Så sjuukt

Det känns verkligen märkligt att återigen smyga omkring i humanisthusets korridorer. Det är som att åka tillbaka i tiden ungefär fem sex år. Mycket märkligt. Men det märkligaste av allt är att det ser näst intill identiskt ut, inget har förändrats. Vilket så klart gör tidsresan ännu verkligare. Den enda skillnaden är att jag nu går omkring där med en ring på mitt finger och att jag nu bor i studentgettot. Jag gör tvärtom mot alla andra, flyttar dit när jag är klar.

Nu har vi bara tre uppsatser kvar att opponera på varav min är den sista, har varit orolig fram och tillbaka och just nu känner jag mig ganska lugn. Men jag tror att jag ska skippa kvällens kurs och istället sätta mig och läsa igenom min uppsats en sista gång för att se vad jag ska säga före opponeringen. Visst har jag det redan klart för mig men det skadar ju inte att göra det en allra sista gång. Samt att jag inte tror att jag kommer att kunna koncentrera mig på kursen utan bara sitta där och vara nervös.

Så nu är det dags för lite spel tills datorn hänger sig och sedan blir det lunch och promenix med dogesen. Trevligt med lite längre lunch då blir det inte så tressigt.