Så kom den krypande, den vanliga osäkerheten. Tänkte ta och läsa igenom uppsatserna till seminaret. Men jag klarade inte mer än titlarna sedan började jag nästan gråta. Jag känner mig så uselt dålig. Jag vill bara försvinna bort från världen, sätta mig ned vi datorn och göra något helt annat än det som jag borde. Försvinna.
Det dåliga självförtroendet tar tag i mig och rycker iväg mig. Inget av det jag hade tänkt göra idag kommer jag att klara av. Bara för att det rör sig om att ringa. För ska jag ringa måste jag vara på topp även om det bara som i det här fallet gäller ett intyg. Det är så larvigt och så blir jag arg på mig själv.
När jag varit arg ett tag så blir jag ledsen för att jag är så hård med mig själv. Det går runt runt känner mig som en hamster i ett sånt där hjul som det inte går att få stopp på. Jag måste på något sätt få stop på de skenade känslorna. Jag vet ju att det inte är så farligt och gör det något om alla andras uppsatser är så mycket bättre än min. Gör det något, nej! Det enda jag vill är att bli klar. Varför känner jag mig så dålig då? Varför lägger jag så stor press på mig själv?
Vissta stunder gillar jag inte den där som bor i mig och säger åt mig att jag inte duger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar