Kärlek

Skulle bara kolla hur mycket pengar jag hade kvar innan jag betalade hundmaten. Såg att det var lite mer där en jag hade tänkt. Så klart måste det ju kollas upp och då såg jag att Isäntä fört över lite mer än för de räkningar jag betalat. Jag blev helt tårögd och lycklig. Vilken snäll och underbar man jag lever med.

Isäntä all min kärlek till dig!

Kärlekstankar

För ett tag sedan var jag på bio med S&S. Vi såg den svenska filmen Underbar och älskad av alla. Det var en helt okej film och den slutade så där skönt utan att vi vet vad som händer med henne och hennes kärleksliv. Men i alla fall, igår när vi satt och såg Starwars (för vilken gång i ordningen vet jag inte) så förundrades jag över mina tårar. Kärlek får mig verkligen tårögd, eller lycklig i alla fall. Jag gråter en skvätt för att de får varandra eller för att de verkar vara lyckliga. Jag blir glad när jag ser äldre par som håller handen, eller som ser kära ut. Det skapar en varm och lycklig känsla inombords.

Idag när jag kör ut till klubben så pratar de på radion om relationer. De som håller och inte håller hur det påverkar oss, hur många som är ensamma och vad som förväntas av en relation. Det var verkligen intressant. Tror att jag lyssnar för lite på radio helt enkelt. De intervjuade en tjej som pratade om kärleksanarki. Hon var trött på alla normer och regler som fanns kring kärleksrelationer. Hon ville istället att vi skulle definiera om alla våra relationer då de alla kanske inte passar in i mallen för vad som är vänskap och vad som är kärlek. KK är ju ett ganska trist begrepp måste ni väl ändå hålla med om. Det var intressant att lyssna på henne och jag tycker det är spännande att höra hur andra tänker kring kärlek. För trots att jag tycker att jag tänker så mycket, så är jag ganska lik alla andra. Jag vill ha tvåsamhet, jag är väldigt monogam. Jag blir tillsammans med någon för att vara det resten av livet och skulle ha väldigt svårt för någon annan typ av relation. Då jag inte gillar att dela den jag är med. Min svartsjuka skulle göra mig galen tror jag.

Men jag tycker som sagt att det är spännande att lyssna på dem som kan ha många olika typer av relationer som ger olika saker. Men jag förstår det inte.

Det jag inte förstår är hur en ska kunna ge allt i många relationer. Kanske är det det som är skillnaden, de som har flera typer av kärleksrelationer samtigit kanske inte ger lika mycket. De tar lite här och lite där och engagerar sig kanske inte lika mycket. För någonstans måste det ju skapa en distans. Eller i alla fall i min värld, om jag skulle tänka mig att det var mig det handlade om så skulle jag inte kunna ge flera personer det som jag ger till en, då skulle jag brinna ut fort. Jag investerar väldigt mycket i en relation, delar med mig av mitt allt och förväntar mig samma sak tillbaka. Jag kryper in under skinnet och släpper in min partner så djupt som det går att komma. Med flera typer av relationer så kanske det ändå bara är en som är sådan och sedan har en de andra för att tillfredställa andra behov. Men då tycker jag att en kanske inte har hittat rätt. För när en gör det så stämmer det ju på alla plan. Eller alla de viktiga i alla fall.

Jag är djupt inne i tvåsamhetsträsket och varken kan eller vill ta mig därifrån. För jag förstår helt enkelt inte det andra. Eller min spontana tanke är att det handlar om att inte våga släppa in att inte våga komma nära. Finns det andra där så blir det inte så viktigt att få det att fungera med bara en, det blir med andra ord inte lika allvarligt. Visst det kanske är skönt, men jag skulle aldrig vilja ha det så...

Explodera mera!

En ovanligt bra dag, med en helt underbart bra start. Det har legat i luften bra länge så jag vaknade av en explosion. Tillsammans exploderade vi oss in i den nya dagen. Explodera mera!

Jag är så otroligt kär och lycklig. Snart har vi varit tillsammans i ett och ett halvt år och det är så enkelt. Jag har inget emot komplicerat, men enkelt är så mycket lättare. Haha, självklart säger du, men för mig är det inte det. Enkelt har alltid varit förknippat med tråkigt, med trist sex eller inget alls. Enkelt har varit att inte prata eller att bara låta jobbiga saker vara. Enkelt har med andra ord varit detsamma som trist, även om det varit helt ok. Åh så svårt att förklara.

Men nu, med D, är ALLT så enkelt. Vi patar om allt, reder ut saker innan de hunnit bli för stora. Bråkar ytterst sällan (enligt mig). Vi hittar på saker så att vår vardag inte stagnerar och blir tråkig. För att inte tala om sexet... variationsrikt och väldigt tillfredställande.

Den här relationen har allt den behöver för att vara perfekt för mig. Variation. För att jag ska trivas i en relation måste det finnas variation, annars blir jag rastlös och då blir jag smått galen, väldigt irriterad och frustrerad. Det måste hända saker och vi måste göra sånt som inte hör till vardagen. Men då menar jag inte att det måste hända spännande saker varje dag utan bara att vi gör något någon gång då och då, så att vi inte hamnar i en tråkig rutt. Vardag med allt vad det innebär är för mig en stor kärleksdödare, jag klarar inte av att sitta framför tvn varje kväll. Eller att bara göra samma sak hela tiden. Det måste hända lite. Att åka och kolla in en loppis någonstans eller drömma om ett hus.

Precis så som jag har det nu, vi gör saker utan att det blir för mycket och ett måste. Vi njuter av varandras sällskap och har väldigt roligt ihop.

Du

”You
Soft and only
You
Lost and lonely
You
Strange as angels
Dancing in the deepest oceans
Twisting in the water
You’re just like a dream”
/R smith

Du är den för mig, baby!

Cry, cry baby

Just nu är jag inne i en gråtmild period, gråter för allt och inget men mest för att jag är så lycklig. Lycklig för att jag delar mitt liv med en så underbar person, lycklig för att jag är frisk och till sist lyckig för att jag är jag och för att jag fått uppleva så mycket i mitt liv. Sånt som skapar känslomässig kunskap och faktistkt positiv distans

Här om dagen skrev jag om att gå, hur bra det är för hjärnan och tankeverksamheten. Såg på tv imorse och där berättade skådespelaren Krister Henriksson om några av sina vandringar och vad som händer i kroppen. Men kanske framförallt vad som händer i själen. Att vi börjar tänka och rensa. I och med att vi går och går, dvs utför en monoton handling, kommer fram till vad som är viktigt. Det här är något som jag verkligen tror på. Att det monotona i att gå leder till klarheter, det har jag varit med om många gånger och jag löser många av mina problem när jag är ute och går. Jag tror inte att det fungerar lika bra med annan träning då den kanske kärver att vi måste tänka på vad vi gör. Att gå däremot är något som vi kan utan att ens reflektera över det så vi lämnar hjärnan till att sköta annat.

Jag skulle mer än något annat vilja ge mig ut på vandring, både för att få mig en naturnära upplevelse men oxå för att komma nära mig själv.

På tal om att gråta och att vara lycklig över att vara frisk, så såg jag en intervju med Khady Koïtaen av 3 miljoner afrikanska kvinnor som blivit könsstympade. Hon har skrivit en bok "Skändad" om vägen från skändning till självständighet. När jag såg inslaget så kände jag bara en sådan enorm lycka över att jag är hel. Att jag kan njuta av min sexualitet och min kropp. Tänk bara att inte kunna njuta av sex, det som är ett av livets allra godaste. Någonstans tycker jag att vi/jag lever i en såndan skyddad värld, jag har trygghet och jag lever i ett samhälle där förtrycket inte tar sig så vidriga uttryck. Självklart finns det där men jag har fått ha min kropp i fred. Vilken lycka, ibland tror jag att det är nyttigt att sätta sitt liv i större perspektiv. Framförallt när jag tycker synd om mig själv för att jag är förkyld eller har huvudvärk. Tänk vilken bagatell det är. Jag är frisk, får äta mat, har någonstans att bo, vänner, familj. Jag har så mycket lycka runt mig att jag inte borde bry mig om att jag har huvudvärk ens, jag borde istället fokusera på det som är positivt och inte gräva ned mig i det negativa. Negativitet skapar bara tråkiga vibrationer som smittar omgivningen. Jag vill inte vara en energibov utan en energigivare!

Finns det något jag inte gillar så är det energibovar! Låt min positivitet vara och smitta inte den med era negativa inställningar.

Den lilla lyckan

Det var länge sedan sist. Men jag känner att jag inte har så mycket att berätta, allt är som vanligt. Jag söker jobb tappar sugen och får tillbaka den igen. Så går det fram och tillbaka upp och ned. Fast grunden är stabil, jag mår så bra som jag kan må tror jag. Lycka gör så mycket för att resen ska bli bra.

Älskar att vakna på morgonen för att du ligger där brevid, älskar att gå och lägga mig för att få känna dina armar om min kropp och din hud mot min.

Känner mig så ofantligt lyckligt lottad, trodde nästan inte att livet kunde vara så här. Kännas så här. Jag har ingen oro i magen och känner mig trygg. Har inte en gång sedan jag träffade D varit rädd. Inte rädd för stormar och inte rädd för tomhet. Allt är bara precis så som det ska vara. Det är till och med trevligt att tvätta, så länge vi gör det tillsammans.

Tillsammans är ett ord som gör mig väldigt lycklig för tillfället.

Självkännedom

Samtidigt som jag ställer frågan "Hur skulle du beskriva mig för andra?" funderar jag på hur jag skulle beskriva honom. Kommer fram till snäll, omtänksam och lat. Han tittar upp på mig, säger underbar samtidigt som han ritar ett hjärta på min mage. Blicken jag får är till bredden fylld av kärlek, knappt så att jag klarar av att ta emot den. Plötligt ändras den till en busig blick och han säger "Du skulle beskriva mig som lat". Skrattet bara bubblade fram.

Han känner mig, jag honom och han sig själv...

Samtalskonst

Hela förra veckan var så himla jobbig. Jag blev klar med allt för min examen och verkligen arbetslös på allvar. Alltså det har jag ju varit länge men jag har i tanken räddat mig med att jag måste få min utbildning klar. Nu är den klar och jag har panik. Hela förra veckan var misär, jag pendlade i känslorna fram och tillbaka och det är aldrig kul. Eller rättare sagt det är väldigt jobbigt.

När D inte skulle följa till Bygdsiljum blev jag först ledsen för det hade varit så roligt att ha honom där. Att han fick träffa stockholmsM oxå. Men jag måste erkänna att det här var precis vad jag behövde att få umgås med två av mina bästa vänner utan att tänka på något annat. Där samtalen bara flyter på och tysntad inte är något problem. Där det finns en massa kärlek och tillgivenhet. Inte för att jag inte får det från andra vänner det är bara speciellt med de som jag kännt så länge. De står mig så nära och betyder så mycket. En helg i deras självklara sällskap har verkligen gjort mig gott. Nu kan jag ta tag i jobbsökandet med nya krafter. Där samtalen kretsat kring allt och inget, det är så enkelt med vänner som en kännt så länge. Det handlar om allt från husvagnar till solsken. Hur enkelt som helst och utan minsta känsla för att känna sig dum eller korkad. Från allvar till nöje på några sekunder.

Den här helgen har verkligen gjort mig gott på alla sätt och vis, kinderna är rödare och humöret bättre. Krafterna är samlade och jag känner mig som ny. Tack kära vänner för att ni finns!

Bamse

Vinterdag

Jag kan inte hålla mig
spricker nästan
måste bara säga

Jag ÄLSKAR det här vädret
det kan inte bli mer perfekt
solen skiner det är minus femton och vindstilla

Jag skulle kunna vara ute hur länge som helst

Song no.6

It would be so easy
To sing a song about you
It would be so easy to sing a
Sobby, pink song about you

I would spend three or four lines
On describing your eyes
And then the next three or four lines
On the dimples of your smile
And then I would tell the world
About the way you hold my hand
And they would
They would understand

It is so easy
To sing this song about you
What you are is inside of me
And could easily be
Could easily be
Could be expressed through
This sobby, pink song about you

/Ane Brun
Tack för dessa fantastiskt söta rader

Ger mig vad jag behöver

Igår var en skitjobbig dag, idag är precis tvärt om. Jag tror att det är bra att ha skitjobbiga dagar för då är det mycket lättare att uppskatta de härligt fantastiska dagarna. De när alla små saker bara är helt perfekta, även sånt som inte går att göra något åt. Det enda minuset idag eller det var ju mer i natt, det var mardrömmen. Usch va otrevlig den var. Vaknade i värsta paniken, hur kunde jag agera på det sättet?! Jag förstår fortfarande inte.

I alla fall det var det enda lilla minuset idag, inte ens besöket på Af gav en dålig bismak i munnen. Jag ska komma ihåg den här dagen när det känns jobbigt någon annan dag.

Några tips så här på onsdags eftermiddagen:
¤ White Stripes låt Seven nation army är väldigt bra att ha i lurarna när en är ute och går.
¤ Sjung högt med lurarna i öronen för alltid gör du någon glad.
¤ Drick mycket Grön Tiger, det gör gott i själen.
¤ Ta dig tid att läsa en riktigt bra bok.
¤ Varför inte ge bort en present.
¤ Tänd ljus och njut av allt du fått under jul och nyår. Då menar jag inte bara presenter.
¤ Tänk ut en maträtt som du gillar mycket men som ändå är enkel och tillaga den.
¤ Blås bort allt det onda.
¤ Duka fint, ta dig tid att mysa.

Oh my lover

341 dagar har jag fått dela med dig, 341 dagar och alla lika underbara. Dagar fyllda med kärlek och trygghet. Dagar som jag hoppas alltid ska vara. Du och jag. Många gånger tänker jag att det är för bra för att vara sant. När ska jag vakna och inse att det inte är. Jag nyper mig i armen och gnuggar mig i ögonen samtidigt som jag håller en tumme. Vill inte vakna, vill att den här underbara drömmen ska fortsätta för alltid. Vill för alltid känna dina fingra mot min hud och dina läppar mot mina.

De här 341 har varit de bästa på väldigt länge. De/du är så bra för allt du gör för mig. De små sakerna, kärleken. Bättre kan det inte bli.

Vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Music non stop

Jag behövde en hundradels sekund
Nu när jag tagit beslutet är jag lugn
Visioner i mitt huvud när du ler
Jag har hittat nånting vackert,
vännen, ser du vad jag ser?
Jag är nästan som du

Och du är som jag när du dansar
Har aldrig träffat nån som du
Du är som jag när vi dansar
Musik non stop till slut

Ode to you

En ny vecka, med nya tag. Har bestämt för mig själv hur mågan sidor uppsats jag ska ha gjort innan fredag. det är bra med höga mål för då kanske jag når hälften i alla fall.

En sak som är helt underbart härligt, det är att vara så där kär så att det känns i hela kroppen. Så där kär så att allt jag vill bara är att ligga brevid och känna hud mot hud. Att pilla på och smeka, kan inte hålla fingrarna borta från den där underbara huden som får mig att må så bra. Kan inte låta bli att prata med den där underbara tanken som får mig att älska ännu mer. Det är så underbart när det känns som att varje dag är en gåva, något jag får som belöning. Hade nästan glömt bort att det kunde vara så här. Enklet och okomplicerat och ändå fyllt till bredden med kärlek.

När du har gått ligger jag kvar och snusar på din sida av sängen för där luktar det som allra mest från dig. När jag stiger upp tittar jag mig noga omkring för att se om jag kan upptäcka nåt du gjort, vart du lämnat ditt glas. Om det är vatten kvar vill jag nästan dricka upp det bara för att det rört vid dina läppar.

Jag förundras och njuter av att jag känner så här, hoppar av glädje när jag vaknar och sätter på mobilen och det trillar ned ett underbart litet sms. Dagen kan ju inte börja på ett bättre sätt.

Kärlek och respekt

Blärk!

Det är jävligt motigt att vara arbetssökande. Jag söker och söker men aldrig får jag nåt svar. Ibland skickar de ett mejl och säger att mina handlingar kommit fram men det är ytterst sällan. Oftast får jag bara vandra ovetandes. På Af säger de att jag ska göra så att mitt personliga brev sticker ut, blir lite annorlunda. Men det säger de väl till alla så jag tänker att ett vanligt vitt är annorlunda, alla andra skickar konstiga färger och myspysiga brev. Jag gillar inte att skriva perosnligt brev, tycker att det är skiiit svårt. Inte för att jag har svårt att skriva positivt om mig själv utan för att det är svårt att veta vad just de som jag skriver till nu vill ha. Vad är det för egenskaper de söker? Vilka av alla mina tusen fantastiska egenskaper är den allra bästa just för dem. Det är det svåraste.

Nåväl, snart kommer D hem, vilket jag längtar efter. Jag vill ha en kram att krypa upp i, en famn där jag känner mig hemma och där jag känner mig bäst. En famn som välkomnar mig och får mig att må bra. Den vill jag ha just nu och den kan bara D erbjuda. Tyvärr boys and girls det är fakta.... Det finns bara en famn för mig.

Det mest perfekta

Den här helgen har vairt lite som en saga. Det började med Jag är en fågel nu av Klungan på fredag. Efter det gick vi till Bishop Arms. Där blev vi "attackerade" av en överförfriskad 50 åring. Hon var väldigt mån om att berätta för oss hur vi skulle göra för att hålla ihop och vara lyckliga hela livet. "Du har en väldigt söt tjej, henne måste du vara rädd om" Var en av de saker hon sa till D. Misstänker att hon precis gått igenom en jobbig separation. Trycket blev för stort så vi gick vidare till News. Har inte varit där tidigare och det var en väldigt trevlig lokal. Där mötte vi upp några vänner och satt och tjatade resten av kvällen. (Natten kan vi sudda bort) Sedan lördag, en lång och härligt underbar promenad i hösten och solen. Fantastiskt. Några timmars tidsfördriv framför tv:n med handkontrollen i händerna. Djävla boss!

Sedan kommer helgens höjdpunkt. Jag bjöd D på middag. Skickade inbjudningskort per post förra veckan och nu var det alltså dags. Hade planerat vad vi skulle äta och dricka. Det blev väldigt gott. Väldigt gott om jag får säga det själv. Jag är duktig på att laga mat. Testade något helt nytt. Vi var uppklädda och det kändes väldigt vuxet jag i långklänning och D i kostym. Efter maten gick vi i väg till Sofiehem på Coktailparty. Där var alla lika uppklädda som vi och det var jazzigt i högtalarna, i alla fall i början av kvällen. Mot slutet, eller strax före vi gick hoppade och dansade alla till ska-punk och pop-synt. Det såg ganska kul ut, i långklänningar....

Allt som allt har det varit två helt underbara dagar och nu hoppas jag att söndagen blir lika trevlig fask kanske lite lugnare.