Ja istället för att sitta och dega så har jag kokat marmelad. I år har jag provat något helt nytt, ingefära och äpple. Jag hoppas verkligen att det blir gott. Har inte vågat smaka än, det är ju så varmt. Om det är gott så lovar jag att ni ska få receptet för det var verkligen inte svårt att göra.
Det finns något som förvånar mig mycket, det finns en hemlighet som många verkligen inte vill tala om men som ändå märks så himla tydligt. Det är att försöka bli gravida. Jag har nu hört några olika historier kring detta och förvånas över att ett så omvälvande beslut hålls hemligt. Om jag ville ha barn och vi beslutade oss för att göra ett försök skulle jag inte kunna hålla detta hemligt. Plus att jag inte heller förstår varför. En behöver ju ändå inte riktigt säga om det har funkat eller inte förrän en är trygg i det. Dvs när risken för abort är mindre.
Bland annat så minns jag en väldigt tydlig situation från i sommras då Isäntä frågade några kompisar till mig om det inte var dags för dem att skaffa barn snart. Svaret var entydligt nej, men avslöjade så mycket mer. Det är så svårt att ljuga. De gjorde alla klassiska ljugfel. Dvs de fick frågan tittade på varandra innan de svarade och sedan svarade de lite för dramatiskt att NÄÄÄ vet du vad. Det var så tydligt att det var något på gång. Hade de inte haft någon på gång hade de inte behövt titta på varandra och kolla in vad de skulle svara.
Detsamma hände en kompis som inför en trevlig tillställning packade en väska full med drickbart. Sedan när det kom fram, de var bara två stycken, så fick hon veta att sällskapet inte kunde dricka av ölen för att de försökte bli gravida.
Vad är det som gör att det är så svårt att säga? Att det bara går att berätta i trängda lägen och kanske inte ens då?
Ja nu får ju alla göra som de vill, men ett tränat öga ser allt *ler* och när det sedan visade sig att de var gravida så måste jag säga att jag blev inte förvånad. Frågan återstår dock, hur kan man hålla det hemligt. Det skulle inte jag kunna. Om någon frågade skulle jag stolt svara att vi försöker så gott vi kan. Blir det inget så är det ju kankse lättarer för folk att förstå vad som händer när de blir besvikna och kanske ledsna. Ja ja alla göra som de vill och jag respekterar det även om jag kanske inte förstår det...
1 kommentar:
Kanske de är rädda att misslyckas? Det finns i alla fall en väldigt stor vidskepelse, på något vis, om graviditet och det där med att inget säga innan det är "säkert". Som att det blir så himla jobbigt ifall det bir missfall. Men jag kan ibland hålla med dig och tänka att om det värsta händer så borde det gå lättare om alla redan visste om graviditeten. Tänk att först behöva säga att man var gravid och sedan att man fått missfall - i samma mening.
Men det är hysch-hyschigt. Vet inte om jag skulle säga något själv. Kanske, kanske inte...
- ic
Skicka en kommentar