Inifrån och ut

Bättre med ordning inuti än ovanpå. Det är ett koncetp som alltid varit min melodi. Jag kan börja städa stort för att fastna i detaljer, skrivbordslådorna eller garderoben. Jag jobbar bättre när jag får jobbar inifrån och ut. Kanske är det en av anledningarna till att jag är så känslosam, mitt inre är städat och därmed öppet. Jag vet varför jag gråter och kan inte hålla tillbaka. Jag har väldigt nära till mina känslor, mitt inre. Därför jag kan vara en lite besvärlig människa för jag tillåter inte vad som helst. Känner jag i en relation att den inte ger mig nåt eller att jag blir trampad på så säger jag det. Jag kan inte gå och lida i det tysta det går bara inte.

Ja men nu var det inte det jag skulle prata om, i måndags fastande jag i ett detaljstädar projekt. D's mp3:or, alltså det var en sådan oordning bland dem att jag nästan grät. Men nu är jag nästan klar och nu är det mer ordning än det varit på vääldigt länge. Nästan allt är sorterat och fint, har vissa små saker kvar att göra. Det här är så typiskt mig, ordning som ingen ser är bra ordning. Det ska vara självklart, likadana tallrikar i en hög och likadana glas i en. Dessa får inte blandas hur som helst. En för mig självklar ordning men det kanske inte syns utåt. När någon annan öppnar skåpet ser de bara glas och tallrikar, jag ser ordning och ibland orodning som genast måste rättas till.

Den stora skillnaden in min ordningsnoja är att resten av lägenehten kan vara bombarderad av gamla skitiga saker som ligger framme. Kläder i högar, papper överallt. En massa böcker och sånt som bara dras fram och sedan inte plcokas bort. Det bryr jag mig inte så mycket om.