Just nu är jag inne i en gråtmild period, gråter för allt och inget men mest för att jag är så lycklig. Lycklig för att jag delar mitt liv med en så underbar person, lycklig för att jag är frisk och till sist lyckig för att jag är jag och för att jag fått uppleva så mycket i mitt liv. Sånt som skapar känslomässig kunskap och faktistkt positiv distans
Här om dagen skrev jag om att gå, hur bra det är för hjärnan och tankeverksamheten. Såg på tv imorse och där berättade skådespelaren Krister Henriksson om några av sina vandringar och vad som händer i kroppen. Men kanske framförallt vad som händer i själen. Att vi börjar tänka och rensa. I och med att vi går och går, dvs utför en monoton handling, kommer fram till vad som är viktigt. Det här är något som jag verkligen tror på. Att det monotona i att gå leder till klarheter, det har jag varit med om många gånger och jag löser många av mina problem när jag är ute och går. Jag tror inte att det fungerar lika bra med annan träning då den kanske kärver att vi måste tänka på vad vi gör. Att gå däremot är något som vi kan utan att ens reflektera över det så vi lämnar hjärnan till att sköta annat.
Jag skulle mer än något annat vilja ge mig ut på vandring, både för att få mig en naturnära upplevelse men oxå för att komma nära mig själv.
På tal om att gråta och att vara lycklig över att vara frisk, så såg jag en intervju med Khady Koïtaen av 3 miljoner afrikanska kvinnor som blivit könsstympade. Hon har skrivit en bok "Skändad" om vägen från skändning till självständighet. När jag såg inslaget så kände jag bara en sådan enorm lycka över att jag är hel. Att jag kan njuta av min sexualitet och min kropp. Tänk bara att inte kunna njuta av sex, det som är ett av livets allra godaste. Någonstans tycker jag att vi/jag lever i en såndan skyddad värld, jag har trygghet och jag lever i ett samhälle där förtrycket inte tar sig så vidriga uttryck. Självklart finns det där men jag har fått ha min kropp i fred. Vilken lycka, ibland tror jag att det är nyttigt att sätta sitt liv i större perspektiv. Framförallt när jag tycker synd om mig själv för att jag är förkyld eller har huvudvärk. Tänk vilken bagatell det är. Jag är frisk, får äta mat, har någonstans att bo, vänner, familj. Jag har så mycket lycka runt mig att jag inte borde bry mig om att jag har huvudvärk ens, jag borde istället fokusera på det som är positivt och inte gräva ned mig i det negativa. Negativitet skapar bara tråkiga vibrationer som smittar omgivningen. Jag vill inte vara en energibov utan en energigivare!
Finns det något jag inte gillar så är det energibovar! Låt min positivitet vara och smitta inte den med era negativa inställningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar