Visst börjar helgen med fredagskväll? Om ni inte håller med så säg till.
I fredagskväll var jag ute på klubben för att ställa i ordning planen och fixa lite allmänt inför tävlingen. I och jag skulle tävlingsleda, vilket alltid är spännande. Kom hem strax före nio det vill säga bara någon minut före D. Resten av kvällen ägnade vi oss åt slappandets ädla konst.
Lördag och väckaren ringer 06.30. Ska vara på klubben 07.15 för att göra allt det sista. I försov sig så jag fick göra allt själv, men det var ingen större fara. Fick hjälpa av de som var i köket med att bära bord och sånt. Själva tävlingen gick bra, allt flöt på fint och jag gjorde inte bort mig. Han även med att tävla själv mitt i allt arrangerade. Stannade inte och såg hela brukslydnaden då det var så hiskeligt kallt. Väl hemma var det bara att krypa upp i soffan och mysa, väldigt trött och gosig.
Söndag och väckaren ringer 06.30 åker förbi C och hämtar upp henne för att sedan möta upp sökfiggarna i skogen. Vi vallar ruta, vet ni hur jobbigt det är att gå fram och tillbaka i en 300 meter lång ruta i kuperad stiglös terräng. Jag blev ordentligt varm och trött. Kroppen är inte riktigt vaken för sånt så tidigt på morgonen. Sedan gick jag och gömde mig i min lega. Det är väldigt roligt att ligga gömd och bara vänta. Den första hunden kom och nosade förbi men hittade mig inte. Den andra hittade mig så då fick jag äntligen komma fram till solen och värmen. Även den sista hunden i de klasser jag figgade hittade mig så jag behövde inte ligga och frysa. Men i sin iver trodde jag nästan att hon skulle riva lådan jag låg i och bombardera mig med pussa. Men föraren och domaren han fram i tid. Sedan när jag figgat klart höll jag I sällskap vid starten vilket var väldigt trevligt för då fick jag chansen att prata med alla tävlande. Sedan var jag ledig och kollade in uppletandet och lydnaden på de som var kvar. Allt som allt en väldigt trevlig dag med trevligt sällskap och underbart väder.
Gissa om jag är trött nu, klockan är halv åtta och jag orkar knappt hålla upp ögonen. D kollar fotboll och jag är bara trött och sur. Lite bättre blev det efter maten men jag är fortfarande helt retlig och grining. Som tur var vet han vad det beror på och tar inte åt sig. Vilken tur jag har som har en sån livskamrat. All min kärlek till honom!
Nu så, snart natti natti. Kanske orkar jag hålla uppe ögonen ett litet kort tag till. Vi får se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar