Då jag inte fick tag i vetten igår, var det bara att ta tag i saken idag igen. Så upp när klockan ringer och plocka fram telefonen. Jag sitter i en timme och när jag tror att telefonsvararen ska gå igång hör jag en röst som säger "Björkstadens djurklinik Carolina" Wohoo jag kom fram och nu har vi fått tid på fredag. Äntligen kanske jag får lite mer kött på benen kring den här frågan. De ska undersöka henne och sedan så vill jag mest bara få möjlighet att ställa lite frågor kring hur jag ska gå tillväga.
Jag känner en stor oro sprida sig i mig, jag vet inte vad som hänt men hon har försvunnit. Jag skickar sms och väntar på att hon ska logga in sig på msn men icke. Jag får inget svar någonstans. Måste kanske be om hennes hemnummer. Jag börjar bli rejält orolig nu. Tre sms som inte fått svar och hon har inte hört av sig till D heller. Väldigt mysko, jag hoppas att det är något trevligt. Att hon träffat någon eller så... men jag måste erkänna att mina tankar inte alltid lyckas hålla sig så positiva. Speciellt inte efter vad som hänt en kompiskomis i staan. Han har varit en millimeter från döden. Hjärtat la av. Sånt skrämmer. Kanske jagar jag bara upp mig, men det är väl det en god medmänniska ska göra, bry sig. Inte bara tänka att allt ordnar sig, det är viktigt att höra av sig i de situationerna så att alla får veta att det finns dem som faktist bryr sig ifall något händer dem...
Nu för att stilla min oro, tills jag om möjligt kan ringa så ska jag sätta mig och undersöka hur mansnormativiteten ter sig i Religionskunskap för gymnasiet. Börjar kunna de där böckerna utan till nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar