Kylan har gått genom märg och ben, trodde nog inte att det var så kallt. Har den här vintern gjort mig till en mes? Jag brukar inte klaga förrän det är minus tjugo DÅ är det kallt. Men vad är det idag minus tre det är ju barnsligt att klaga!
Mitt i allt det frusna så träffade jag i alla fall en av Lakrits valpar, en liten hane. Eller liten och liten han var lika stor som sin mamma och hon är ju lite åt det stora hållet. Men trelvigt hade de och även jag. Det är alltid lika trevligt att underhållas av busande tibbar.
Nu ska jag sätta mig med en varm lunch och sedan susa iväg till Universitetet för ett samtal om examensarbetet. Jag förstår helt plötsligt inte gårdagens ångest för nu känns det bara spännade och utmanande. Det går upp och ner och hit och dit. Sedan blir det fika på stan... jag ska bli bjuden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar