Kultursnobberi

Det finns många saker som retar och upprör. Men det finns inget som retar mig så mycket som kultursnobberi eller kulturelitism. Människor som använder ord som finkultur vill jag bara sprätta på näsan. För vad är motsatsen jo fulkultur. Vad innefattar den? Kan någon vara snäll och förklara för mig vad fulkultur är? För finns det finkultur så måste den ju ha en motsats. Eller något att jämföra med i alla fall.

Kultursnobberi är för mig när andra människor sitter och bestämmer vad som är bra och vad som är dåligt. Vad jag ska tycka om helt enkelt. Snälla kan jag inte få bestämma själv vad jag tycker är bra eller mindre bra? Vem är ni att sätta er över mig och säga att så här lilla vän tycker vi, vi som kan kultur, att du ska tycka.

Jag blir så arg att kroppshåret reser sig. Jävla skit människa som tror att du ska kunna komma här och säga åt mig vad som är bra och dåligt. Ojsan tappade visst humöret lite... men det är så lätt hänt för det här är en fråga jag inte tolererar. Storebrorsmanéer av alla dess slag har jag ytterst svårt för. Framför allt när det gäller sånt där jag faktiskt har ett val. Jag kan gå på tuff nycirkus som är så inne eller traditionell djurplågarcirkus, kan kan läsa en dåligt skriven bok och ändå få ut mer av den än en välskriven bok, jag kan titta på dokusåpor och lära mig mer om den mänskliga naturen än någon "riktig" dokumentär. Kulturelitism my ass!

Där sitter ni på era höga stolar och dikterar vad som är god och dålig smak, för vem vill jag då fråga? Jo för er själva så klart. Det är ert vardagsrum ni inreder det är den teater eller den film eller tv eller de böcker ni själva vill se i ert hem. Men vi är inte alla som ni! Det var kanske just den boken som valdes bort som skulle öppna upp för läsandet. Kanske just den boken. Har ni tänkt på det när ni sitter och bestämmer vad som är bra och dåligt. Vad jag ska se eller inte se.

Det finns med andra ord saker som är finare, dvs bättre än andra. Kan ni förklara för mig vad som gör dem bättre? Vilka är kriterierna? Språket? Upplevelsen? Jag misstänker att i dessa urvals processer så glöms uppelvesen bort. Det är de "fina" kriterierna språk och tradition som går före. Upplevelse är något fult, så länge den inte är förkninppad med de "fina" kriterierna.

Kanske är det så att vi måste skapa egna kulturella sfärer, ta det kommunala biblioteket som ett exempel. Där sitter det ett gäng människor och bestämmer vad som är god och fin litteratur. De bestämmer utifrån vissa kriterier. Även här tror jag att de glömmer bort upplevelsekriteriet. Vad upplever jag när jag läser den här boken. Jag skiter i om det är bra språk bara jag får uppleva något. Vissa vill ha spänning, vissa vill ha misär alla vill vi uppleva olika saker. Vem är ni som säger att jag inte får uppleva det jag vill? Alltså kanske borde biblioteket privatiseras och på så sätt göras mer inriktat, deckar bibblan, fakta bibblan, kärleksromans bibblan, biografi och memoars bibblan. (Jag ser framförmig hur min sambo vrider sig i ilska) Men min tanke är att biblioteket då skulle bli kundens bibliotek och det som efterfrågas finns där. Det är inte några snobbar som anser sig veta bättre än mig som sitter och bestämmer vilka böcker jag får låna eller inte. Kanske skulle bokhandlarna utveckla sin låneservis mer. Då de ju är inriktade på att tjäna sin kund.

Jag hatar privatisering och anser att det inte finns något värre, eller jo det som är värre är kanske kultursnobberi. Kultursnobberi och sexism. Alltså kanske det går att utrota ett ont med något annat ont. Eller?