Konstruktivitet

Små små steg förflyttar jag mig. Små små steg tar jag i rätt riktning. Jag håller på att lära mig något nytt, nytt om mig själv. Det tycker jag alltid är lika spännande.

Oftast är jag rädd att prova nya saker, inte rädd som i att jag inte vågar. Men rädd som i att jag gör bort mig jag kommer att verka dum och osmart. Att känna mig osmart är det allra värsta jag vet. Framför allt gäller det situationer jag inte behärskar. Är jag van vid situationen och människorna gör det inget alls att jag verkar dum och osmart. Jag vet det är lite knasigt men alla har vi våra knasigheter och det här är en av mina.

Ja men nu jobbar jag i alla fall med den här sidan av mig själv. Jag utmanar den. Nu kan det verka som att jag gör det på ett enkelt och nästan barnsligt sätt men det tycker inte jag. Hur då? Jo jag spelar spel, och inte vilka spel som helst utan sånadär stora långtids spel. Igår spelade vi Axis & Allies. Ett megastort spel som nog tar flertalet timmar att spela klart. Jag ville dock bara förstå mig på det. Jag tycker att jag skötte mig väldigt bra. Vi gjorde massor med fel och slutade innan någon av oss kunde vinna så det gjorde ju inget. Men det var väldigt nyttigt för mig. Jag blir så lätt arg och frustrerad i spelsituationer när jag inte förstår hur jag ska tänka. Det är det där med tänket som känns så viktigt. Att jag förstå hur jag ska tänka. Jag har aldrig spelat sånadär stora spel förr, typ två gånger jag har spelat Risk och tja det säger ju inget. Annars har jag mest bara spelat sällskapspel och då behöver jag ju inte tänka så mycket. Alltingen så kan jag eller så kan jag inte det är liksom en femtio-femtio chans där. Nu i dessa spel betyder alla mina handlingar något för hur spelet kommer att sluta. Det gör mig nervös och osäker, känner mig dum och då blir jag som sagt arg.

Det jag kämpar med är att jag inte ska ta det så allvarligt. Att det inte gör något att jag känner mig dum, det går över. Så fort jag lärt mig så blir det ju kul. Jag försöker tänka på att andas och att inte bli sur när jag inte förstår utan att istället fråga och kanske fråga en gång till även om det är en dum fråga. Att jag förklarar helt övertydligt för mig själv så att jag verkligen känner att jag behärskar det jag ska göra. Igår funkade det väldigt bra och jag blev väldigt peppad på det spelet. Drömde till och med om det i natt. Hum lite knas... men i dag ska vi ge oss in på ett piratspel. Kanske ska jag ta och sätta mig och läsa reglerna om ett tag vi får se, beror på allt annat jag måste göra...

Jag för en ständig kamp med mig själv, den är bara positiv och får mig att utvecklas och gå vidare. Jag ogillar verkligen att stå stilla på samma ställe...