Hatarmigsjälvdag

Det känns så olustigt. Jag känner mig fel, feg, rutten och bara helt enkelt elak. Allt känns bara helt dumt. Hade inte jag funnits med i bilden så hade de fortfarande umgåtts. Jag vill inte vara den som förstör. Med min blotta närvaro förstör jag.

Jag försöker försvara mig med att det var ingen stor grej, det var inte så att jag stal hennes pojkvän eller snodde en massa grejer. Jag hade inte sönder något som var värdefullt eller snackade skit om henne. Allt jag gjorde var att jag flyttade ut vid fel tillfälle och kanske inte på det smidigaste sättet. Men jag betalade mina hyror, slet som ett djur och betalade dubbla hyror i tre månader. Bara på grund av min egen feghet. Hade jag vågat sagt till från början hade det aldrig varit ett problem.

Jag blir så trött över att jag ska gå omkring och mår dåligt över något som hände för nio år sedan. Hallå! Nio år, det är ju helt vansinnigt. Men jag kan inte hjälpa det jag mår illa. Drömde en massa mardrömmar i natt då min sambo inte ville prata om det med mig. Tror inte att han förstår hur det här påverkar mig, hur det får mig att må. Hatar att någon annan, någon som jag sedan länge glömt bort ska komma tillbaka och påverka mitt liv på det här sättet. Det var precis det jag ville undvika förra gången. Påverkan, tjat och gnat. Var på det här sättet, gör så , tänk så här. Varför ska hon komma tillbaka och spöka till det för mig?

Ja jag är ego, tänker bara på mig själv just nu. Borde tänka på min sambo. Borde tänka på honom och gå över och prata med henne en gång för alla. För hans skull. Men hur mycket gör jag inte för hans skull hela tiden. Det här är lite för stort för mig för att göra för någons skull. Därför känner jag mig elak, rutten och fel.

När jag försöker prata med folk om det så, känns det som att de tycker att jag är så dum och elak som jag känner mig. Hur kan du göra så med din pojkvän?! Var inte de bästa vänner och nu kan de inte umågs. Allt är ditt fel! Allt är mitt fel!