Hade ett samtal igår, eller vet inte om jag kan kalla det för samtal ens det var två eller tre meningar som möttes. Men det fick mig likafullt att börja fundera.
Det är viktigt att stå upp för sig själv, att väga sätt ned foten och sätta gränser för vad en vill och inte vill. Men det här kan lätt gå till överdrift. Alltså att jag kan gå på hur jag vill, så länge ingen säger till. Jag behöver inte längre ta ansvar över mina handlingar. Jag behöver inte heller visa hänsyn. För trampar jag någon på tåna så säger de till.
Men så kan det väl ändå inte vara. Inte kan jag väl lämna över ansvaret till andra, att andra ska säga till när jag beteer mig korkat eller dumt. Visst måste jag ta det ansvaret själv, till största del. Ibland kan det ju faktist vara svårt att veta. Tänk på alla dem som är blyga och timida, de som inte gärna tar plats ska vi bara köra över dem. Strunta i att de finns för de säger ju inget till mig. De säger inte att jag gör fel.
Jag tycker att det är dags att vi börjar lägga lite tonvikt vid hur viktigt det är att faktiskt visa hänsyn oxå. Alltså att göra det utan att för den skulle förminska sig själv. Vi kan inte gå omkring som egoistiska bollar som bara tänker på oss själva.
Fram för mer hänsyn i samhället. Det är som att vi glömt bort det. I kampen att fostra självständiga och självsäkra individer har hänsynsfullheten försvunnit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar