En ädel död av Donna Leon
"Det gamla huset vid foten av Dolomiterna, tio mil norr om Venedig, har legat övergifte i många år. När den nye ägaren låter plöja upp träfgården gör man ett makabert fynd. I en grund grav ligger en svårt sargad och halvt förmultnad kropp. Den visar sig tillhöra Roberto Lorenzoni - ende sonen till den förmögne affärsmannen greve Ludovico Lorenzoni och hans fru. Roberto kidnappades två år tidgare vid familjens sommarställe och har varit spårlöst frösvunnen sedan dess."
Detta är en del av baksidestexten. Donna Leons deckare är inte som de engelska där mysteriet står i centrum. Här står människorna och staden i centrum. Mordhistorien hanmnar liksom lite på sidan av. Men det gör inget, för jag vill veta hur det går för människorna. Jag nästan känner smaken av maten de äter på den små resturangerna i Venedig. Jag känner hur stande luktar och jag vet hur Rialtobron ser ut.
Kommisarie Brunetti är en sympatisk man som inte gillar fiffel och båg. Som inte fuskar och som tycker att rättvisan borde segra. Även om den sällan gör det...
Jag gillar den här boken och även de andra jag läst av Donna Leon. Det är sympatiska människor som skildras. Jag fattar lätt tycke för kommissarien och hans familj, känner igen mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar