Jag förstår inte varför jag jagar upp mig så, men jag liksom inte bara stänga ute eller blunda. När vi gick hem från gårdagens tillställning så kände jag bara hur jag bubblade över. Jag kunde inte vara tyst utan hävde ur mig allt för Isäntä. Han bara tittade på mig och sa "men att du orkar bry dig?" Det förstår inte jag heller riktigt, att jag orkar. Dessa människor har inget med mig att göra och jag har inte valt dem. Men bara att sitta i samma rum får mig att reagera så starkt. Jag blir så arg. Dessutom utnyttjade de värden, vår kompis, drack hans sprit och dummade sig helt allmänt med honom. Lyssnade inte när han pratade osv.
Orsaker:
- jag har blivit gammal
- jag saknar tålamod med dummisar
När jag var yngre kunde jag umgås med i stort sett vem som helst och detta brukade förvåna mina närmaste. Hur kan du få ut något att vara med henne? Men då gav det mig något eller jag hade tålamod med det korkade. Kunde kanske skratta åt det i smyg, men nu blir jag bara arg. Frustrerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar