Inte där riktigt än

Jag är inte riktigt nöjd än, inte med mig själv i alla fall. Förstår inte riktigt hur jag kan ha olika "regler" för olika människor. Hur kan något som jag tycker är bra hos andra vara dåligt hos Isäntä. Det klingar liksom lite falskt. Han, Isäntä, säger att det är natuligt att ha olika "krav" på olika männinsor beroende på relation. Visst det ligger något i det oxå, för så klart blir jag mer sårad om han gör mig illa än någon annan. Men jag blir oxå gladare när han gör mig glad. Så visst jag ställer högre krav på min partner än på andra männisor som jag älskar. Men ändå, hur kan de vara så diametralt olika? Jag fascineras av mitt eget tankesätt.

Är inte där riktigt än men jag kommer närmare och närmare. Efter att ha pratat och förklarat mig för Isäntä. Efter att han fått säga vad han tycker. Vilket oftast brukar vara, hur ska vi lösa det. Han är väldigt praktiskt lagd min Isäntä. Vilket jag verkligen uppskattar. Jag framför ett problem och han försöker genast hitta lösningar, väldigt ofta omfattar dessa lösningar att han ska göra något för mig. Vilket så klart värmer mitt hjärta, men jag misstänker att det en dag kommer ett bakslag. Inte för att han är sådan som person utan för att det oftast blir det. Därför har jag beslutat att vi inte ska lösa det här "problemet" genom att han ska vara snäll och göra som jag vill, utan jag ska istället komma underfund med vad det är som gör att jag ställer så olika krav. Men min söta kan ändå inte hålla sig och säger, kanske mer till sig själv, att självklart ska han gå ut och gå med mig oftare. Då vi ju faktiskt har hundar och det innebär promenader. Han är så söt och rar. Men det är ändå inte det jag är ute efter, att han ska göra mer för mig, han gör redan så mycket att jag blir rädd ibland. Betalar alla mina räkningar när jag får ekonomisk kris, vilket är ganska ofta. Han betalar en massa saker som jag vill ha. Han ser till så att jag är på bra humör och pysslar om mig på bästa sätt.

Varför tycker jag då att det är jobbigt? Eller nu är det ju så att det är inte en så stor grej i det stora hela. Men har jag väl sett något så blir den detaljen som en hel värld. Jag kan inte låta bli att fördjupa mig och gräva i det. Trots detta återkommer jag till frågan, varför tycker jag att något jag respekterar hos andra är så jobbigt hos Isäntä?

And the beat goes on...