"Ni minns väl Las Vegas stjärnorna Siegfreid och Roy? Under en föreställning attackerades plötsligt Roy av en av deras vita tigrar. Den tigern hette Monecore. Vad den har med nedstående historia att göra får ni själva lista ut.
I Montecore får författaren Jonas Hassen Khemiri, som nyss blivit klar med Ett öga rött, ett mail från Kadir. Denne presenterar sig som bardomskamrat till Jonas far, och på mycket säregen och rolig hemmagjord frans-arabisk svenska uppmanar han Jonas att den här gången ägna sig åt ett värdigare ämne, mänligen att skriva en bok om fadern, den berödme fotografen. Men något är lurt med denne ständigt brevskrivnade Kadir, som alltmer ihärdigt försvarar Jonas pappas handlande. Vem är han? Och vad belv det egentligen av Jonas pappa?"
Nu har jag lyssnat ut den. Sista skivan låg länge och väntade, det var en såndär bok som jag inte ville skulle ta slut. Ville suga lite på karamellen. Den här boken är så mycket, den är fader-barn relation, den är främlingskap, den är underfundig och skrattig. Det tog ett tag innan jag kom in i språket men när jag väl var där fanns det ingen återvändo. Det är ett fantastiskt språk och jag känner ofta igen franskan. Jag har sagt det förr men jag älskar verkligen författare som vågar skapa nytt, som inte har respekt för ordet. Som med helt egna nypåhittade ord beskriver känslan. Det är fint!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar