Som jag har längtat, jag har verligen planerat min dag utifrån den där supergoda lunchen jag ska äta. Först gå ut och gå med hundarna, sedan kolla Star Trek och äta sallad med mumsigt god ädelostdressing. Men gissa om jag blev snopen när det inte stod någon sallad i kylskåpet. Isäntä måste med andra ord ha tagit den med sig till jobb. Jag blev så ledsen att jag satte mig i soffan och grät. Jag ville verkligen ha den där salladen, den var så god. Varför ska alltid jag måsta äta äckliga saker till lunch. Det är inte nog med att han tog blåbärspannkakan utan salladen oxå.
Jag klarar inte av att äta stora portioner till lunch. Därför får han ta av allt det som är stort och i frysen utan att fråga. De små protionerna brukar han automatikskt lämna till mig. Men inte idag, antagligen var salladen för god så att han tänkte att jag skulle äta något dåligt till lunch. Inte undra på att det så sällan blir att jag äter lunch. Det finns inget hemma. Allt som finns är middag, vi planerar våra inköp utifrån vad vi ska äta till middag och därför finns det sällan något över till mina luncher. Alltså jag hoppar över...
Skit oxå, sitter här med en väldigt trist portion nudlar. Inte ett dugg inspirerande
4 kommentarer:
Man vill ju bara krama om dig.
Öh!! A! Men finns inte du i din familj? Vadå - ni e la två som skall äta lunch! TA PLATS! Gör dig inte liten igen!! Planera utifrån vad DU vill ha till lunch å ät RESTER till middag vettja! *styrkaskickastilldig*
Tack!
Håller med de föregående talarna. Fram för goda luncher och därmed gemensamma inköp av den också! Nudlar är verkligen ingen mat att njuta av. Inte enbart i alla fall.
KRAM!
- ic
Skicka en kommentar