Från dur till moll på noll sekunder. Eller kanske inte mollkänslan har legat och lurat ett tag nu. Så klart är den jobbrelaterad. Allt jag känner är hopplöshet, jag kommer aldrig att få det jobb jag vill ha. Jag kommer inte att få möjlighet att jobba som lärare... någonsin. Det känns bara så himla tråkigt.
Skulle vilja se livet med lite ljusstrålar istället.
2 kommentarer:
Anna... det är nu du förhoppningsvis förstår varför alla flyttar FRÅN Ume...
Dags för dig att dra upp dina rötter och flytta vidare med hela familjen! Det är bara att göra som resten av oss - att flytta TILL jobbet! För kan inte Muhammed komma till berget får berget flytta till Muhammed!;)
/EM
Har precis hittar mitt drömjobb i Forshaga!
Skicka en kommentar