Tänk att göra så lite kan göra någon så glad. Imorse kokade jag ägg till Isäntä. Jag stiger som sagt upp före honom och äter oxå frukost före honom. Jag minns att vi pratat om det på affären, att han ville ha ägg till frukost. Så när jag står och fixar med min gröt kan jag väl lika väl koka ett ägg, det är ju lätt som en plätt.
Denna lilla handling blir nästan orsak till att tårar trillar. Han blir så överväldigande glad för att jag är så snäll och kokar ägg. Det känns nästan lite tragiskt. Har ingen varit snäll mot honom förr? Fast visst jag blir glad, väldigt glad. Det är så trevligt att jag, just jag, kan göra honom så glad.
Tur för mig att ribban inte är för högt satt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar