Igår var jag alltså och red mitt första pass. När jag kom till ridhuset var det inte helt oväntat jag och en massa kids. Tjejer i 10 års åldern som lekte i höet och busade omkring. Jag blev lite trött och tänkte hur ska detta sluta. Jag gick ut, satt där och väntade. Tillslut kom min ridlärarinna. Jag blev tilldelad en häst, Baba. Hon var verkligen trevlig, men kanske lite väl mycket ridskolehäst. Lyssnade på instruktörens röst mer än mina hjälper. Jag blev lite sur över det och försökte ta kommandot över situationen. Hon var trevlig att rida och hade ett ordentligt svung i steget. Som alltid känner jag mig mest som hemma uppe i sadeln. När jag går på backen har jag lite respekt för hästarna. (Det har kommmit med åren) Men väl uppe i sadeln så finns den inte längre. Jag trivs och älskar det. Det svåra är att jag inte kan så mycket, så när hon sa: "Ellapix byt sittben". Tänkte jag men hur fasen gör jag det. När hon sedan förklarade var det ju inte så svårt. Jag provade mig fram lite och vips hade jag bytt, och vips hade jag bytt igen och igen. Det är ju så kul när en börjar förstå hur saker och ting ska fungera. Typ förbered för halt eller förbered för trav. Det gör en väl automatiskt i och för sig, men kanske inte helt rätt. Nästa gång kommer jag att vara mer tuff och fråga om jag inte vet vad hon menar. Det känns alltid svårt att göra det första gången.
Mina gulliga trav nordisar jag skötte när jag var 13-16 år de kunde inget om skänklar och sistsar. Allt de lyssnade på var hur mycket en drog eller gavefter på tygeln. Det här är ju så mycket mer sofistikerat.
Jag är glad att J drog med mig till stallet för tja vad kan det vara nu fyra år sedan. Då red jag en sommar och jag fick lära mig mycket av J. Känner att jag har nytta av det nu, typ hur jag ska sitta och hålla händerna och så. Tänk vad fort en kan lära sig saker som är roliga. Längtar redan till nästa gång.
Längtar efter dagens träningsverk och gissa om jag ska kröjma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar