När jag var ute och gick med min nya mp3 spelare idag så kom jag på att jag knappt kan texterna till någon musik jag lyssnar på. Genast började tankarna att fara och jag kom fram till att texterna inte alls är så viktiga för mig. Det är känslan som jag får av musiken som är det viktigaste. Sången är liksom bara ett instrument i mängden och därför gillar jag sång som inte bara är helt enkel och rak utan där rösten är ett instrument. Allra bäst blir det när artisten ser på rösten som något som tillför en extra krydda. Något som inte bara ska förmedla en text. Som exempel kan jag nämna Frank Black som jag tycker använder rösten på ett föredömligt sätt. Beth Gibbons är en annan.
När det gäller texter så läser jag hellre poesi. Alltså nu kanske jag låter lite kategorisk och så är inte fallet. För visst finns det artister som jag lyssnar på bara för att de har så vackra texter men det är ändå en bisak. Känslan i magen är det allra viktigaste. Är texten hur bra som helst och jag inte får någon känsla av resten så är det ju helt enkelt inte bra, då kan jag hellre bara sitta och läsa texten utan musiken till.
En annan sak - mellandagsrean var en stoor besvikelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar