Det känns

i benen.

Har varit ute på en skön och uppfriskande två timmars prommis. Det är så mycket lättare att gå de långa rundorna med sällskap och två timmar det känns. Borde försöka gå runt sjön en gång i veckan i alla fall. Men som sagt det var det där med sällskapet. Men nu har jag kanske fixat det... så trevligt i så fall. Det har liksom inte blivit så många rundor sedan J och S flyttat. Har ingen som går så pass långa rundor bara för att det är trevligt.

Framförallt är det så underbart vackert att gå den här årstiden, när löven är helt gula och det är så där småkyligt ute men solen värmer och det går att klä sig utan att frysa. Måste jag säga att jag bor i norrland... Det är ju så vacker ute att jag nästan vill gråta.

Har påbörjat en ny bok, den är väldigt väldigt bra än så länge. Läste över 60 sidor på en timme i morse och då är den bra.