Blärk!

Det är jävligt motigt att vara arbetssökande. Jag söker och söker men aldrig får jag nåt svar. Ibland skickar de ett mejl och säger att mina handlingar kommit fram men det är ytterst sällan. Oftast får jag bara vandra ovetandes. På Af säger de att jag ska göra så att mitt personliga brev sticker ut, blir lite annorlunda. Men det säger de väl till alla så jag tänker att ett vanligt vitt är annorlunda, alla andra skickar konstiga färger och myspysiga brev. Jag gillar inte att skriva perosnligt brev, tycker att det är skiiit svårt. Inte för att jag har svårt att skriva positivt om mig själv utan för att det är svårt att veta vad just de som jag skriver till nu vill ha. Vad är det för egenskaper de söker? Vilka av alla mina tusen fantastiska egenskaper är den allra bästa just för dem. Det är det svåraste.

Nåväl, snart kommer D hem, vilket jag längtar efter. Jag vill ha en kram att krypa upp i, en famn där jag känner mig hemma och där jag känner mig bäst. En famn som välkomnar mig och får mig att må bra. Den vill jag ha just nu och den kan bara D erbjuda. Tyvärr boys and girls det är fakta.... Det finns bara en famn för mig.