Ibland känner jag mig lyckligt lottad för att jag inte har någon familj. Förstå mig rätt jag har visst en familj, men den har jag inte vuxit upp med. Den har jag inte bråkat och stötts och blötts med på samma sätt som min mammafamilj. Det är den famlijen som format mig till lillaA. Det är den familjen som gjort mig till den starka människa jag ändå är.
Jag är lycklig för att jag till skillnad från andra inte behöver leva i skuld till min familj. Jag behöver inte få dåligt samvete för att jag gör knaisga val. Jag behöver inte tänka på att nu kommer min mamma att bli ledsen. Mina val är mina val och det är endast jag som gjort dem.
För att förtydliga; om det vore så att jag hade haft en kristen mamma så hade jag kanske känt skuld om jag som idag inte längre var medlem i Svenska Kyrkan. Jag hade kanske inte kunnat göra det valet för att jag vet att min mamma då hade blivit så ledsen. Med andra ord jag hade inte kunnat vara den jag är fullt ut. Jag hade kanske gjort andra jobbval för att jag fått en helt annan påverkan från mamma. En påverkan som jag kanske mått dåligt av.
Många föräldrar har som grund att de ska fostra sina barn till starka och fria människor som ska klara av att fatta sina egna beslut. Men hur gör en det? Varför skuldbelägga sedan när de är vuxna eller som för vissa känna att de valt fel yrkesbana för att det var vad föräldrana ville. Är det att fostra starka fria människor? Det kanske inte ens är så att föräldrarna skuldbelägger utan det bara finns där, jag vill inte såra mina föräldrar. Vem vet det kanske sårar dem ännu mer att jag inte fattar beslut utifrån den jag är? Tänk på den nästa gång!
Jag har fått leva under devisen "gör som du vill, men du vet att jag alltid finns här om du behöver" Det har stärkt mig enormt, för jag har fått prova. Jag har gjort fel, ångrat mig. Men jag har fått fatta mina egna beslut. Jag har fått växa till den person jag är idag. Mamma skulle vara stolt om hon såg hur stark jag är idag. Jag har inte blivit pressad att plugga, eller manipulerad att göra sånt jag inte vill. Det har alltid varit raka kort.
Jag känner en lycka över att vara fri från ett föräldra tryck, ett ansvar att vara den goda dottern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar