Mitt livs novell

Hon vaknade, ville inte stiga upp. Kanske för att hon visste vad dagen skulle bära med sig. Det var idag eller nu på morgonen som hon skulle ta med sig sitt lilla svarta troll till veterinären för en rejäl undersökning av mage och tarm. Hon smet före honom på toaletten. Gnuggade ögonen framför spegeln och tvättade ansiktet. Så det får räcka, nu är hon vaken. Drar på sig byxorna och tröjan från igår. Orkar inte göra mer. Letar sig ut i köket, det nybakade brödet kändes inte så lockande som kvällen innan. Men två skivor och en kopp mikrovärmt te från gårdags kvällen får bli frukost. Puzzet pockade på uppmärksamhet. Som det alltid gjort när hon haft för mycket att oroa sig för eller tänka på. Det är på 1500 bitar och täcker hela köksbordet. Hon och han får äta på puzzlet om de ska sitta vid köksbordet och äta.

När mackorna var slut och koppen tömd var det bara för henne att dra över tänderna lite och sedan ta hissen ned till källaren. Det svarta lilla trollet är så klart med. När hon kör upp från garaget ser hon att de håller på att flytta det stora huset som stått där på släp ända sedan de flyttade in. Det är ett väldigt stort hus och nu rullade det sakta iväg. Det såg nästan bissart ut. När den korta resan till veterinären är avklarad anmäler hon deras ankomst och lämnar in lite uppgifter. De behöver inte vänta länge tills han veterinären dyker upp. Han veterinären lyssnar till lilla svarta trollets hjärta och säger att det slår lite långsamt. Hon blir orolig. Eller ännu mer orolig. Han veterinären säger att han ska ta ett extra blodprov för att se hur binjurarna fungerar. Lilla svarta trollet får en spruta som lugnar henne. Hon har svårt att stå på benen. Sedan får hon en till spruta som gör att hon somnar på en gång. Hon behövs inte där längre. Lämnar lilla svarta trollet i han veterinärens goda händer. Hon hinner precis hem för att lämna en nycket och ta en annan.

Hon gick ut igen för att ta cykeln den här gången. Det var en såndär trist genomgång på Af som hon skulle till. Hon ville bara att det skulle gå fort fort så att hon skulle hinna hämta det lilla svarta lakritstrollet före lunch. Det gick hyfsat fort, efter 40 minuters trist genomgång av sånt som hon redan visste så bar det av hemmåt igen. Eller tja hon cyklade förbi skolkontoret och lämnade sitt hemnummer. Tänkte att det kunde vara bra att de har det oxå. Plus att det ju alltid är bra att visa upp sig flera gånger. Då kanske de kommer ihåg henne när de har brist på lärare just i hennes ämnen. Hon var inte riktigt redo att cykla hemöver än, hon kände att hon var nervös för vad han veterinären skulle säga så för att dra ut på det lite cyklade hon förbi hans jobb. Hon berättade för honom vad han veterinären sagt och sedan insåg hon att det inte går att dra ut på det längre. Hon satte sig upp på Svalan och gled hemöver.

Ned i källaren för att köra ut bilen ur garaget. Iväg till byn och till lilla svarta trollet. Hon anmälde sig och fick den glada nyheten att hon inte behövde betala, försäkringen täcker allt. Hon ska till och med få pengar tillbaka. Han veterinären kommer ut och säger med sin lugna röst att allt gått bra. Att hon ska ge lilla svarta trollet antibiotika för tarmarna och magen. Hon blir glad för att hon får en uppgift. Sedan kommer det lilla svarta trollet, hon ser helt trött och sliten ut. De går därifrån. Lilla svarta trollet är glad att få komma hem igen. Den andra hunden är lycklig över att båda är tillbaka.

Hon går direkt mot Apoteket för att köpa medecin. Påvägen hem kan hon inte låta bli att slinka in på H&M. Trots att det är stora hål i fickan. Självklart hittar hon massor med fint, bara för att hon inte har några pengar. Hon går vidare till Gina T, där har de rea på jeans. De kostar bara 99 kr styck och hon tycker att det är dags för ett eller två par nya byxor. Hon provar och känner sig nöjd. Går ut från butiken med två par nya jeans. Den här dagen känns helt plöstligt lite ljusare. Att fynda är bra för själen.

Väl hemma igen är det dags för de två hundarna att få en promenad. Lilla svarta trollet är fortfarande ganska trött och sliten men de andra går i hennes tempo så det går fint. När de kommit fram till en liten gräsäng, blir de stoppade av en äldre man som frågar "vad är det för söta hundar, har du några valpar och är de i så fall tillsalu?" Eh hon blir helt ställd. Nä hon har inga valpar. Men hon vet att det finns uppfödare här i stan så att hon ber honom kontakta någon av dem. Det är till och med en som har valpar för tillfället. De traskar vidare och tillslut är de hemma igen. Alla nöjda och belåtna utom hon som känner hur hungern bitit sig tag i henne. Dags att göra lunch eller tja en något försenad lunch.