Junimönstret

Junimånads pulsvärmare gillas skarpt av lillaA! Funderar på om mitt rosagröna Evilla skulle räcka. Måste väga det på något sätt, min köksvåg är inte så pålitlig och jag måste ha ca 30 gram. Hoppas hoppas hoppas för det skulle vara så fint.

Så blir det högstadiet på fredag oxå. Det känns så fint att få börja sätta tänderna i lite arbete.

Ditten och datten

Svalstjärten går framåt. Jag hoppas av allt jag bara förmår att det lila färg partiet ska komma med på sjalen. Annars blir jag nästan lite besviken. Min förhoppning är att det allra sista diagrammet ska blir lila. Det skulle blir så himla fint.

Var till Skeå igår på bror kalas. Det bjöds på grillat och en massa annat gott. Sedan bjöds det även på en massa musik. Bror sjunger i Skellefteå ungdomskammarkör, Espri. Det var en härlig tillställning med jazzband, trevlig sångerska och formidabel kör. De sjöng allt från samiskavisor till Gullan Bornemark.

Själv har jag stigit upp på tok för tidigt för att vara beredd om det ringer i telefonen. Känner mig som brandkåren, klar för utryckning.

Två saker

Det finns få saker som gör mig så glad som att vänner vill komma och hälsa på. Ibland känns det som att jag jobbar i motvind men så helt plötsligt så lossnar det och jag blir så glad att jag spontandansar. Jag har ett stort behov av att sitta ned och prata, och då inte bara om vardagsgrejer utan sånt som är viktigt. Sånt som ligger nära, sånt som en pratar med sina närmaste om. Sånt som det kanske inte går att prata om när det är mer än fyra eller ibland kanske bara två i rummet. Det saknar jag enormt. Men nu så kanske det löser sig i alla fall.


Nu över till något helt annat. Såg på tv igår Niklas mat eller var det heter. Jag blir så glad när det äntligen handlar om vegetarisk mat på tv. Det är inte ofta utan det är kött kött och åter kött. Jublel i busken ett helt program ägnat åt bara vegetariskmatlagning. Det som stör mig är att de måste förlara att vegetarisk matlagningen inte innehåller fisk eller kött. Alltså det är ju självklart. Äter en fisk så är en inte vegetarian! Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen. Att säga att en är vegetarian och samtidigt äta fisk är som att säga att en är vänsterpartist men rösta på moderaterna. Det går liksom inte ihop. Plus att det förstör. Det har hänt mer än en gång att andra människor tagit för givet att jag ätit fisk för att jag är vegetarian, men hallå! Senast det hände var det Isäntä som råkade ut för det. Det var någon middag på jobbet och han förklarade att han var vegetarian och mer borde inte behövas, men så kommer dessa fiskotarianer och förstör. För så klart blev han serverad fisk. När han påpekade att det ju var fisk och att han var vegetarian så sa personen bara "men jag trodde att alla vegetarianer åt fisk" Hallå! De som äter fisk är inte vegetarianer! De äter kött! Att vara veg innebär att avstå kött, alla typer av kött. Bortsett från fruktkött då... Isäntä fick nöja sig med salladen från buffebordet.

Det jag vill komma till är att hade inte dessa så kallade vegetarianer funnit så hade inte Mat Niklas behövd förklara att den vegetariska kosten inte omfattar fisk och kött. Det hade varit helt självklart.

Swallowtail

Här kommer en bild på svalstjärten.



Garnet var en present från systerL och det är så underbart fint. Dessutom är det roligt att sticka spets med entrådigt garn. Det är första gången om jag bortser från presentstickningen.

Det är min tur nu...

Det verkar som att det börjar rulla på nu. Kanske har både systerL och Petter rätt. I fredags vick på högstadiet och imorgon heldag på lågstadiet. Det är ju bara några dagar kvar till sommarlovet så det gäller att passa på och tacka ja till allt som dyker upp. Det ända som skulle kunna vara ännu roligare var ju om de ringde från gymnasiet. Men men jag kanske inte kan få allt.

På stickfronten lite nytt. Har gjort färdigt en presentstickning och har nu påbörjat en till Svalstjärtssjal, den här gången i det grå/lila garnet från Ullcentrum som jag fick i present av systerL. Om garnet räcker så kommer det att bli en helt underbart vacker sjal, som jag faktiskt kan använda. Annars har jag ju bara stickat sjalar i galna färger som inte passar till något i min garderob. Så fort jag kommit lite längre ska jag visa er hur vackert garnet är.

The fixxer

Allt är fixat, snabbabullar. Har fått beviljat resan av Af så jag slipper betala den själv. Bestämde mig för att ta bilen. Lämnar Pepson hos pappsen, tanterna klarar sig de timmar de blir själva. Lunch med pappa imorgon, kanske får jag lite tips från coachen. Hoppas på det.

Letade fram lite gamla uppgiftsplaneringar. De ville att jag skulle ta med mig något. Blev imponerad av det jag läste. Fan vad smart jag är!

Vilken resa, 65 mil på en dag. Men det är det värt.

Säger som systerL, som Petter
"Det är min tur nu, vinden har vänt"

Jag & fyra till

Shit pommfrit"
Jag har blivit kallad på intervju. Det känns i hela mig. Det har varit en så lång tid av ingenting nu att jag nästan glömt bort hur det känns att vara eftertraktad. Som arbetsresurs det vill säga. När jag fick veta igår trodde jag att det stod mellan mig och hundra till men så är inte fallet utan det är jag och fyra till. De har valt ut mig! Mig bara det att jag blivit vald att få komma på intervju känns ju som en ära.

Nu har jag så mycket jag måste fixa innan jag åker imorgon. Hjälp hjälp! Så kul!

Emerald fingerless mittens

Det gick fort att sticka färdigt dem. Helt underbart mönster med lite retrokänsla.


Garn: M & K's superwash safir
Färg: 1988
Stickor: 2½

Tog lite mindre stickor då jag inte gillar vantar som sitter löst. Tycker ändå att dessa sitter lite löst runt handleden så ska jag någon gång göra ett par till, vilket inte är helt omöjligt, så stickar jag mudd hela vägen upp till handen.

Stickning

Månadens pulsklubbs stickning är helt underbar och jag bara måste göra. Kanske kanske provar jag även magic loop. Tycker dock att det verkar jobbigt att föra stickningen fram och tillbaka hela tiden. Ska genast gå bort till garnaffären och spana in lite färger. Vill ha något som passar till både min gröna och min röda jacka.

Vilar

Har mycket att säga men inte ord nog att göra det.

Upp och ned

Surt sa räven.

Vi hade tänkt åka upp till Lovikka och mysa i Isäntäs brors stuga över påsken. Men tydligen ville den lilla gröna inte det. Hon har ett oljeläckage som droppar rakt ned på kamremmen. Grattis! Bilen ska helst stå stilla tills allt är fixat. Vill ju inte att det ska bli värre. Så istället för en helg i stugan blir det en helg hemma i koppelpromenadshelvetet... negativiteterna bara yr. Det är inte likt mig att vara negativ, jag brukar vara positiviteten personifierad. Men jag var så sugen på att hälsa på dem, mysa i snön och njuta av påsken i en vedeldad bastu med gott sällskap och hundar som får springa som de vill. Skit bil! Som grädde på moset snöar det ut nu oxå. När ska alla denna snö försvinna så att vi kan börja vara i skogen...

Vilket tråkinlägg det här blev.
Jag hoppas verkligen att din påsk blir helt underbar och fin.

Själv ska jag gå och borra ned huvudet i ett påskägg och inte komma upp förrän jag är hög på socker.

Ibland lite lättare

Vissa dagar lättare än andra

Vågade tillslut ringa a-kassan och det visade sig att pengarna jag fått inte var fel. Andas ut, behöver alltså inte betala tillbaka. Sedan så fanns det ett beslut om att jag ska få a-kassa, men jag har inte fått något. Hon skulle kolla upp och skicka. Så skönt.

Får tillbaka pengar på skatten oxå, ifjol var jag tvungen att betala. Det är så underbart att få!

Här får ni lite örongodis av mig.

Niels Children



Air för tillfället det som lyssnas på mest hela tiden.


En annan favorit som ständigt ligger kvar i Ipoden - Stereo Total

Till mor

Hej mamma
Jag har nu hunnit bli 35 år, fyller 36 i år. Det är mycket positivt som hänt i mitt liv sedan vi sist sågs. Jag har en underbar partner och tre mysiga hundar, som du för övrigt skulle älska. Vet ju hur mycket du tyckte om djur. Jag har flyttat ännu längre norrut och trivs med vintern runt mig. Det är något som lockar med den.

Jag är utbildad gymnasielärare, det kom kanske inte som någon större chock. Jag har ju sagt sedan jag började skolan att jag skulle bli lärare. Det som kanske kommer som en chock är att jag fortfarande inte har något jobb. Det är inte för att jag är lat! Jag vet att du tycker att jag är det ibland. Men jag söker allt jag har kompetens inom. Har väl helt enkelt inte tillräckligt med kontakter.

Jag saknar dig i stort sett varje dag. Saknar att ha någon att prata med. Någon som förstår mig. Saknar hur du brukade stryka mig över håret eller på ryggen. Saknar hur du brukade säga "Men Anna då!" Med den där lite raspiga rösten. Saknar ditt skratt och din levnadsglädje. Det går inte en dag utan att du finns här med mig.

Du har inte heller träffat D. Han är bra för mig. Han tar ned mig på jorden när jag svävar iväg för mycket. Du vet ju att jag har en tendens att drömma mig bort. När drömmarna blir lite för stora så finns han där och plockar ned mig några steg. Han tar hand om mig på alla sätt och vis och du skulle känna dig trygg. Det skulle vara intressant om ni hade träffats, då ni i mångt och mycket är varandras motsatser. På så vis kanske jag och D oxå är det. Vilket kanske är det som är bra. Du skulle tycka om den kärlek han ger mig det är en sak som är klart.

Ibland så brukar jag fundera kring vad som skulle ha hänt mig mig om du varit här. Hade jag varit en annan person då? Du hade alltid en makalös förmåga att hitta det som jag brann för och sedan få mig att göra det. Jag har inte riktigt den förmågan utan dig. Jag tror nog att jag hade gjort något annat. Jag hade kanske fortfarande jobbat med teater. Kanske hade jag varit psykolog eller dramapedagog. En sak är säkert att jag hade varit en Anna med större självkänsla och mer attityd. Jag hade vågat mer och vetat att jag alltid hade ditt stöd. Du hade så där mirakulöst vetat när du skuller ringa och när jag behövde dig. Du var makalös på det.

Det jag ville säga är trots allt att jag har det bra. Jag saknar dig, det är självklart. Det kommer jag nog alltid att göra. Men jag har det bra.

Älskar dig
din A

Tisdagsmorgon

Igår: Bakade en kaka, diskade en enorm disk, stickade, läste, drack minst två kannor te, promenerade vid Lomtjärn, tränade med Räcer världens sötaste hund. Bortsett från Chewie och Lakrits då...

Idag: Funderar på att baka bullar, ska fixa en present till någon som behöver det just nu.

Så här mysigt kan det vara på morgonen.


Här kommer en bild på lilla galningen

På gång

Tänkte bara ta och berätta lite om mina stickprojekt.

Jag har ett beställningsjobb från systerL som jag håller på med. Det ska bli lårväramare, låter kanske lite konstigt men de ska täcka benet från det att tövlen slutar till en bit upp på låret. Detta så att det inte blir kallt när hon går hem sent på kvällarna i bara kjolen.



Mönstret har jag lånat från Mariak. Hon har ett par långstrumpor som hennes mormor stickat eller var det farmor? De hade så himla fint skaft att jag skrev av mönstret.

Jag stickar oxå på en till Lehmus, men den kommer mest troligt att bli en present så den vill jag inte visa bild på.

Fostran del två

Funderar fortfarande över det där med fostran.

För i ärlighetens namn måste jag säga att jag stör mig mer på inkonsekventa hundägare eller ouppfostrade hundar. Vilket ju är helt naturligt.

Kan bara ta ett litet exempel från gårdagen. (har skrivit om det på Pep & tanterna)

Jag är ute för att pinka Peppen och möter då Brutus, som är en liten och skraj hund. Han vill inte gärna hälsa på andra hundar och skäller alltid när vi möter honom. Han är ganska lik minEllabus. Eftersom jag vet hur jobbigt det är så låter jag självklart inte Pep gå fram och hälsa utan han gör lekinviter och visar sig snäll på lagomt avstånd så att Brutus får känna sig lite lugn. Men det blir ändå för mycket och Brutus blir stressad och måste skita ur sig lite stress. Märkligt beteende btw. Jag och Pep går vidare mot dörren. På insidan står en stor hund, okopplad. Det visar sig vara en 10 månaders BC hane. Lika bra att släppa fram Pep så att de får hälsa annars kommer det att bli jobbigt, är min tanke. Sagt och gjort, båda tycker det är skitkul. Men så får BCn syn på Brutus som står lite längre bort och tycker att livet är jobbigt. Jag säger åt BC ägaren att Brutus är rädd. Han lyssnar inte på det örat utan tycker bara att det är konstigt att Brutus urinerar i ren fasa. Han bryr sig inte det minsta eller förstår inte kanske.

Sånt gör mig galen. En ska inte skaffa sig hund om en inte förstår sig på dem. Någon slags grundförståelse måste en ju ha. Hade jag haft tanterna med mig i den situationen så hade jag skällt ut honom. Jag vill inte utsätta Ella för andra hundar som kommer framrusande runt vårat hus. Det ska vara hennes tryggazon.

Jag kan göra listan oändligt lång när det gäller hundfostran. Men jag måste bara nämna en sak till och det är den typen av människor som låter hunden bestämma när var och hur den ska gå på promenad. Jag ser rött när jag möter dem. Tänk er in i situationen. Vi kommer gående, 30 meter framför oss stannar en hund och tittar på hur vi kommer närmare och närmare. Den vill inte gå. Ägaren accepterar detta, humpf. Så fort vi har passerat så försöker hunden nosa mina hundar i rumpan. Morrr. En vacker dag kommer jag att vända mig om och skälla ut den stackars okunnige hundägaren. En gör inte så! Det är ouppfostrat/oartigt/helt fel att smyga på flickor bakifrån!

Så nu har jag spytt lite galla över den ouppfostrade hunden med. Tänk att det kan finnas så många trots att det finns utbildning för hundägare. Det är skrämmande!

Fingervantar

Nu är de klara, eller det har de varit ett tag nu. Har haft dem en hel vecka. Helt underbara är de, bortsett från mitt lilla experiment. Provade olika ökning på tummen och den ena blev inte lika skön som den andra. Men då jag sliter vantar som andra tuggar tuggummi tänkte jag att jag snart kommer att måsta göra ett par till så då vet jag vilken typ av ökning jag vill ha. Nu när jag vet att jag kan.



Jag gillar verkligen att de blev så färgglada och att inget finger blev det andra likt.

Fostran

Nu var det länge sedan jag skrev, men det händer så fasligt lite i mitt liv just nu och jag vill inte att det här ska vara en deppblogg. För just nu känns allt bara som en jämntjock dimma. Varför kan jag inte få ett jobb?!

Nå ja nu var det inte det jag skulle skriva om utan något helt annat. Nämligen barn.

Jag har så oerhört svårt att sitta brevid och titta på. Jag vill bara lägga mig i. Jag fattar inte att det är så många som har så svårt att kommunicera med sina barn. De ger dem på tok för många alternativ och mesar för dem. Jag börjar nästan koka när jag tänker på det bara.

Vad är det som är så svårt med att fatta ett beslut och sedan stå fast vid det? Ska vi ut och gå och du ska vara i vagnen då får du vara i vagnen. Om jag någon gång får barn kommer jag att bli en oerhört osentimental mamma med tydliga regler. Kanske är det för att jag har hundar och jag vet att det inte går att böja på sina regler. I min värld är det detsamma med barn. Så fort jag börjar vika i min övertygelse så har jag lagt upp för en diskussion som kan bli hur jobbig som helst. Varför ens börja?

Det var så skönt att lyssna till kocken på Malous förmiddagsprogram i går eller när det nu var. De pratade om mat och barn. Han var stenhård, vill de inte ha får de vara utan och allt ska ätas. Han gör ingen annan mat till barnen och är det något som smakar konstigt så är det inget med det. Vill ni inte ha fåt ni gå från bordet och då blir det inte något mer ikväll. Det var en sådan befrielse att lyssna till någon som hade lite pondus och inte bara curlade sina barn och mesade. Tycker att det är allt för mycket sånt nu. Jag tycker inte att barn kan uppträda ordentligt länge, eller inte alla barn så klart.

Men ta bara det att vara bjuden på kalas. Visst beteer vi oss bra. Alla vuxan vet vad som gäller och ingen beteer sig illa, varför ska vi acceptera när ett barn gör det? Självkart ska barn vara barn har spring i benen och tjoa och timma men det betyder inte att de får komma undan med visa beteenden.

Jag vet inte varför jag blir så irriterad på sånt här. Kanske för att jag inte kan lägga mig i. För att det är föräldrarnas sak att sätta gränser. Men samtidigt när det är i mitt hem. Åh det är så svårt det där. Men jag tror att jag har kommit till någon slags beslut om att att jag kräver vissa saker i mitt hem och då är det det som gäller. Oavsett vad föräldrarna tycker.

Jag har i alla fall kommit fram till att jag tycker att det är oerhört jobbigt med föräldrar som inte har en rak linje och följer den hela vägen ut.

Fingervante

Här kommer en bild av min allra första fingervante. Har aldrig tidigare provat så det känns mycket spännande.


För tillfället har den ett lillfinger, ett ringfinger och ett långfinger på väg. Lite pilligt men inte alls så svårt som jag trodde.

SAIK!

Jag är som sagt ingen sportfantast men när Skellefteå AIK har chans att gå vidare i slutspelet och det visas på tv ja då måste en ju bara se. Även om det är med halva ögat och andra halvan på en stickning. Som för övrigt inte blev helt rätt, fick repa upp två gånger. Så jag misstänker att även om halva ögat var på stickningen var hela hjärnan fixerad vid tv:n.

Det är ju helst sjukt vilken spännande match! Å tänk att de slog ut Linköping. Fast nu möter de å andra sidan Färjestad och det kommer inte att bli lätt. Men kul för systrarna som kan gå och titta på semifinal mellan bostadsort och uppväxtort. Eller tja ungefär så i alla fall...

Idag tog jag bilen bort till Lomtjärn för att gå med hundarna, det är helt fantastiskt nu när solen börjar lysa och det känns som vår. Älskar den här delen av våren, innan snön har hunnit försvinna helt. Sedan blir det bara geggigt och lerigt. Det gillas inte. I alla fall inte med tre hundar i hushållet.

Nu ska jag gå och sticka vidare på mina fingervantar, hade tänkt att de skulle bli klara så att jag kan njuta av dem i vårvädret.

Hos Pep & tanterna finns det en liten film på världens duktigaste valp!