Förvånade mig själv. Grät en skvätt till morgontv.
Det var en tjej som nu gick 2:an på gymnasiet som berättade att hon hade dyskalkuli. Det var som att jag fick en taljdank i huvudet. Precis så kändes det för mig med. Alltså kanske inte fullt ut men som att jag alltid varit sämst i matte. Jag har alltid fått räkna på fingrarna och kan än idag inte gånger tabellen. Huvudräkning är ett aber som jag nog aldrig kommer att förstå mig på. Minns att vi hade ett dataprogram på högstadiet med huvudräkning, om en inte klarade av det så blev en hängd. Ni kan ju bara gissa hur pedagogiskt det var för en som inte klarade av huvudräkning. Jag satt där vid bänken och ville inget annat än att räkna på fingrarna men vågade inte för att alla andra verkade så duktiga. Sedan gick det på tid oxå. Vojvoj.
På tv så sa de "plocka fram fingrarna" och "skäms inte för att du måste räkna på fingrarna, du är inte ensam." Det kändes så bra att höra. Tänk om jag haft mattelärare som förstått det där som inte bara tyckte att jag var lat eller dum.
Med det här vill jag inte säga att jag har dyskalkuli, vem vet jag kanske bara tillhör de dumma och lata eleverna, men det jag vet är att jag alltid haft problem. Bara siffror på ett papper har gett mig stora nojjan. När det varit bilder eller funnits en vidrare förklaring har det varit mycket lättare. Kanske att jag har någon slags light version för jag har alltid haft en inneboende osäkerhet om hur jag ska göra, vart siffrorna ska placeras och så, när jag fick börja använda miniräknare på gymnasiet så underlättade det något enormt. För då kunde jag bara knappa in och behövde inte ställa upp talen. Till och med det enklaste bråktal kunde vara svårt att ställa upp, vilket tal ska vara under och vilket över? Bara jag tänker på det så blir jag nervös.
Fy, att jag orkade.
2 kommentarer:
Jag känner också igen mig, men huvudräkning osv går bra idag. Jag tror det beror på att jag ser siffrorna som bilder och liksom i Memory vet jag att t.ex. 5:an och 8:an blir 13. Däremot kunde jag aldrig förstå hur jag skulle räkna ut saker, Förstod inte instruktionerna och valde ofta superkomplicerade vägar. Givetvis blev det sällan rätt. Jag tror bara att den sidan av min hjärna är underutvecklad :)
- ic
Ah, har aldrig haft problem med matten. Det där med göra siffrorna till bilder och associera (stavning är däremot inte min starka sida) på det sättet är en väldigt bra idé. Jag tror att det är så min hjärna fungerar, att jag med mitt fotografiska bildminne lyckats förskanska mig ett bra mattesinne.
Skicka en kommentar