2008-06-01

Mitt val!

Här om veckan när vi satt ett gäng på ett uteställe i stan så berättade jag en historia där någon hade stekt kött i vår stekpanna. Jag berättade att jag inte riktigt kan acceptera det. Alltså inget ont om de som stekte, de hade ingen aning då om att de gjorde något vi inte gillade. Men i alla fall det som är grejen i min historia är att en person runt bordet reagerade starkt typ "Men Ellapix, nu får du ta och ge dig! Är inte det där lite väl överdrivet."

Det kan ju tyckas det, men mina grejer är mina grejer och jag vill känna att mina kastruller är köttfrizon. Äter jag hos andra spelar det ingen roll, eller det gör det ju men jag har inget annat val. Men jag döör inte. Men som sagt mina vill jag ha fria från köttrester. Rent mentalt har jag svårt att bortse från vad som varit i kastrullen.

Nåväl, att den här personen i sällskapet reagerade så starkt förvånade mig. Eller kanske inte. Men det är faschinerade att det än i dag är kontroversiellt att välja bort kött. Och det är just att det är ett val som gör det kontroversiellt. För hade jag varit allergisk mot köttprotein eller nåt så hade ingen tyckt att det var konstigt, utan kanske till och med blivit lite småirriterade över de oansvarliga människorna som stekte kött i min kastrull.

Det är alltså så att valet gör skillnad. Eftersom det "bara" är ett val så ska det inte tas på lika stort allvar. Då ska "en ge sig och det är överdrivet" Jag tycker det är märkligt. Borde inte mitt val tas på lika stort allvar som något annat. Borde inte det respekteras lika mycket?

1 kommentar:

Anonym sa...

Oj, vad jag känner igen mig! Jag är ju inte ens "helvegetarian" utan äter fisk, men hjälp så provocerade folk på jobbet blir! Min lunchlåda blir ofta dissekerad och ifrågasatt. Trots att jag inte (medvetet) klandrar de andra för sina "köttval" så måste jag alltid förklara och förtydliga VARFÖR jag gör som jag gör. Jag vill bara skrika åt folk att jag vill äta ifred. Minns speciellt en dam som rynkade på näsan över min låda och sa: "Det där såg verkligen inte gott ut". En annan gång hävdade hon motsatsen med stor förvåning i rösten. Jag blir så less och det finns liksom ingen respekt. Samtidigt så säger jag inte så mycket, för kan man skälla ut folk vid lunchbordet??? Jag biter ihop och väser mellan tnderna.

- ic