2007-03-07

Lyssnandet

Jag kommer tillbaka till det här med att lyssna. Det är en intressant fråga som jag tycker att vi bör fundera över mycket. Jag vill lära mig bli så bra på att lyssna som jag bara kan. Att på något sätt ställa mig utanför mina egna känslor och bara lyssna. Jag fick några tips imorse.

På morgontv så pratade två kvinnor om par som skiljer sig. Att det faktist inte är så vanligt som vi kanske tror. Att många par kämpar på. Men att det största problemet är att vi inte kan kommunicer eller lyssna. Att vi inte är ärliga med våra egna och andras känslor. De menade att det är bättre att säga på en gång, när en kommer hem från något som varit jobbigt. "Det här var skitjobbigt och jag är trött och sur, det har inget med dig att göra." Då behöver inte den andra parten gå omkring och vara orolig över att den gjort fel eller bli arg för att den blir så dåligt behandlad. Att direkt något kommer på tal säga det att inte gå och bära på saker och tro att det blir bättre. Då lagras det bara tills den dagen då allt exploderar och det kanske är försent. Allt det här kan jag inte annat än att hålla med om och jag tycker även att det funkar bra att göra det på arbetsplatser. Har själv lite erfarenhet av det.

Sedan så gav det tips kring det här med att lyssna. Vet inte vad jag tycker om det men jag tror nog att det kan funka. Alltså när jag berättar något känsligt eller något viktigt för min partner så när jag pratat färdigt ska han/hon återberätta vad jag sagt. Typ "har jag förstått dig rätt om du känner att..." Det kanske skulle kännas fånigt till en början men jag tror nog att det skulle leda till att båda parter känner sig lyssnade på. Den andra går inte bara in i sina egna känlsor och lägger skulden hos sig själv. Utan visar att hon/han verkligen vill förstå vad jag säger. Det är viktigtare att få förståelse än att vältra sig i sina egna känslor. Alltså jag tror på den modellen. Kanske skulle det kännas lite styltigt och svårt till en början men sedan så finns det ju där och blir ett naturligt inslag i de mer allvarliga samtalen. Om en lär sig detta så behöver vi aldrig missförstå eller tillslut tycka att allt bara är för jobbigt.

1 kommentar:

Anonym sa...

men visst e det BRA att återge! Samma i förhållanden som i jobbet. Att veta att en skall återge gör att en verkligen anstränger sig! och att en blir mer inkännande, att en ser till annat än orden som kommer ut. Till gester och hur ansiktet och kroppen är när en berättar - det säger så mycket det mä...
Sp det skall bli intressant att höra hur det är för dig att återge... :)
/EM