Otrohet

Imorse pratade de om otrohet på teven. Framför allt gällde det personer som kommit på sin partner med att vara inskriven på så kallade dejtingsajter. För det första hur har de kommit på dem med att vara där? För det andra; folk verkar ha väldigt lätt för att vara otrogna. De flörtar på nätet, eller via sms. Som att de tror att det inte räknas eller är samma sak.

Som sagt det verkade på morgonprogrammet som att många hade lätt för att vara otrogna. Vilket så klart fick mig att fundera. Otrohet eller att söka sig till någon annan har aldrig varit något för mig. Eller i alla fall så är det för mig inte rätta vägen ut ur en relation. Skulle jag börja fantisera om andra män eller "spana" så går jag tillbaka till där jag är och funderar på vad som inte är bra. Nu är jag en väldigt reflekterande människa som tycker att jag känner mig själv hyfsat bra. Jag vet vad jag har för behov i en relation och jag känner på en gång när dessa inte blir tillfredställda. Får jag för lite av något så säger jag till. Jag är extremt medveten om vad som får mig att tveka eller får mig att kanske vilja lämna. Som här om dagen när jag kände att något inte alls var bra, för min del. Jag funderade ett tag och kom fram till att vi inte haft något riktigt samtal på ett tag. Alltså ett sånt där samtal när båda parter är totalt närvarande och som handlar om varandra, inte bara vad det blir till middag eller vad det är på teven. Utan den där typen av samtal som får oss att komma varandra närmare. Jag kände bara att det var såå länge sedan och när jag väl kom på det så var det ju inte så svårt att rätta till. Jag berättade vad jag kände utan att det behövde vara allt för dramatiskt och nu känns allt redan mycket bättre. För nu vet jag att han vet, att vi båda anstränger oss för att ta tid.

I en relation är det oerhört viktigt att vi hela tiden uttrycker vad vi vill och vad vi känner. Med andra ord är det även viktigt att känna sig själv och sina behov. Tillåter vi gammalt groll att ligga kvar eller tror att saker och ting kommer att försvinna av sig självt så har vi fel. Det gör det inte! Vi måste prata och lösa, som sagt kommunikation är a och ö.

Vidare så funderade jag över varför det verkar som att folk har så lätt för att vara otrogna. Min slutsats är att många ser på relationer som vad som helst annat de köper. Jag går in i det här och allt är kirrat och klart, börjar det krångla så köper jag en ny. Alltså jag köper en dator, i början fungerar den fint med sedan börjar den gå segt och istället för att reparera skadan köper jag en ny del, eller kanske till och med en ny burk. Så kom jag fram till att endel måste se på relationer idag. De träffar någon, tror att allt ska vara klappat och klart, men så börjar det gå lite långsamt kanske känns det segt. Varför göra något åt det när det går att byta ut? Jag tror helt enkelt att otrohet har med det att göra. En relation är något som bara finns där, något statiskt som antingen är bra eller dåligt. Kanske mest troligt går den från bra till dåligt och när så händer börjar folk att leta något nytt aka de är otrogna.

Nu vill jag citera min kärleksdoktor Leo Buscaglia, det här citatet kommer från boken Älska varandra.

"Vad hände?" frågade jag henne. "Ni hade ju varit tillsammans så länge? Vad hände? "Jag vet inte" svarade hon. "Jag vet faktiskt inte." Den här dialogen kan tyckas orimlig. Vi är alla ständigt invecklade i en mängd olika betydelsefulla förhållanden, och ändå ägnar vi så lite tid åt att fundera över vad det är som gör att de fungerar. Vi umgås till exempel varje dag med med personer som har stor betydelse för vårt välbefinnande, så som maka/make, föräldrar, döttrar och söner. Lättsinnigt betraktar vi vår samvaro med dessa som något självklart. Att de skulle ha något verkligt inflytande på våra liv tycks inte bekymra oss nämnvärt. Vi vill inte inse att de har makt att ge oss såväl skratt som tårar, lycka eller förtvivlan. Samma sorglösa inställning smyger sig omärkligt in i våra relationer till arbetskamrater, grannar och vänner. Vi litar helt på att våra förhållanden sköter sig själva. De flesta av oss har aldrig känt behov av att närmare granska sin relation till andra människor eller försökt komma till insikt om att vad vi känner, vad vi säger och vad vi gör påverkar dessa. Det är absolut nödvändigt att ta itu med den saken. Våra relationer påverkar vår psykiska hälsa, vår roll i samhället och i familjen, våra vänner och dem vi älskar och de grupper som vi hör samman med.

Har ni inte läst boken så gör det. Han säger väldigt kloka saker när det kommer till kärlek. Har läst boken många många gåner och hittar något nytt varje gång.