Spelar inte för att vinna!

Det finns olika typer av spelare, tävlingsmänniskor, dåliga förlorare och så de som bara tycker att det är kul.

För mig är en tävlingsmänniska en sådan som inte ger upp, hur dåligt det än går så fortsätter personen att kämpa ända in i det sista för kanske kan den vinna. Hoppet är det sista som försvinner sägs det ju.

En dålig förlorare blir sur och grinig och ger upp spelet innan det är slut.

Sedan finns de ju i kombination dåliga förlorare som är tävlingsmänniskor. De blir sura och griniga men ger aldrig upp... kanske värsta sorten.

Den sista och trevliga kategorin hör till de människor som bara tycker att det är trevligt.

Jag hör till kategorin dåliga förlorare. Det blir bara tydligare och tydligare. De enda spel jag klarar av att spela, utan att bli sur, är spel där endast jag kan påverka min seger. Typ vanliga sällskapsspel.

På sista tiden har vi spelat strategispel och vet ni vad i strategispel går det bara ut på att vara taskig. Vinna över de andra, överta deras områden och förinta dem. Urk och fy. Där sitter jag och har lagt ner mycket tid och möda med att skapa ett fint område eller vad det nu må vara. Så kan någon annan urken spelare gå in och sno mitt. I vissa spel helt utan fight. Så tråkigt, jag blir på så uselt humör och kan bara inte förmå mig att tycka att det är kul. Det är Alfapet all over again.

Alltså jag blir så ledsen att jag bara vill gråta, sätta mig ned på min stol och stortjuta. Här har jag ansträngt mig och till ingen nytta. Nä jag är ingen strategispelare det är helt klart. Det är bara att inse min begränsning och inte utsätta mig för den typen av spel mer. Jag får hålla mig till TP, och andra sällskapsspel. Som bara går ut på att ha kul.