Så härligt så härligt. Visst jag vet, den kommer inte att ligga kvar. Men det är så underbart vackert och vitt ute. Det faller små vita kort från ovan och jag kan inte låta bli att längta ut.
Igår var en snabb dag, snabb i bemärkelsen jag han inte riktigt med. Först Af och det är ju en historia för sig. Tar den en annan gång. Sedan lunch på stan med D, alltid lika mysigt och trevligt. Fixade nått ärende sedan hem och så ut med hunden. C kom över och trimmade min frisyr. Jag är supernöjd. Sedan middag och så ut med hunden igen och sedan iväg på kvällens trevlighet, ett kalas. Det var inte vilket kalas som helst utan ett trettioårskalas med två tårtor och massor med finurligheter.
Jag känner mig inte längre nervös inför de här människorna. Jag känner att jag kan vara mig själv, mitt vanliga pratglada jag. Det som tar plats och säger det jag tycker. Som skämtar och andra skrattar. Det känns så underbart! Jag känner att de accepterar mig och kanske kanske att de tycker om mig. Det är dock svårt att utläsa. Förösker få D att gissa sig till det, tycker han borde veta som känner dem bättre än jag men se... där går jag bet. Inte för att det är livsviktigt, men det känns ju liksom bättre/lättare att umgås om de har positiva tankar om mig.
Nu ska hunden få mat, sedan jag. Vi behöver alla nåt i magen för att hålla humöret uppe.
Sedan ska vi gå ut och leka i snön hon och jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar