerar. Så mycket mer händer inte. Laddar batterierna.

Känns som vår lägenhet är en sån där dosa för omladdningsbara batterier. Jag är batteriet. Ett dygn brukade räcka på den gamla varianten som T hade. Men för mig som är ett hyfsat stort batteri, skulle vilja säga större än ett bilbatteri. Så verkar det ta fler dygn. Inte för att jag är särskilt utsliten. Jag är helt enkelt bara sugen på att sitta och göra inte så mycket.

Laddar upp...

klappar

Jag har bara fått superfina klappar i år. Klappar att vara nöjd och glad över. Allt från fina kläder till receptböcker, hushållsmaskiner till garner. Bara sånt som gjort mig glad.

Jag tycker allra bäst om att ge klappar. Jag älskar att ge klappar. Men i år har det varit svårt. Glädjen har liksom inte infunnit sig. Jag har förstått att det beror på att jag inte har några egna pengar att röra mig med. (Jag kommer att få det här jobbet för jag står inte ut att gå en dag till utan pengar! ) Alltså jag har haft lite pengar förr om jularna men alltid lyckad hitta roliga saker att ge bort. Men i år har det varit svårare. Kanske oxå för att jag bor i en stad med mindre möjligheter. Det borde dock inte hindra. Tror helt enkelt att det beror på att jag inte haft några egna pengar. Det är det värsta som finns. Jag hatar att inte ha några pengar! Många fnissar och säger att jag är en lyxhustru. Men i så fall borde jag ju ha mitt eget visakort knutet till min "makes" enorma rikedom. Haha. Vi som knappt har råd att betala hyran. Klag klag klag. Jag hade bestämt mig för att det här inte skulle bli ett klagoår. Så istället bestämmer jag mig för att jag från och med idag ska göra allt som står i min makt för att få ett jobb. Det här går inte längre!

Nu åter till mina fina klappar. Då jag skriver om mina stickningar och sånt måste jag ju bara visa upp det superfina garnerna jag fått av systerL.


Det svarta ska bli en Laminaria. Det bestämde jag så fort jag såg vad jag fått. Tänk er en svart Laminaria i tunt garn. Den kommer att bli oerhört vacker. Det grå lila blir nog oxå en sjal. Men vilken har jag ingen aning om just nu. Arauncania med sin vackra färgblandning får ligga i träda tills jag hittar det perfekta projektet..

julklappar

Julen är över. Eller i alla fall nästan. Ikväll bär det av norrut igen för att dela ut klappar till Isäntäs syskonbarn. De är mysigare än mysigast. Väluppfostrade. Pojken går direkt och tvättar händerna efter maten utan att ens behöva bli tillsagd. Han pekade på en pinne på vägen som han ville ha och när hans mamma stannade och plockade upp den blev han superglad och utan att blir tillsags sa han tack. Det är så fint. Han är en liten stjärna. En busig liten stjärna. Sist vi hälsade på, var han inte där. Bara tomten var hemma. Frågade jag efter honom svarade han "- jag är inte här. Du måste fråga efter Tomten." Så underbart.

Det här är årets julkappstema. Blått och enkelt och rött och mönstrat.

Trötter

Det har varit ett fartfyllt jullov. Först nästan en vecka uppe i Giron, två dagar hemma och sedan några dagar nere i Skeå. Det har varit hur trevligt som helst på båda ställena men igår när vi kom hem så var jag så trött. Somnade på soffan och hade inga som helst problem att somna igen på kvällen. Funderade lite över detta och mitt svar blir att jag vant mig av vid att vara social.

När vi bodde i Umeå så hade vi besök flera kvällar i veckan, inte bara på helgerna. Jag jobbade, kom hem åt och sedan gäster. Det var skönt och avslappnat. Nu varken jobbar jag eller har vidare mycket gäster så när jag väl träffar folk blir jag helt slut för att jag inte "har någon tid för mig själv". Det är märkligt hur fort en kan vänja sig vid det ena eller det andra. Eller snarare hur mycket energi en lägger på besöken. När det är gäster som dyker upp ofta så blir det ju liksom mer avslappnat. Vi kollar på tv, dricker kaffe eller bara sitter och hänger. Det är ju oerhört skönt med den typen av vänner. De som en inte behöver anstränga sig till tusen för. De som gillar att bara hänga.

Det är så märkligt. Jag saknar att ha vänner som bara kommer över och hänger samtidigt som jag blir väldigt trött av det. Men men det är ju bara kul att träffas så jag vänjer väl mig tillbaka vid det. Plus att när jag fått jobbet så kommer allt att bli så mycket bättre...

Nada, nunca, nothing

Har absolut inget alls att säga. Läste ALs blogg och blev glad över hennes fina fina fynd. Vad hon är duktig! Läste I's blogg och insåg att det är dags att summera året. Tittade in lite på roliga Art Deco bloggen. Samt inredningsspanade lite hos Enkeleva.

Läste min egen blogg och fy vad trist den var. Trist för att det bara står om bränder och elände. 2009 ska bli posivitetsbloggandets år. Det ska bli ordvrängadets- och nyskapandetsblogg. Det ska bli ännu mer stickande och skapande. Jag ska anstränga mig för att hitta min ton. Jag ska ta mer kort. Även på de lurviga två som kanske snart är tre. Jag ska få det där jobbet så att jag har råd att göra något extra roligt. En extra rolig sak som händer i sommar är bröllopet i Stockholm. Ser fram emot.

I morgon åker vi till staan. Där ska firas nyår och umgås med familjen.

Parklife

Hemma igen!

I fredags ringde de från mitt försäkringsbolag. Jag hade glömt säga till om flytt. Gissa om han blev glad när jag sa att jag inte bodde där längre. Har tittat på bilder och läst så mycket jag kan. Fy sjuttan vad glad jag är att jag inte bor där längre. Tänk om vi varit hemma, jag kanske hade lämnat hundarna hemma själva. Klarar nästan inte av att tänka tanken ens. Som tur var bor vi inte där och jag behöver inte oroa mig.

Det pirrar lite i min mage. Kanske kanske är det så att det fötts en liten aussie som ska flytta hem till oss. Titta här på bilder. Så sött så sött. Och inte att förglömma något helt annat än de jag redan har. De som mest bara ligger och sover på dagarna nu för tiden.

Det är skönt att vara hemma igen. Hur trevligt det än är att vara borta så är det alltid lika skönt att komma hem. Det är tomt men skönt. Jag slappnar av.

Det står i lågor

Vårat gamla hus. Vår gamla lägenhet står i lågor. Hela huset har brunnit i natt. Största branden i Umeå på flera flera år. Läs mer i VK. Själv sitter jag i Giron och är lycklig över att vi inte bor i det huset längre. Bara tanken att vara så långt borta gör mig knäsvag. Så glad jag är att alla våra saker finns på annan ort. Även om vår våning inte brann så skulle ju allt vara rökskadat. Allt.

Det här är första gången som det känns riktigt riktigt bra att vi flyttat. Tragiskt men sant.

Blockparty

Claudia ligger på köksbordet blockad men inte klar. Hon är fortfarande ganska blöt och jag hoppas i mitt stilla sinne att hon torkar fort.



När hon torkat ska jag fästa de fyra trådarna som hänger och slänger. Sedan ska jag bara njuta! Kanske blir det julaftons kjol av henne eller nyårsafton, vi får se vi får se...

Tjurstickningen

Nu när tjurstickningarna är mottagna så kan jag ta och lägga ut en bild.

Sjalar

Laminarian har ju varit klar ett tag nu. Ni får en bild på den oblockad. Det är kanske inte någon skönhet direkt, så här oblockad. Spetsen blir inte så tydlig då. Men färgerna. Jag bara älskar färgerna.

Kommer ihåg en klänning jag sydde när jag var si så där nitton. Den hade en rosa överdel och en grön klänning i fusksammet. Gjorde egna knappar till den och allt.

Swallowtail sjalen går sakta men säkert framåt.

Mönsterkartan jag sktickar just nu heter Lilys of the valley. Det är inte det lättaste då jag ska göra fem nya maskor i en och sedan ta ihop dem i aviga varvet. Det är ihoptagningarna jag inte riktigt gillar. Det stannar upp arbetet så mycket. Men jag lever på att det i alla fall blir fint.

Det är i det mörkgröna partiet som liljekonvaljerna finns. De syns inte så tydligt nu i oblockat tillstånd. Men det blir bättre sedan.

Laminarian var som sagt stickad med Evilla garn 8/2 hade nog valt 6/2 om det funnits i den vackra rosagröna färgen. Men det gjorde inte det så jag fick nöja mig med det tjockare.

Swallowtail sjalen stickar jag med Kauni effekt garn. Det är oxå ett helt underbart garn att sticka med.

Nu ska jag försöka blocka min Claudia kjol. Tänkte ta över köksbordet ett tag... Vi ska väl inte spela förrän på lördag eftermiddag. Hoppas jag...

Blärksjuka

Blärk!
Magsjukalight på menyn. Idag sov jag till kl 13. Det är ingen höjdare att vara hundägare när en är sjuk. Det är liksom bara att pallra sig upp på morgonen gå ut med hundarna och sedan krypa ned i sängen igen. Men jag gjorde det mysigt så att vi alla kunde ligga i sängen tillsammans. Så helt fel är det inte.

Har skickat in en arbetsansökan idag. Ringde dem i går och tänkte ringa igen när ansökningstiden är slut för att påminna dem om att jag är intresserad. Jag hoppas verkligen på det här... Även om jag fortsätter arbeta på min lilla butik.

LSMTO

Resten av helgen har gått i samma tecken. Positivistetens.

Lördag: Inte mycket stickning. Mer film, gos och promenader. Bestämde mig för att det var dags för lite fantasyläsning igen. Den här gången Robert Jordan.

Söndag: Stickning till skidorna på tv. Adventsfika hos vänner i Nyhamn. Hade vi bott i Stockholm hade det kanske oxå tagit lika lång tid att resa till sina vänner. Trevligt värre var det i alla fall. Kvällen ägnades mest åt läsning.

Måndag: Läsning, promenad och massor med stickning med M. Swallowtail börjar arta sig. Är dock inne i ett jobbigt parti som gör att stickningen ligger ned mer än den hålls i.

Tisdag: Ännu mera läsning. Undviker datorn då jag inte vill bli stressad av jobbsökande och annat. Känner av magen lite. Stressmage. Känns konstigt. Middag med E som tack för hjälpen med bilen. Bio på kvällen. Quantum of Solace. Ganska hyfsad ändå. Fast inte så mycket Bond. Inga typiska skurkar och gadgets. Vilket jag kan sakna. Bond ska ändå vara Bond. Men han är så snygg...

Onsdag: Idag, har tagit tag i datorn. Kollat igenom alla jobb och hittat ett jag kan söka. Väntar på att klockan ska bli ett så att jag kan ringa till kontaktpersonen. Arkivpersonal. Inte världens lärarjobb men ändå ett jobb. Skulle jag mot förmodan få det så har jag i alla fall en inkomst medan jag planerar annat. Nu är det dags för lunch.

Ridlektion

Jag känner inte riktigt för att rida den här fredagen. Har inte varit där på två gånger på grund av sjukdom och besök. Det är i sista sekunden jag sätter mig i bilen och tutar iväg. Väl där möts jag av den ena av tvillingtjejerna i min grupp. Hon ler mot mig och säger att idag ska du få rida din favorit. Jag känner att jag tittar förvånat på henne och hon säger eller det tror jag i alla fall. Jag frågar och hon svarar Svante. Så klart att han är min favorit han är ju enda fjordingen i stallet. Det är märkligt hur de små kan snappa upp saker och ting utan att vi själva är medvetna om att vi sänder ut de signalerna. Det är säkert så att jag utan att jag tänker på det går fram och hälsar på honom och ingen annan häst.

Lite mer peppad börjar jag fixa Svantemannen. Han tjurar lite som vanligt. Hötter med benen och vill inte flytta på sig och sånt där fjantigt. Men jag vet inte, det kan lika gärna vara iver att få komma ut och göra något. Vi hittar i alla fall ett samspel. Det visade sig att vi hade den roligaste lektionen på väldigt länge. Sitsträning. Vi skulle få hästen att gå olika fort i skritt bara genom att använda sitsen. Sånt är alltid kul. Sedan när det var dags för trav så skulle vi sitta ned i traven. Huga, det tycker jag är jättesvårt. Svårt att hitta takten och inte bara vara som en säck potatis som skumpade omkring på häststackarns rygg. Men det gick bra. Hur kul som helst. Framdlesvändnigarna var dock inte så lätta den här gången som förra. Gissar att Svante inte är lika välutbildad som den häst jag hade då. Men det är kul att se att ens ben kan göra saker en inte trodde gick.

Jag var så nöjd och glad när jag kom hem. Hade fått ett helt lager med ny enerig att göra av med. Det blev lite sovrums dans till



Ibland är det inte mycket som behövs för att energin ska flöda.

De små detaljerna

Klippte mig igår. Det är inte lätt att hitta en ny frisör som en gillar. Som förstår vad jag vill ha. Det är en av de svåraste sakerna med att byta stad. Det är så mycket som en måste hitta nytt av.

Jag bad min nya eller tja vi får se om jag återvänder. Men jag bad min frisör att titta på den frisyr jag har och göra något av det. Hon klippte och donade och frisyren är helt ok. Men jag är ändå inte helt nöjd. Min förra frisör gjorde alltid ett så himla bra jobb. Vi kom bra överens liksom och de små detaljerna i frisyren var roliga. Det känns som att den här gången blev det inga små detaljer som var roliga. Den är en fin frisyr men utan det lilla extra. Det känns lite trist och det är svårt att hitta frisörer som vågar sig på det där lilla extra. De måste ha gott självförtroende. Lita på sina kunskaper. Lita på att de kan se linjerna och hitta det roliga i håret.

Nåja jag är inte helt missnöjd jag har fått en fin klippning. Nu saknas det bara lite färg för att den ska bli super. Den kommer senare...

Fredagstänk

Tillbaka i det enkla igen. Köpte tre påsar te sist jag var på Humlan. Alla tre var utmärkta val och jag njuter för fulla koppar.

1. Earl Grey med kanel
2. Rött julte med saffran
3. Rött chai

Det röda julteet smakar lussebulle. Kanske inte så konstigt. Kokade en kanna för ett tag sedan och så blev den stående på bordet. Det doftade saffran i hela läggan. Helt underbart. Jag förstod inte vad det var utan gick bara omkring och suktade efter lussebullar. Det misstaget måste jag göra igen.

Idag är det fredag, jag lyckades småstäda lite igår så jag kan känna mig ledig från det. Appropå städning så kan jag inte låta bli att säga hur skönt det är att slippa allt grus inne. Jag kan gå barfota igen!

Nä nu ska jag ringa en kvinna om min budget. Tog lite ledigt från budgettänket i går så nu har jag lite att ta igen. Det är jobbigt att måsta ringa till folk och fråga om sånt som jag egentligen vet att de inte kan svara på. Men kanske får jag en liten ledtråd så att det blir lättare för mig att nysta fram något bra.

Det bidde en sjal

Efter lite surfande på Ravelry och lite letande på Knitty. Bestämde jag mig. Det har lutat hit och dit, kanske en Lehmus, eller en Revontuli. Eller varför inte en Candleflame eller en Adamas. Eller varför inte en till Laminaria. Att det skulle bli en sjal hade jag redan beslutat. Det kändes som det enda alternatviet för garnet. Har provat en massa annat som jag inte varit nöjd med så en sjal fick det bli.



Till slut bestämde jag mig för en Swallowtail lace shawl. Eller här för mer bilder (Ravelry länk).

Äntligen känner jag att mitt gröngula Kauni kommer till sin rätt.

5 anledningar

Så handlar det om förlorade föräldrar och sorg ännu en gång på tv. Jag har funderat över vart all denna översvallande sorg kommer från. För det kan inte bara vara de yttre enkla faktorerna. Här kommer mina svar

1. När mamma dog var jag och min dåvarande inne i en svacka. Han hade precis gjort slut eller gjorde slut precis i samma veva som mamma dog. Jag minns inte riktigt. Men det var jobbigt. Hade liksom två saker att bearbeta samtidigt.

2. Jag flyttade och började plugga. Mycket hände. Var galet singel i ett år och sedan träffade jag V. Det var en galen kärlek eller passion skulle jag nog oxå kunna säga. Mycket starka känslor hela tiden. Den gav mig inte mycket tid över för att bearbeta min sorg. Sedan lite dumt nog tog jag hand om honom. Jag blev hans trygga punkt i hans virriga värld. Det innebar att jag inte hade så mycket tid över för mitt känsloliv.

3. Nu är jag i en trygg och stabil relation. Jag känner mig säker och litar på honom. Nu först har jag tid att känna efter. Nu först har jag möjlighet att rota i mina irrgångar av sorg och saknad.

4. Jag har en sjuk Lakrits som skapar ytterligare oro och sorg.

5. Vi bor i en helt ny stad. Jag trodde det skulle innebära ekonomisk trygghet, kanske att vi kunde fundera på att bilda familj, gifta oss eller om inte annat skaffa oss ett hus att bo i. Nåt sånt där stort. Men jag får inget jobb och vi lever på en lön och trots att vi inte slösar går vi back i stort sett varje månad. Vilket så klart skapar oro. Men även saknad att inte kunna göra det jag drömt om.

Det här är några av de anledningar som jag kommit fram till. Det är som att jag gör mitt sorgearbete nu först. Det är nu jag har möjlighet att gå in i känslorna som jag borde ha jobbat mig igenom för länge sedan. Nå ja det kanske har tagit mig tio år att samla så pass mycket kraft och livserfarenhet att det är nu jag har möjlighet att gå igenom det.

Sticknoja

Jag har stickat färdigt allt jag kan sticka färdigt. Vet inte vad jag ska göra härnäst. Sitter på Ravelry och letar sjalar. Funderar på en Lehmus eller en Revontuli med mitt Kaunigarn. Men jag vet inte. Känner mig mest osäker. Har funderat på vantar eller sockor med garnet jag fick av systerL eller det jag köpte i hennes stad. Men jag vet inte hur långt det räcker och jag vill göra något fint. Har ett nystan som jag tänkt sticka fingervantar med kvar. Det kan jag i och för sig börja med. Men jag känner mig inte direkt inspirerad.

Jag behöver stickinspiration. Jag vill ha något att blocka mina grejer på så att det känns som att de är klara! Vill kunna ha kjolen på julafton. Men då måste den blockas före det. Urk! Hur ska jag lyckas med det?

Önskar att jag hade friska hundar så att jag kunde ägna mig åt min andra hobby, hundträning, ett tag. Behöver kanske vila från stickandet för att återfå lite inspiration.

Idag ska jag träffa M för en dag på stan eller nåt, vi får se vad vi hittar på. Ser fram emot.

Jenny S av Denise Rudberg

"Jenny lever lycklig med sin pojkvän och trivs med jobbet på banken i lilla Habo utanför Jönköping. Efter en trasslig uppväxt har hon inte längre någon kontakt med sina föräldrar. Jocke och deras liv tillsammans är allt hon har. När Jocke i ett brev lämnar Jenny och hon dessutom upptäcker att han har ett förhållande med hennes bästa väninna rasar allt. Inom några timmar har hon sagt upp sig, packat sina väskor och givit sig av till Stockholm där hon inte känner någon. Efter idogt letande får hon jobb som assistent på en tjusig mäklarfirmam där hon lär känna Bo och Per. Hon presenteras för det glamorösa Stockholm, och tar för sig av vad stortaden har att erbjuda: shopping med Bo, lunch på Operakällaren, ett exklusivt kontor med en chef som hon kommer allt närmare. Men så händer något som tvingar Jenny tillbaka till hemstaden, där hon konfronteras med sitt gamla liv."

Det här är en klassis feeelgood bok. Världen rasar och huvudpersonen lyckas ta sig upp ur eländet. Det jag gillar med den här boken är att huvudpersonen Jenny är en ytterst karaktärsfast person. Hon går inte med på vad som helst, dricker inte och sätter ned foten när hon tycker att det är för mycket. Hon står emot och håller fast vid sina beslut. Det är en lättläst bok eller lyssnad som i mitt fall. Tycker dock att de kunde ha valt någon annan som uppläsare. Men jag lyssnade ut den på två dagar. Det är allt som allt nio cdskivor på ca 75 min vardera. Så det kan en ju kalla för sträcklyssning.

del 2

Det här är så kul och spännande!

Har ringt till min gamla butik i stan där jag bodde förr. Hon var väldigt positiv och glad. "Om du har fler frågor är det bara att ringa. Oj vad roligt osv". Förkylningen släpper och peppen återvänder.

Har gått omkring i stan och tittat på vart jag skulle kunna tänka mig vara. Det är lite svårt det där. Men jag har väl hittat två gator jag kan tänka mig. Det är i och för sig ganska tråkiga lokaler men det går ju alltid att fixa till så att jag får det så där mysigt och hemtrevligt som jag vill ha det.

Budgeterar

Åter igen sitter jag med min framtida budget. Siffror hit och dit. Det känns som att jag leker med dem. Pytsar lite hit och pytsar lite dit. När jag ringer och frågar så får jag inga direkta svar utan tja nä jag kan inte ge dig något svar förrän jag har riktiga siffror att gå på. Grrr. Det är så frustrerande.

Sedan har jag som sagt ingen aning vad som är bra och inte. Jag kan inte tänka mig hur mycket det kommer att sälja och hur ofta jag måste göra inköp. Nu har jag räknat på varannan månad ungefär och slutsålda lager. Haha då kommer jag att gå ca 300 000 plus på ett år. Bortsett från vissa administrativa kostnader. Är det bra eller dåligt? Jag måste ringa min person och kolla med henne hur ofta hon brukad göra inköp och sånt. Enligt henne så brukade kartongerna vara tomma innan hon ens hunnit packa ur dem. Men det går ju inte att lita på. Eller det är ingen garanti.

Nu startar bilen så imorgon ska jag träffa min person på PFC.

Klurar vidare...

Annat stickat

Av de två nystan Fable jag fick av systerL har det blivit ett par sockor. Jag är enormt nöjd med dem både färg och form.


Var på stickcafé i går. Tog med mig Laminarian för att orka med att repa upp det varv som blivit fel. Det är lättare att göra i samvaro med andra. Har kommit ganska långt och jag älskar färgerna. Ser fram emot den dagen då den är blockad och färdig att användas.

Novemberpuslen

Halvvantar med gallerränder och flätor

De har varit färdiga ett tag nu men kameran har varit utan batteri.

Det var ett trevligt mönster att sticka, men jag tycker att de blev lite för stora för mina små händer. Gillar inte pulsvärmare som sitter löst. Kanske tar de ihop lite om jag tvättar dem. Vi får se. Men blir det någon gång att jag gör ett par till så kommer jag att göra dem mindre på något sätt.

Färgerna i min regnbåge

Your rainbow is strongly shaded green.

 

 

 

 

 

 

 

What is says about you: You are an intelligent person. You feel strong ties to nature and your mood changes with its cycles. Those around you admire your fresh outlook and vitality.

Find the colors of your rainbow at spacefem.com.

Kramar tummen

Kragar upp mig, tar mig i kragen och kraxar "nu får det vara nog. Nog med tråk och tristess. Nog med gråa dagar och pruttiga fjuttiga känslor."

Jag säger till mig själv att sätta ned foten och stampa mig hårt i baken.

Den mysiga kalla vintern är bortregnad. Men jag ska INTE låta det påverka mig. Istället ska jag njuta av att det är grusigt ute igen. Jag ska njuta av att jag blir blöt om fötterna när jag går till stan och gör mina ärenden. Jag SKA njuta av drippdroppljudet av snön som sakta försvinner.

Eller ja, kanske inte. Men jag ska tänka att den snart kommer tillbaka och då får jag njuta igen.

Håller en tumme för Lakrits som haft en liten svacka i magen men som det verkar nu kanske är på väg tillbaka. Kramar tummen så hårt så hårt. För repar sig inte magen så kommer hon nog aldrig att bli frisk och då är det bäst om hon får somna. Hör du ödet, jag hotar! Se till att hon blir bra igen. Jag kramar min tumme.

Har avslutat en hel del projekt så E snart dimper det ned ett paket på posten.

Vad mer jo jag drömmer om en ny hund. En hund att träna med nu då mina Lakritsdrömmar gått mer eller mindre i kras. En helt ny ras och något mer att jobba med. Har inte jobbat ordentligt med hund på snart 3 år. Det känns rent ut sagt fördjävligt. Så ny hund, nya ras, nya tankar. Blir det som jag vill så kanske kanske det flyttar hem en liten en i februari. Jag vill jag vill jag vill. Kramar tummen även för det.

Jo sedan kanske det inte var så farligt med bilen, vi får se. Kabelstartar den ikväll och hoppas att den håller måttet. Kramar tummen ännu hårdare.

Ont blod - Arne Dahl

"En svensk litteraturkritiker med anknytning till USA blir avlivad på det mest sataniska sätt i en skrubb på flygplatsen Newark utan för New York. SAS-planet till Stockholm är fullbokat men nu finns en stol ledig och mördaren bokar in sig på SK 904. Det enda den svenska polisen vet är att det nu sittter en osedvanligt brutal seriemördare på ett plan med Stockholm som destination, men det vet inte vem av passagerarna det är. En specialenhet från Rikskrim beger sig till Arlanda. Det är bråttom. Sverige är på väg att importera sin första äkta amerikanska seriemördare."

Det här är den första kriminalroman av Arne Dahl som jag läser. Det är den första boken om A-gruppen från rikskrim som Arne Dahl skriver, 1997. Men inte den första boken i serien. Personligen tycker jag att det är lite trist att han faller till föga och skriver om det första mordet. Jag hade tyckt att det var mycket mer nyskapande att börja mitt i och att vi läsare hade fått leva i suspens för vad som egentligen hände med det där första fallet. Men men en kan ju inte få allt.

Nåja tillbaka till boken. Den är intelligent skriven och med många roliga inslag. Roliga så tillvida att jag skrattar. Här kommer ett litet exempel. "Han tänkte på sin sprängda säng och gungade lite lätt på stoeln. Den lät faktiskt en aning mordisk. Kontorsstolarnas hämd IV. Hollywoodsuccén som gick för utsålda hus. Nedsuttna biografotöljer jublade och skickade iväg fjädrar som genomborrade filmduken. Ingen datorskärm var torr. Gardiner snöt sig i sig själva. Kontor efter kontor revolterade över hela USA." Det är precis så galet som det ofta kan bli när jag distraheras av konstiga tankar. Jag kan inte låta bli att tycka att det är helt underbart. Han skriver enkelt och smidigt. Jag märker inte att jag förflyttat mig 50 eller 100 sidor framåt i boken. Än är inte karaktärerna så starka men det tycker jag är bra. De framstår som mänskliga, fantiserar sig bort trots en hård mordutredning eller kanske på grund av. Arne Dahl skildrar människan. Den vardagliga människans relationer till sig själv och sin omgivning. De löser sina problem så som läsaren kanske oxå skulle ha gjort. Som exempel kan jag ta den så alltid seriöse datasnubben, eller oftast i de flesta andra böcker. Kanske lite nördig oxå. Men inte här. Här är han en skojfrisk polis som kan sitt jobb och oftast har snabbast reaktioner. Det är detta som gör människorna levande. Att de känns äkta. De är inte klyschor som vandrar omkring.

Hata är ett stort ord

Varför!

Varför kan inget bara vara enkelt och smidigt. Två dagar på raken så har bilfan inte startat. Jag har missat mina möten och inte kommit vidare i mina planer. Allt kostar dessutom pengar och är det något vi har dåligt med så är det pengar. Inte för att vi shoppar som galningar eller strör dom omkring oss utan för att vi har en skitdyr hyra som bara betalas av den enda inkomst vi har för tillfället. Då gillas det verkligen inte när bilar krånglar och mer pengar måste ut. Fan fan fan.

Det är som om allt gå i motgång just nu. Som att jag inte ska få något gratis eller enkelt. Det är liksom inte nog med tristessen som blir av att bara gå hemma och inte göra något annat än att söka jobb som en inte får. Eller att ens hund inte är frisk och all oro det skapar. Jag ska jobba mot en massa andra hinder oxå. Bilar som måste repareras och noll kronor i inkomst.

Just nu hatar jag mitt liv!

Fejcon och snören

Helgen har varit väldigt trevlig. Kändes mysigt att ha C här. Sitta på kvällarna och dricka vin och spela spel. Att äta ost och annat gott. Att hitta vegbacon på Coop och göra sin första Carbonara på tusen år. Att försöka komma på vad mer gott en kan göra med fejcon. Vi kom fram till att det är bra att ha hemma. För det kommer att funka till allt. Knapersteka lite och strössla över en sallad och helt plötsligt finns det något annat som kan vara salt i salladen än feta och oliver. Eller i en pytt i panna. Det finns ingen ände på möjligheterna.

Gôtt.

Jag har en märklig vana, eller ovana kanske det är. Har ett par skor med glatta skosnören. När jag knyter dessa så går alltid den högra upp efter ett tag. Alltid! Knyter jag den slarvigare? Inte vad jag vet. Drar jag inte åt den lika hårt? Knanske är det så. Det är så lustigt att jag nu har börjat räkna hur långt hemifrån jag kommer innan knuten gått upp. Det brukar ta ungefär ett kvarter. Bara den högra. Har aldrig varit med om att den vänstra glider upp. Mycket märkligt.

Vuxenpoäng

Sånt som får en att inse att en är vuxen

- att baka pepparkakor för att de är goda när de är klara. Inte för att äta deg.

- att inte göra så roliga figurer när en bakar pepparkakor. Benen bara lossnar och figurerna blir fula.

- att laga mat för att det är gott inte bara för att bli mätt.

- att njuta av att ligga kvar i sängen. Dvs att inte se det som en självklarhet.

Ser fram emot

Nu sitter C från Umeå på bussen på väg upp till min stad. Det ska bli så trevligt att gå på stan och hänga lite. Hoppas att helgen bär på många små trevligheter.

Nu ska jag gå upp på vinden och rodda fram advents grejorna.

Osynliga sår

Åt frukost tillsammans med ett UR program som heter Osynliga sår. Har inte sett det förr utan råkade bara hamna där. Förstår inte varför det är så. Så klart handlade det om barn som förlorat någon av sina föräldrar. Varför är det så att jag alltid hamnar framför dessa program? Kanske för att jag behöver dem. För att jag inte direkt har någon att prata med om hur det känns. Det var en liten flicka som sa att "jag brukar ofta titta på kort". Det gör jag med, för mig är det det enda som är kvar. Jag har i stort sett ingen, förutom min syster, att prata om mamma med. Det är inte så många som jag träffar som träffat henne om jag säger så. Jag brukar ofta titta på kort. Jag är helt galen i alla de gamla bilderna jag har på mamma, mig och min syster. På min familj. Jag vet att det kanske låter dumt, för jag har ju en familj. Pappas familj. Men den kan inte mäta sig. Den familjen har jag inte vuxit upp med, jag har inte bråkat med den. Jag har inte testat den och stötts och blötts med den. Som pappa sa utan att tänka på det, men det är sånt som gör så ont, när han skulle beskriva hur det var att bo i Singapore så sa han "jag hade ju familjen med mig" Men det var inte hela familjen. Dessa ord som han sa utan den minsta mening att såra gör så ont i mig. För det får mig att känna som att jag inte har någon familj. Jag står utanför. Det kommer jag nog alltid att göra. För en familj är en grupp människor som man vuxit upp/ihop med. Som man känner utan och innan. Som förstår en, som det går att bråka med och gråta för. Jag har nog bara visat min riktiga sårbarhet för min pappas familj en gång och det var när jag blev sårad av en annan. Den sorg jag alltid bär på, sorgen efter mamma. Den visar jag aldrig för någon. Jo för Isäntä och jag skriver om den här men jag har så svårt att prata om den. Jag var tjugo tre år. Kanske är det så att en anses vara vuxen då. Vuxen nog att ta hand om sin sorg själv. Men hur ska en kunna ta hand om den då jag inte vågade gå till min pappa och gråta. Jag hade ingen trygg famn att gömma mig i. Mycket möjligt att jag hade det i verkligheten men jag kände det inte. Min mamma, precis som de flesta andra mammor kan jag tänka mig, kände alltid på sig när det var något. Jag behövde aldrig komma till henne hon kom till mig. Hon kom och frågade hur det var, hon kramade om mig och lät mig bara vara. Jag fick gråta och vara ledsen. Det fanns ingen annan än min mamma som varit den kanalen. Nu var den borta. Vad skulle jag göra? I den situation när jag var som mest sårbar skulle jag vara stark då och säga "pappa kom till mig! Jag behöver dig!" Ta hand om mig. Krama mig och säg att allt blir bra. Säg att du älskar mig och allt sånt som mamma brukade säga. Jag orkade inte det. Kunde inte. Ville konstigt nog inte såra pappas nya familj. Ville inte verka besvärlig för dem. Vara duktig. Helt plöstligt var min enda familj en familj där jag oftast bara känt mig som en gäst. Förstå mig rätt, jag älskar dem alla. Men det är inte så att jag åker hemhem till dem utan jag åker på besök. Jag har inget flickrum som jag kan bo i. Jag vet inte vart allt förvaras och kan inte se om böckerna i bokhyllan bytt plats. Som jag kunde hemma hos mamma. Jag kan inte bara gå och ta mig en macka. Jag vet det är urdumt, de skulle inte bry sig. Men jag...

Jag kämpar med dessa känslor varje dag och varje gång jag åker hem. Jag säger hem trots allt. För det är det enda hem jag har kvar, den enda familj jag har kvar och jag älskar dem. Länge kände jag mig som det svarta fåret i en familj av ekonomer och ingenjörer. Men sakta men säkert har jag fått en budsförvant. Min lillebror, som jag känner igen mig så mycket i. Han brinner precis så som jag brann. Teatern det var mitt, musiken är hans. Jag ser glöden och lyckan i att skapa. Jag känner igen mig.

Det här är nog de viktigaste rader jag skrivit på väldigt länge, de sannaste och jobbigaste. Det ligger en hel hög med snorpapper brevid mig. Tårarna har strömmat och jag har varit tvungen att pausa för att gråta färdigt. Men nu finns de där, på pränt. Mina sannaste och jobbigaste ord. Ord jag är livrädd att de ska såra och skapa ett gap när allt jag vill är att de ska skapa närhet. Det är ord jag inte kan säga rakt ut, för jag har inte den styrkan.

Till min familj - jag älskar er!
Till min mamma - jag saknar dig!

För mycket

För tillfället är det för mycket som pågår. Skitkomletteringar till a-kassan. Varför ska de vara så obstinat krångliga. Jag är helt säker på att jag skickat iväg alla arbetsgivarintyg. För alla perioder. Ändå anser de att det saknas. My god. Sedan ska jag skriva ett intyg för hand och ett till som de vill ha. Det är ju inte så problematiskt för de är ju bara att skriva under. Men arbetsgivar intygen, det tar ju flera veckor för Umeå Kommun att skicka ut ett sånt. Helvetets jävla skit! Jag kommer med andra ord inte att hinna få några pengar före jul! Apa!

Jo sedan till det roliga. Jag håller på att försöka skriva ihop en budget. Men hur svårt är inte det. Affärsplanen eller vad jag ska kalla det är lättare. Så fort jag sätter mig med budgeten tar det bara stopp på en gång jag känner mig helt chanslös. Hur ska jag kunna ta reda på allt som de vill ha reda på. Jag skulle vilja att det fanns ett papper där att som jag behöver räkna in i min budget fanns med.

Det hade nog inte varit så jobbigt om jag inte dagen svärtats ned av min a-kassabekymmer. Om jag ändå kopierat mina intyg innan jag skickade iväg dem så att jag kunde säga att ni har visst fått det där papperet. För jag känner mig helt säker. Men vad gör det, a-kassan har alltid rätt.

Bonjuour Tristesse av Francoise Sagan

"Bonjour tristesse är en sommarlovsberättelse från Rivieran om en sjuttonårig flicka som tillsammans med sin livsnjutande fader drömmer bort den ena solgassande dagen efter den andra. Men när den loja livsstilen hotas av faders plötsliga förälskelse finns det ingenting som stoppar Céciles raffinerade grymhet."

Det här är en för mig ovanlig bok att läsa. Brukar inte gilla kärleksintrigerande. Men ska jag tillägga att den här boken känns så verklig. Då författaren näst intill skriver i dagboksform och helatiden erkänner sina egna briser och små skavanker blir berättelsen verklig. Jag kom fort in i historien och ville bara höra mer. Det är intressant att höra en sjuttonåring berätta som sitt liv sina innersta tankar och sedan se hur hennes moraliska eller etiska handlande blir utifrån dessa tankar. Det är en ovanlig beskrivning av den hotade fader-dotter relationen. I den här boken hänger hon upp förlusten i den livsstil som de kommer att förlora. Det är en faschinerande bok och jag tycker du ska ta dig tid att läsa eller lyssna på den.

Baka baka kaka

Det luktar pepparkakor i mitt hem. Degen blev bättre än den blivit på väldigt många år. Det har sin förklaring i att min köksvåg inte väger helt rätt. Den väger 300 g för mycket på allt. Det har alltså inte blivit rätt mängd de tidigare åren. Kan säga att det var lite krångligt att räkna ut hur mycket det skulle vara av allt då jag fick lägga till 300 på allt. Men det var det värt för degen blev helt underbar. Jag njuter av varje kaveltag. Sedan är det kanske inte allra bäst att baka pepparkakor på helt nya plåtar. De är inte så feta så kakorna släpper inte som de ska. Efter två plåtar med smulor kom jag på att jag ju kan smöra plåtarna lite. Då blev det mycket bättre.

Har ungefär halva degen kvar och sitter nu med två fulla burkar pepparkakor. Fortsätter det så här så kommer jag inte att ha burkar så att det räcker.

Samtidigt som jag bakat har jag lyssnat på Bonjour Tristesse av Francoise Sagan. Det kan nästan inte bli bättre. Lyssna till en god bok, baka peppisar och samtidigt försöka skapa sin egen framtida verksamhet.

Dagens möte

Mötet kändes bra. Han kom med en del värdefulla tankar som genast satte igång mina. Jag fick i uppgift att göra en budget för att sedan återkomma till honom om en vecka. Det känns verkligen spännande att ha någon att bolla sina tankar med. Någon som har erfarenhet och kunnande. Dessutom var han lite hårdare i sitt tankesätt än mig. "Varför ska du inte konkurrera med den befintliga butiken?" Fick mig att fundera lite. Och visst kommer jag att konkurrera, för jag kommer att ha så mycket bättre produkter. Men jag kommer inte att konkurrera på så sätt att jag har samma produkter. I morgon ska jag sätta mig med budgeteriet. Antar att det kommer att bli en hel del telefonerande då jag måste skaffa mig lite koll.

Det kittlar dödsskönt

Har tittat på webkarta, så jag tror jag hittar. Har ätit världens godaste hembaktabröd till frukost. Grovlimpa i värsta kavringstil. Fast godare. Krispig yta och helt mjuk på insidan. Har tittat mig omkring för att komma på om jag missat nåt. Fjärilarna dansar tango i min mage.

Idag ska jag träffa en man från Företagarcentrum här i stan. Det är nu det gäller. Tänk om han inte gillar min ide?

Ska även försöka få tag på kvinnan på AF. Har föröskt några dagar men hon är inte lättast i världen att komma fram till. Mycket möten och annat shit.

Det kittlar dödsskönt i kistan...

Snö i sinnet

Idag är det mindre än en månad kvar till jul. Det känns overkligt på något sätt. Sitter och knåpar på en önskelista men vet inte riktigt vad jag ska önska mig. Har i stort sett allt jag vill ha. Det snöar ute, jag ska baka matbröd och sedan göra pepparkaksdeg. Mumms.

Har inte så mycket att säga idag, än i alla fall.

Det snöar och jag känner mig lätt i sinnet. Ska snart ut och vädra mig och de fyrbenta.

Lakritstrollet

Tio dagar utan medicin har gått. Lakrits har hållit sig bra i magen. Börjar få tillbaka livsgnistan. Pälsen har börjat blänka lite igen. Hon vill göra saker. Har börjat gå långpromenader.

Tio dagar utan medicin innebär samtal med veterinär. Med halsen i en knut ringer jag dit. Får prata med min trevliga veterinär. Han säger det jag vill höra. Det verkar bra. Det låter fint att hon svarat så bra på medicinen. Lakrits ska få äta specialmat en månad till sedan så kanske jag kan byta tillbaka till det gamla vanliga. Under den här månaden får hon inte äta något annat. Frågade om köttbulledoftande mat. Men det tyckte inte veterinären. "Ge hennes mage lugn och ro att läka." Då gör jag det. En månad hit eller dit gör ju inte så mycket. För efter det så kanske jag i alla fall kan ge godmaten som godis. Godmaten smakar fisk. Mumms säger svarta hunden.

Oroliga matte känner ändå att vintern är rätt tid att ha en hund på konvalescents. Oroliga matte pustar ut och känner att lugnet börjar ta över och oron försvinna.

Helgen

i all korthet

Fredag- ytterligare några avsnitt av "24"

Lördag - paniik telefonen ringer halv tio. Isäntäs bror med familj är påväg. De kommer om ca en timme. Men så trevligt. Brorsdotter E spelar Gitarr Hjälte tills fingrarna blöder och bandet skaver i nacken. Treåriga A provar han med. Sedan en sväng på stan. E svamlar på och jag svamlar med. Vi svamlar mest hela tiden. Hemma igen, middag och sedan kommer M för en spelkväll. Det blir så klart Talisman eftersom jag får bestämma. Trollet vinner. M kilar iväg på jobb och jag ställer mig med gitarren framför tvn. Ska klara hela banan på easy, så är det bara. Märker tydlig skillnad i koncentrationen. När jag spelade på dagen fick jag sällan under 97% men så nu när jag var lite trött så gick den ned till 88% eller nåt. Trötthet är inte bra för blivande gitarr hjältar.

Söndag - paniik telefonen ringer typ halv tio. S &J är på väg hem från Luleå och ville så klart komma in på en kopp kaffe. Fram med kaffe och lussebullar och så får vi en trevlig stund med gamla vänner. Resten av dagen ägnas åt pusselbyggande, spelande och stickande.



Pusslet är ett inköp från någon 2:a hands butik. Öppnat. Som ni ser saknas det tre bitar. Men jag har lagt 1497 bitar på rätt plats så de sista tre skulle nog de oxå hittat hem. Kanske ett tips för någon konstnär att lägga ofullstädiga pussel. Det är ju trots att väldigt få saker i livet som blir helt fullständigt färdiga. Jag är tex inte färdiglärd.



Helgens stickskörd. En pulsvärmare av vardera. Jag gillar den gråa men inte den gröna så det kommer jag nog att repa upp. Tror inte att jag skulle använda dem helt enkelt. Men det var roligt att sticka en i alla fall. Det är lite spännande att sticka efter mönster, två svarta en grön tre svarta fyra gröna osv. Det gäller att inte tappa bort sig.

Hej Nostaradamus av Douglas Coupland

Hej Nostradamus av Douglas Coupland
"Cheryl sitter i skolmatsalen och skvallrar med sina kompisar när tre pojkar stormar in och börjar skjuta vilt omkring sig. Jason, Cheryls pojkvän, är den som slutligen får stopp på vansinnesdådet. Men då är det ändå försent. Cheryl är redan död.

Hej Nostradamus är en gripande bok om hur en ohygglig skolmassaker kommer att påverka några människors liv för all framtid. Om varför vissa blir helgonförklarade och andra brännmärkta. Det handlar om gott och ont, om livet efter döden och om trons kraft - både den destruktiva och den helande. Framförallt handlar det om livet, varför man klamrar sig fast vid det trots att det kan verka meningslöst."

Det var baksidestexten. Har läst mycket av Douglas Coupland med blandat resultat. Den här måste jag säga är nog en av hans bättre. Inte bara för att den är väldigt lättläst, det känns knappt att en läser när en sitter med boken. Helt plötsligt har det gått 50 sidor och det känns knappt. Jag tycker oxå att det är skönt med böcker som skildrar helt vanliga männsikor. Har läst mycket deckare med super poliser och värstingmördare. Då är det skönt med helt vanliga männsikor med helt vaniga problem. Även om orsaken - skolmassakern - är en ovanlig en. Han skriver om människors skörhet och vilja. Det är en fin och obehagligbok på en och samma gång.

Lektion tre

Igår var det dags igen. Har nu missat två ridlektioner på raken och ville inte missa en tredje. Jag blev tilldelad Karlsen. En Tinker"ponny". Han är otroligt snäll och skötte sig fint, bortsett från att han inte ville röra på sig. Så det där med fint går ju att diskutera. Tillslut fick jag låna en pisk av en av tjejerna. Jag gjorde inget annat än att mana på honom. Jag tror jag är lite för snäll, vill helst inte använda pisken. Det är nog hundmänniskan i mig som inte vill ta till hårdhandskarna när vi "tränar". Jag vet att det inte går att överföra på samma sätt och att pisken inte är något elakt verktyg om den används rätt. Men det känns liksom fel. Nå jag har har fått träna bålmuskulaturen ordentligt.

På grund av min såskopp till häst så blev det lite trångt bakom oss. Tjejerna hade svårt att hålla avstånden och en häst blev lite sur och högg mot en annan. Vilket ledde till att den hästen blev lite rädd och krumbuktade. Lilltjejen flög av och gjorde sig lite illa. Karlson mitt snälla tröga lok till häst tvärstannade. I all godhet, kanske oxå lite lathet. Men jag tror att han är en såndär häst med ett stort slött hjärta. Han stannade och visade mig att jag inte behövde oroa mig för ett upplopp från hans sida i alla fall. Efter det tumultet var över fick jag låna tjejens pisk och det blev lite mer fart på Karlsson på taket. I övrigt var lektionen väldigt bra och jag kände mig nöjd, bortsett från att jag inte fick bukt på trögheten. Det enda jag inte riktigt vågade var att galoppera. Det satt liksom i lite från förra gångens hoppning. Men jag fick honom att ta tre galoppsprång och sedan ville jag inte bråka mer. Jag kände att jag inte rikigt vågade. Vi var många som avstod.

När lektionen var över kom en av tjejerna fram till mig och gav mig lite tips och råd. Typ han brukar vara väldigt seg så du måste visa från första stund att du vill att han ska ha fart. Jag tycker det är urcharmigt och tar tacksamt emot dessa råd. "Det var första gången du red honom nu va?" Alltså de är inte taskiga utan förstår vad som är orsaken. Hur fint som helst.

-12 och aldelens underbart

Klockan är nio och det är lördagsmorgon. Jag har precis kommit in från en morgonpromenad med hundarna. Det är - 12 grader ute och jag älskar det! Lite snö har fallit i natt så världen känns tyst, tyst och vit. Inne luktar det fortfarande lussebullar efter gårdagens bak, nu väntar pepparkakor. Jag längtar efter nästa söndag då jag får mysa för fullt med lampor och stjärnor.


(Egentligen är jag rent principiellt emot att ha en betlehemstjärna i fönstret. Jag har inget Jesus barn som väntar på dyra gåvor i mitt hem. Men det är ju så mysigt att jag inte kan låta bli. Blundar för mina principer.)

Bradag

Dagens dag har varit bra. Men innan jag går in på det så måste jag bara berömma ICA för deras supersmarta direktrabatt. Alltså jag är så trött på att det mesta som kommer i reklam från dem är köttprodukter på ett eller annat sätt. Men nu på det är viset får jag bara sånt jag vill ha. Jag har bara haft tur och den här gången tror jag nog att de prickade rätt med varenda produkt. Bara sånt vi brukar köpa! Jag blir så glad, förstår inte varför de inte gjort detta tidigare. Jag vill inte ha skinka billigare eller mamma scans äckelbullar eller nåt annat köttigt. Nu får jag som jag vill, alla rabatter är riktade till mig. Leendet sprider sig.

Annars har jag varit på veckans andra långprommenad med hundarna, i måndags var jag ute i ca 1 och en halv timme idag en timme. Nu är kanske inte det så märkvärdigt om det inte vore för att Lakrits varit dålig. Det här är första gången som hon orkar med två så pass "långa" promenader utan att vara helt slut efteråt. Dessutom så tränade vi lite igår och en näve med mat till verkar funka det oxå. Yeii, mitt hjärta glädjehoppar. Kanske kan vi klara det här.

Sedan har jag gjort det där tråkiga ni vet, städat. Blärk. Men det gäller att passa på när det är läge. För nu när det är kallt ute, inte halt. Är det läge. Det betyder inget sand på vägen. Vilket betyder ingen sand här hemma. Så jag storstädar och hoppas på att det ska hålla sig rent mer än en halv dag. Jag hoppas så klart även på att det ska hålla sig kallt. För det brukar betyda mindre smuts hemma. Jag gillar vintern! Vinter likamedmindreskithemma.

Ska låna GitarrHjälte III från Isäntäs jobb. Jag vet vad jag kommer att göra i helgen. Mohahah.

Svart & vitt

Tjurstickningen är nu klar! Jag ska bara fästa alla trådar och sedan sy ihop. Inte mycket kvar med andra ord.

Här om kvällen hittade vi säsong 5 av 24 på Coop. Vi slog genast till då vi letat denna hur länge som helst. Så nu sitter vi än en gång och darrar i soffan. Det är svårt att andas mellan varven, av spänning. Då har tjurstikningen kommit till sin rätt, den är enkel och jag behöver inte koncentrera mig på den. Den flyter på av sig självt helt eneklt. Jag haft den som lugnande medel när det varit som mest spännande. Nu känns det nästan lite tråkigt att det är färdigt...

Vänner

Åh vad glad jag blir att ni finns.

Ska ta mig till Af idag och se vad de har att komma med, plus att jag ska besöka lokalen jag vill ha. Allt händer så fort men men... måste ju kanske sätta mig med budgetar och sånt oxå. Suck, vilket inte är min starka sida. Har bara gjort för klubben tidigare och då har vi ju varit några stycken som diskuterat oss fram till den lämpligaste vägen att gå.

Funderar vidare

Har kontaktat min "person". Hon tyckte att det verkligen var på tiden att någon tog tag i detta. Jag fick många bra råd. Annars kan det ju vara lätt att skena iväg i fantasierna. Jag ser världens finaste lilla butik framför mig. Men det tar kanske ett tag att komma dit. Det går kanske inte att börja på topp utan en måste arbeta sig upp. Jag drömmer mig snabbt bort...

Det råd jag fick av henne var att börja som återförsäljare åt ett märke. Det här är ett stort märke och jag gillar verkligen vad de har att komma med så jag ser inga problem där. Har kontaktat dem och fått veta hur det går till.

Sedan var det ju det här med lokal. Jag tycker själv att jag hittat den perfekta lokalen. Men min "person" tyckte kanske att den låg lite för avsides. Men sedan sa hon å andra sidan är den kanske billig i hyra. Ja och jag vill ju inte ha värsta nya flash lokalen utan gillar det lite gamla. Det tilltalar mig och det är då lättare att skapa en mysig atmosfär. Ska gå dit imorgon för att kolla läget. Se vilka som är hyresvärdar och kanske titta lite på hur lagermöjligheterna ser ut. Den har två stora skyltfönster och det är ju alltid bra. Vad jag vet så blir den ledig i januari... men den kan ju redan vara tagen av någon annan...

Jag har så många tankar kring detta att jag snart tror att jag kommer att explodera. Det svåra är nog ändå marknadsföringen ja och ekonomin. Det är något som jag inte alls känner mig hemma med. Men jag antar att jag kommer att lära mig det oxå. Det är så spännande att jag tror jag döör.

Tillbaka!

Energin flödar igen. Jag känner livsglädjen strömma genom mig. Allt det tråkiga är som bortblåst. Nu vet jag vad jag vill och jag har börjar göra något åt det. Har kontaktat Af. Har kontaktat min "kontakt". Har surfat omkring och skaffat min lite mer kött på benen. Det känns så spännande. Tittar omkring på hemsidor och låter mig inspireras. Jag känner bara hur skaparglädjen har tagit över.

Vill börja med det här nu!

Men allra först, frukost.

Välkommen hem

Borta bra men hemma bäst heter det ju. Visst ligger det lite sanning i det. Hur trevligt och mysigt jag än haft det och hur roligt det än är att träffa sina systrar så är det skönt att komma hem.

Helgen har varit super, vi har ätit god mat. Spelat spel, promenerat, gått på stan och haft det väldigt trevligt. Jag har köpt mig två nya lampor på IKEA och tre nystan garn varav ett är växtfärgat eller i alla fall gårdsspunnet ullgarn. Jag är väldigt nöjd med mina inköp och tycker att det är orättvist att systrarna som inte är det minsta intresserade av garn och stickning har en så bra butik i deras stad. Medan jag som är intresserad har en mindre bra för att uttrycka mig diplomatiskt.


Gitarrhjälte var i alla fall ett väldigt roligt spel så det kommer nog mest troligt snart att finnas ett exemplar även här hemma hos oss. Jag satt uppe till halv fyra på natten och spelade helt själv. Kunde inte sluta. Var tvungen att klara låten... gjorde jag det. Nej, det var nog för mycket vin i kroppen för det. Men tjurskallen i mig den lever ett eget liv.

Måndag

Har ätit jordgubbar och glass dödat lite aliens och badgajs. Har dammsugit för sjuttioelftegången den här månaden. Grus och långhåriga hundar är inte den bästa kombon för en som inte gillar att städa. Har stickat på Laminarian, men det har blivit fel så jag har lagt undan och väntar på nya krafter. Har tvättat och packat. Har pussat och tittat på The Persuaders.

Imorgon ska jag upp i ottan, vi åker från Skeå kl 9 så jag måste halka iväg aptidigt så att jag kan krypa fram i 50 kmh ( i fall det är snorhalt). Hade kunnat åka idag, men ville träffa Isäntä innan jag for och då han det ju bli mörkt. Både mörker och halka känns onödigt. Så istället: Morgonstund har guld i mund.

Alltså på "semester" tills på söndag.

Si jo läjter aligejter

Det är jag som är döden

Det är märkligt vad allt kan röra sig kring eller handla om döden på ett eller annat sätt helt plötsligt. Allhelgona och det lyser så fint på kyrkogården. Jag tänder ljus hemma hos mig. Borde kanske åkt till stan och tänt på graven men hade så mycket förra helgen och nu i helgen jobbade Isäntä och så nästa helg då bär det av till systrarna. Jag önskar att jag ägnade mer tid åt graven. Att jag tog mig dit och pratade med den lite. Mamma pratar jag ju med i alla fall.

Det mesta jag ser på tv för tillfället, ja även bio, rör döden på ett eller annat vis. Någon har en förälder som dött eller barn som dör eller kanske både och. Det är ett ämne som finns runt mig på alla sätt och vis för tillfället.

När jag pratade om det här med en vän för ett tag sedan så började jag fundera kring vad jag saknar allra mest. För det där att inte kunna ringa och prata det har jag liksom vant mig vid nu. Efter tio år så är inte att kunna ringa till mamma något som jag ser som en del av min vardag. Jag pratar med de runt mig istället. Men det jag saknar är kärleken. Kärleken som en känner från en förälder i mitt fall en mamma. Det kan ingen annan människa ersätta eller försöka ge. Kärleken som en mamma har till sitt barn eller min mamma hade till mig den kunde bara hon ge och den saknar jag ofta. Jag saknar hur min mamma sprudlade av liv, hur hon fick alla runt sig att vara glada. Att hon var helt galen. Jag överdriver inte, minns en gång när jag klagade på att hon satt upp en ful gardin i mitt rum. Sa väl något i stil med att "den ser ut som en trasa" med glimten i ögat. Mamma jagar i fatt mig, plockar upp mig och går ut med mig till soprummet. Där hon sedan försöker slänga ned mig i soptunnan. Jag var kanske tolv år eller nåt. Det är en sån grej som bara galna mamma kunde göra.

Snackar en skit är en skit och då ska en längas bort. *ler*

Jag var ju så vuxen tyckte jag när det hände. Men idag tänker jag att jag var ju ungefär i systerJs ålder. Huja. Det är ju inga år alls. Men tiden går och såren är inte längre öppna och variga. Men de finns där och det kommer de nog alltid att göra. För att förlora en förälder är som att förlora en del av sig själv. Den delen som alltid trodde på det en gjorde. Den delen som alltid har kärlek över. Den delen som lyckades stötta utan att det kändes. Som lyckades prata en till rätta utan att en förstod vad som hände.

Min mamma sa alltid, tänk på att du måste träffa rätt kille. Du har så stort behov av kärlek att du måste träffa någon som kan ge dig det. Jag har alltså alltid haft det men nu är hålet dubbelt, för nu måste även mammakärlekenshål fyllas...

Det som varit

Länge sedan sist och mycket har hunnit hända.

Har varit på bio och sett The Orphanage. Trodde att den skulle vara läskig men den var mer skum. I det här fallet inte skum som i dålig eller mysko utan den var skum. Den handlade om att gränsdragningen mellan liv och död inte var så stor. Alla finns runt oss, det gäller bara att känna och se. Det var en spännaden film som passade bra in så här runt Allahelgonsdag.

På tal om det så var det så himla fint här om kvällen när vi var ute och gick. Jag tror att det var ett ljus (minst) på varje grav på kyrkogården nära oss. Det var så vackert, den sluttar lite så du kan ju tänka dig hur fint det var.

Gick med två arbetskamrater till Isäntä på bio. Isäntä var dock inte med, men de är så trevliga så det kändes inte konstigt alls.

Helgen har förlöpt fint, vi har tagit hand om varandra på bästa möjliga sätt och nu känns det bra att börja på en ny vecka. En vecka som har så mycket trevligt med sig. Jag ska åka med pappa ned till Karlstad och hälsa på systerL och systerJ. Det blir hockey, SAIK mot Färjestad. Vilka ska jag hejja på? Jag tror att det här är ett rekord år. Det blir tredje gången jag träffar systerL. Det brukar max vara en gång per år så det här är helt underbart!

Har mer att förtälja men måste kila. Ska träffa M för en prommis och sedan en stickdate.

Se så, ut med dig!

Det är ruggigt och regnigt ute. Perfekt för tedrickande, bokläsande och stickande. Eller varför inte lite Fallout spelande. Men tyvärr jag är hundägare. Det är bara att ta på sig regntäta kläder och pallra sig ut i regnrusket. Låter nog kanske värre än vad jag tycker att det är egentligen. Tycker det är mysigt att gå ute i regnet. Men det är bara när jag väl tagit mig ut. Så här innan känns det bara motigt och jag vet inte riktigt hur jag ska lyckas klura mig ur situationen.

Missade ridningen igår. Hur kunde jag! Jag förstår det knappt själv, var på stan med Isäntä. Fikade på ett nytt ställe. Har snart provat alla. När vi kom hem hade jag helt glömt bort att jag har min super roliga fredagsaktivitet att se fram emot. Jag fattar inte, det är ju det roligaste på hela veckan och så... helt borta.

Kanske blir det så när jag låter hjärnan tänka ifred?

Ett och annat har jag i alla fall lyckats tänka ihop och kanske blir det bra tillslut.

Tävling(ar)

Hittade den här trevliga tävlingen hos FNIXens pysselhörna

Hittade en till här Tummelisa.

Montecore en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

"Ni minns väl Las Vegas stjärnorna Siegfreid och Roy? Under en föreställning attackerades plötsligt Roy av en av deras vita tigrar. Den tigern hette Monecore. Vad den har med nedstående historia att göra får ni själva lista ut.

I Montecore får författaren Jonas Hassen Khemiri, som nyss blivit klar med Ett öga rött, ett mail från Kadir. Denne presenterar sig som bardomskamrat till Jonas far, och på mycket säregen och rolig hemmagjord frans-arabisk svenska uppmanar han Jonas att den här gången ägna sig åt ett värdigare ämne, mänligen att skriva en bok om fadern, den berödme fotografen. Men något är lurt med denne ständigt brevskrivnade Kadir, som alltmer ihärdigt försvarar Jonas pappas handlande. Vem är han? Och vad belv det egentligen av Jonas pappa?"

Nu har jag lyssnat ut den. Sista skivan låg länge och väntade, det var en såndär bok som jag inte ville skulle ta slut. Ville suga lite på karamellen. Den här boken är så mycket, den är fader-barn relation, den är främlingskap, den är underfundig och skrattig. Det tog ett tag innan jag kom in i språket men när jag väl var där fanns det ingen återvändo. Det är ett fantastiskt språk och jag känner ofta igen franskan. Jag har sagt det förr men jag älskar verkligen författare som vågar skapa nytt, som inte har respekt för ordet. Som med helt egna nypåhittade ord beskriver känslan. Det är fint!

Laminaria

Nå här ska ni få se på underverket. Min rosagröna Laminaria.

Fast än skiftar den bara i rosa. Men det gröna kommer snart och jag kan inte riktigt sluta sticka för jag vill se hur det gröna kommer att bli. Tre diagram är avklarade och jag är inne på det fjärde när det är klart har jag bara två kvar. Än med mycket garn kvar så jag får se hur många gånger jag upprepar diagram fyra "Blossom chart". Det är lite spännande när jag får bestämma själv hur mycket det ska vara.

Reparerat mig

Igår när jag vaknade var det som att allt hade vänt. Jag kände mig pigg och glad och mogen att ta tag i livet igen. Jag behövde de två dagarna av sunk. Solen strålade och det var hyfsat varmt så jag skickade iväg ett sms och fick ett svar. Promenadsällskap är alltid att föredra. Kändes lite som förr... Agerade chaufför till Isäntä under dagen. Han var på havsbadet på konferens fram och tillbaka, fram och tillbaka. Lånade två lyssnarböcker och satte mig med Laminarian igen.

Onsdag det samma som en bra dag.

måste få...

Jag kan inte hålla mig. När allt känns så här trist måste jag ha något kul att se fram emot. Nåt kul att hålla händerna i. Så tyvärr E min tjurstickning får vila en dag för nu ska jag börja på min Laminaria.

Jag hoppas att denna underbara stickning kommer att lätta alla känslor som svävar i mig för tillfället. Orkar inte riktigt sätta mig ned och sortera dem än. Det kommer väl men just nu måste jag bara göra något kreativ så att hjärnan får tänka i fred.

Invasion! av Jonas Hassen Khemiri

"Invasion! visar en ny sida av Jonas Hassen Khemiri: pjäsförfattaren, krönikören, novellisten. Här möter vi en rad oförglömliga khemiriska hjältar: Vanja, världens mest sexuellt erfarna parkleksarbetare. Harley, som lever som bäst när hon svajar i broräcket och lovar att aldrig bli som vi andra. Legosoldater i fontänflätor, magiska drakar och pianoterrorister. Och så den gåtfulle multitalangen Abulkasem, på rymmen från Carl Jonas Love Almqvist.

I denna efterlängtade samlingsvolym ingår ett urval av de noveller och krönikor som Khemiri skrivit sedan debuten 2003, och två pjäser: den kritikerrosade Invasion! och den helt nyskrivna Fem gånger gud. Vare sig han skriver kort eller långt, dramatik eller prosa är det samma starka läsupplevelse, en allvarsam lek med språklig finess."

Det går alltid fort att läsa när det är noveller och kåserier. Pjäserna slinker bara igenom. Gillar att läsa i pjäsform kanske för att jag jobbat med det tidigare. Khemiri, jag är inne i ett il och har nu läst alla böcker av honom. Jag gillar hur han leker med orden, hittar på nya ord och med hjälp av de nya orden skapar en bild som blir än mer levande. Av novellerna är det framförallt Oändrat oändligt som fastnar. Men jag gillar även kåserierna. De nya orden och beskrivelserna av utanförskapet.

Tom

Efter att veterinären ringt igår och efter lite letande på internet. Det gav dock inget större resultat. Så har jag och Lakrits legat sked i soffan hela kvällen. Jag vet inte vad jag ska känna. Jag känner mig bara tom och orkeslös för tillfället. Vill inte att de ska ringa och säga att jag kan jobba. Vill helst inte stiga upp ur sägen. Det kändes så bra med medicinen, att den gav resultat. Nu känns det som att jag inte vet något alls längre. Hon kan bli "frisk" men vi kanske inte kan göra det vi brukar göra. Träna och tävla. Hon kanske måste ha väldigt precisa matdoser och på precisa tider så att tarmkulturen håller sig igång. Inga utsvävningar med andra ord. Men magen kan ju lika gärna klappa ihop oxå tja eller tarmen.

Jag tycker verkligen inte om att inte veta. All min kraft, ork och energi bara försvinner bort. Den som jag skulle behöva till annat. Den finns inte längre.

Nu vet vi

Idag fick jag äntligen svaret från veterinären. Hon lider av en kronisk tjocktarmsinflammation. För tillfället vet jag inte så mycket mer än det. Veterinären blev glad då hon svarade så bra på antibiotikan så han ville helt klart att hon skulle gå färdigt den kuren. Sedan skulle vi höra av oss när hon ätit mat i tio dagar utan antibiotika.

Känns lite som att vänta och se.

Men stackarn, tänk om hon hade visat lite mer symtom tidigare då hade det hela kanske inte behövt bli kroniskt. Men hon har ju tidigare alltid blivit bra av lite ris och fasta. Då är det inte så lätt att veta. Nåja jag ska inte gräma mig för nu vet vi i alla fall...

Tjurstickar

Helgen har varit olidlig rent kroppsligt. Träningsvärken har handikappat mig. Idag är den mer normal. Jag kan ställa mig upp utan att ta hjälp av händer eller andra människor. Det låter som ett skämt men jag lovar det är helt sant.

Har tjurstickat på min vän E's pulsvärmare. Jag har i stort sett två par klara. De måste fästas trådar och sys ihop sedan kan jag säga att jag har två klara. Men jag måste erkänna en sak. Det enkla ligger inte för mig. Med det enkla i det här fallet menar jag enkel och rak design. Jag skulle vilja vara en sådan som gillade det. Ni vet så där klassiskt som vi säger om svensk design. Men jag måste bara inse att vi kommer inte överrens. Det är bara så enkelt. Som ett bevis på det kan jag ta och förklara helgens tjurstickning. En som gillar att designa det enkla att med små medel hitta något snyggt den skulle gilla helgens tjursstickning. Medans jag bara har suttit och räknat varven, bara tio varv kvar nu. Att sticka rakt upp och ned är inget för mig. Jag vill ha utmaning. Och då menar jag inte utmaningen i att göra det enkla snyggt för den kan jag inte anta. Jag vet inte men min kreativitet sätter sig på tvären och jag tjurstickar. Har lovat att jag ska göra och då gör jag. Det enda jag hoppas på nu är att de som ska använda dem tycker att det blir snyggt. För då känns det i alla fall lite mer värt det.

Jag har lovat mig själv att jag inte får börja sticka med det här ellapixiga garnet förrän jag har tjurstickat färdigt. Två ner en till kvar... Sedan blir det vackerstickning.

Revansch

Gårdagskvällen blev väldigt lyckad. Jag for dit och glänste! Nog för att jag mest tror att mina nojjor sitter i mitt huvud inte hos andra så känns det skönt att ta revansch. Det blev en massa härligt hundsnack och jag kollade in när de tränade lite lydnad inför dagens tävling. Jag blev så fruktansvärt sugen att jag nästan höll på att gå upp i limmningen. Jag vill ha en hund jag kan träna ordentligt med nu!

Var väl hemma vid elva, de hade upprop kl 0700 så de behövde all sömn de kunde få.

Stickade vidare på mitt uppdrag. Tre svartvita pulsvärare. Ett par är klara och nummer två påbörjade. Har bestämt mig för att jag inte får börja på Laminaran förrän jag har gjort färdigt pulsvärmarna till E och mössan till bror.

Nu ska jag göra mig klar för det är stickcafé idag och jag ser fram emot att besöka det.

Två paket

Det knackade på dörren, där stod brevbäraren med två tjocka brev. Det ena min beställning det andra en betalning för bland annat ett kort jag fixat till systerL. Världens roligaste släktfoto btw.

Svårt att beskriva känslan av att öppna ett paket och inte veta vad som kommer att ligga i det. Men hon hade verkligen lyckats min fina syster. Alla färger och val kändes helt rätt. Framförallt det finna Ullgarnet från Ullcentrum. Så fin färg.



Det rosa gröna Evillas äppelblom och det regnbågsfärgade har jag beställt själv. De svart, brun gråa Fable ska bli ett par sockar och det röda och gröna ska jag inte boka upp till något särskilt utan de ska jag titta på i bland, känna lite på och vänta tills jag har det rätta projektet.

Tänk att garn kan göra mig så lycklig. Jag sitter och känner och klämmer. Jag tittar på och vill komma på det ultimata. Jag älskar garn, att titta på och känna. Den där stunden innan jag vet vad jag ska göra. Jag älskar garn med färger, som ger liv. Garner som gärna får vara växtfärgade så att de känns än mer levande. Den här lilla högen gör mig så lycklig.