Understimulerad

Jag är så otroligt uttråkad och rastlös, understimulerad kanske till och med. Så till den grad att jag inte vet vad jag vill göra med mig själv. Gick ut på en timmes promenad på morgonen, det regnade och jag var nog den enda galningen som var ute kl halv åtta och gick. Men det var tyst och skönt och jag fick igång mitt tänkande och problemlösande. Rent teoretiskt har jag löst mitt problem. Dvs problemet med understimuleringen jag har kommit åt orsakerna och vet vad jag borde göra åt det men det är inte så enkelt.

En liten tillbaka blick, detta har nämligen med mina tidigare relationer att göra. Först var jag tillsammans med en psykist frisk man. Vi gjorde massor med olika saker och var ganska lika. Under tiden jag var med honom hade jag oxå extremt stimulerande jobb, som skådespelare eller föreläsare. Jag var med andra ord aldrig speciellt understimulerad.

Sedan träffade jag en man som inte mådde bra, vilket var stimulernade. Kanske inte alltid så bra för mig, men det var oerhört stimulerande. Detta samtidigt som jag pluggade vilket oxå så klart är underbart för en människa som jag som inte klarar av att leva utan mental stimulans. Plus att jag på min fritid tränade hundarna i stort sett fyra dagar i veckan.

Så idag, lever jag med en frisk man. Jag har inget jobb som stimulerar mig, min sambo däremot har det. Så när han kommer hem på kvällarna är han ganska nöjd med sin dag bara han får göra det han tycker är kul, dvs spela lite. Samtidigt håller jag på att förgås av understimulering. Men som sagt det är inte hans ansvar. Det är jag som måste skaffa mig mening med mitt liv, hitta saker att göra som utmanar mig. Att gå från ovan nämnda situation till dagens är inte enkelt, jag håller på att förgås. Igår gick jag och la mig vid niotiden bara för att jag hade så tråkigt. Alltså det är svårt att beskriva men jag har så tråkigt så att det liksom kryper i kroppen. Ville bara vakna och att det nya dagen skulle bära med sig lite utmaningar.

Vilket den oxå gör, för nu vet jag vad det är som saknas och utmaningen ligger i att hitta något som får mig att känna stimulans.

Det första ni tänker men skaffa ett jobb som ger stimulans, men döh varför tror du jag pluggade till lärare. Det finns en anledning till det. Men tyvärr är jag tjurig och vill vara kvar i den här stan. Då får jag ta ostimulerande jobb...

Andra kanske tänker, du har för mycket fritid att tänka på. Du borde skaffa barn, då blir du både stimulerad och måste ägna all tid åt någon annan. Visst tanken har slagit även mig, men det går ju inte att skaffa barn bara för att en har tråkigt, eller?

Så det jag ska ägna mig åt idag är att hitta utmaningar för mig själv. Sånt som gör livet värt att leva, för just nu känns det inte så...