Just det här två benen, faktiskt både ett höger och ett vänster, hade lite svårt att komma överens med resten av kroppen. Eller framförallt kanske med huvudet. Det är ett segt och trött huvud som mycket hellre sitter framför tv:n och spelar spel än att göra det som benen allra helst vill. Röra på sig. Om ni någon gång hört uttrycket 'spring i benen' så stämde det på pricken in om en skulle beskriva det här benparet. Både det högra och det vänstra ville inget annat än att vara ute och springa och röra på sig. Benen längtade varje dag efter promenaderna som de visste skulle komma. Kroppen hade trots allt skaffat sig två hundar och de måste ju i alla fall ut och röra på sig. Benen tyckte att det var väldigt smart av kroppen att skaffa dessa fyrbeningar som så gärna var ute och rörde på sig.
Efter veckor av övertalning så har benen lyckats få till någon slags deal med resten av kroppen. De har fått börja träna på gym. Två gånger i veckan får de komma iväg och springa på löpband, cykla, gå i trappmaskin eller ro. Det benen gillar allra mest är att gå i trappmaskin för då är de verkligen trötta. När den lata kroppen kommer hem och bara vill sitta i soffan så är benen för en gång skull ganska nöjda med det. Det som är värst är att det här börjar bli en vana för benen, men dock inte för resten av kroppen. När benen inte får komma iväg till gymmet börjar de protestera. De kan tex vägra gå hem när de är ute på promenad. De kan oxå smidigt lyckas övertala kroppen att det inte alls är så jobbigt att fara ut och jogga.
Idag är en såndan dag då benen lyckades, den lata överkroppen och huvudet tog på sig löparkläder och skor. Började hurtigt att springa då benen med allra bästa övertalningsförmåga sagt att det inte skulle vara något som helst problem. Men så fel de kunde ha, efter bara EN backe hade överkroppen så ont i halsen att den knappt kunde andas. Det var något benen inte hade tänkt över, kylan. Benen borde ha tagit med i beräkningen hur svag överkroppen är och minsta lilla kyla svider i halsen på den och halsen svullnar igen. Men då slog kroppens tjurighet in, det är inte ofta, benen blev nästan förvånade. Överkroppen kämpade på som bara den trots smärta i halsen och nedsatt andningsförmåga.
När allihopa kom hem igen så var benen ändå rätt så nöjda. Plus att de visste att de skulle få komma ut igen på en härlig långpromenad. Så det var ingen större fara med att överkroppen hade varit så trött. De fick nog sitt ändå. Dock kommer det att ta en bra tag innan benen kommer att kunna övertala överkroppen ingen om att det är skönt att springa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar