Att inte veta är det värsta. Att inte veta skapar oro, onödig oro. För tillfället oroar jag mig hela tiden, kan inte tänka på något annat än det som kanske ska komma. Det är ju trots allt fortfarande ett kanske, jag vet ju inget än. Imorgon ska hon in på test och sedan är det ännu en veckan i ovetandets tecken. En vecka där jag ska gå och tänka på det allra värsta som kan hända.
Hon däremot ligger där bredvid mig och vet inget alls och hon verkar inte tycka att det är så illa. Hon plågas nog av annat...
Att veta gör att en kan handla utifrån vetskapen. Att inte veta ger handligsförlamning och känslokaos.
Allt gör bara så ont just nu, jag kan inte ta emot något. Vill bara krypa ned under täcket och hoppas på att den här veckan ska gå undan. Önskar att någon kunde komma och hålla mig i handen. Sitta med mig, bredvid henne. Stryka henne lite över ryggen samtidigt som jag berättar vilken fantastiskt vän hon är. Jag kan inte tänka på något annat. Sitter framför ett spel eller något dåligt på tv för att jag bara vill fly bort. Bort från all smärta och oro.
Går igenom dagens skörd av jobb, en hel del i stan där jag bor. Inga för lärare dock. Men jag har inte ens kraft att gå igenom dessa och titta om det skulle vara något som skulle passa mig. Något som skulle kännas ok bara så att vi får in lite mer pengar till hushållet. Men allt känns bara skitjobbigt och dötrist. Det dränerar en verkligen att inte veta.
För att slippa lite grubblande och funderande ska jag nu ta tag i den här grushögen till lägenhet.
2008-10-22
2008-10-21
Klungan
Får jag ruva i ditt dödsbo?
Får jag kalkera ditt skeva självporträtt?
Får jag slicka dina sår med min kluvna tunga?
Får jag bada i ditt anletes svett?
Får jag mata räven bakom ditt öra?
Får jag famla i ditt mörker?
Får jag trassla in mig i dina blodsband?
Jag kan erbjuda mig att städa i behovstrappan...
Trillade ned i min epostlåda från Camilla. Det är ju bara för smart!
Någon som kommer ihåg fler!?
Höststormen
Stormen har lagt sig lite. Jag har fattat ett beslut och jag sagt åt mig själv att inte har så brått. Det kan ju hända att det bara är en allergi. Det kan ju faktiskt hända...
Så jag väntar med att släppa ut min oro, den ligger i magen och gror. Den göder sig på kakan jag äter. Växer till sig och så kan jag inte hålla emot längre. Tårarna rinner. Men så återvänder jag till min tryggande tanke "det kanske bara är foderallergi"
Känslorna svallar och jag har svårt att koncentrera mig på något vettigt ändå får jag så mycket gjort. Hela jag är som en enda motsägelse just nu.
Så jag väntar med att släppa ut min oro, den ligger i magen och gror. Den göder sig på kakan jag äter. Växer till sig och så kan jag inte hålla emot längre. Tårarna rinner. Men så återvänder jag till min tryggande tanke "det kanske bara är foderallergi"
Känslorna svallar och jag har svårt att koncentrera mig på något vettigt ändå får jag så mycket gjort. Hela jag är som en enda motsägelse just nu.
2008-10-20
Lektion 3
I fredags var det skolridning som stod på schemat. Framdelsvändningar. Det gick hur lätt och smidigt som helst. Hästen jag red Caspar visste precis vad vi skulle göra så han fick lära mig. Det är alltid lika kul och jag längtar redan till nästa tillfälle. För det enda som känns jobbigt är att jag inte kan öva på det vi lär oss mellan gångerna. Jag skulle vilja göra precis så som jag gör när jag tränar hund. Öva öva öva. Vi skulle tex galoppera och visst kan jag det, men den stackars hästen fattade ju inte alls vad jag ville då jag inte vet hur jag startar en galopp på rätt sätt.
Jag måste på bibblan och låna mig en bok om ridningens grunder så att jag kanske kan läsa mig till vad jag vill kunna.
Den här gången var inte mina två tjejer där, men en annan tjej ur min grupp hjälpte mig till rätta. Jag skulle nämligen rida misstänker jag stallets största häst. My god. När han travade kände jag min som en säckpotatis på ryggen jag skumpade fram som bara den. Alltså inte när jag red lätt då utan när vi skulle förbereda för skritt. Det gick ju inte att sittta ned och följa med... skumpelidum skumpelidump, stackars hästrygg.
Jag måste på bibblan och låna mig en bok om ridningens grunder så att jag kanske kan läsa mig till vad jag vill kunna.
Den här gången var inte mina två tjejer där, men en annan tjej ur min grupp hjälpte mig till rätta. Jag skulle nämligen rida misstänker jag stallets största häst. My god. När han travade kände jag min som en säckpotatis på ryggen jag skumpade fram som bara den. Alltså inte när jag red lätt då utan när vi skulle förbereda för skritt. Det gick ju inte att sittta ned och följa med... skumpelidum skumpelidump, stackars hästrygg.
Vem vill ända...
Jag orkar inte, vill inte. Jag orkar inte, jag vill inte. Jag orkar inte jag orkar inte.
Jag vill inte.
Lakritshjärtat blir bara sämre och sämre, hon orkar inget på grund av att hon inte får behålla någon mat. Hon skulle behöva läggas in på dropp i någon vecka så att magen kan rensa bort allt och börja om från början. Men hur dyrt skulle det bli.
Specialfodret hon äter fungerar inte längre.
På torsdag ska hon på gastroskopi och ger inte den något resultat vet jag inte vad jag ska göra. Hon kan inte fortsätta leva sitt liv så här, inte orka något, inte få behålla någon mat. Hon blir helt klart bara sämre och sämre.
Jag vill inte...
Jag vill inte.
Lakritshjärtat blir bara sämre och sämre, hon orkar inget på grund av att hon inte får behålla någon mat. Hon skulle behöva läggas in på dropp i någon vecka så att magen kan rensa bort allt och börja om från början. Men hur dyrt skulle det bli.
Specialfodret hon äter fungerar inte längre.
På torsdag ska hon på gastroskopi och ger inte den något resultat vet jag inte vad jag ska göra. Hon kan inte fortsätta leva sitt liv så här, inte orka något, inte få behålla någon mat. Hon blir helt klart bara sämre och sämre.
Jag vill inte...
2008-10-16
Utan batterier
När batterierna laddat färdigt mobilen såg jag att jag hade tre missade samtal. Tänk om de ringt från skolan? Visst skulle det vara typiskt att mobilen laddat ur under natten och jag kanske har missat en eller flera dagars jobb. Jag som var uppe och allt. Såg inte att mobilen var svart förrän jag skulle iväg till veterinären. Måste ringa och ge henne mitt hemnummer.
Jag hoppas på att det bara är mobilen som spelat mig ett spratt för de nummer som dök upp när jag skulle kolla vem som ringt var Isäntä två gånger och en tjej är i Piteå som ringde bara för att jag skulle spara hennes nummer. Jag hoppas på det, vill inte ha varit oanträffbar första gången de ringer. Hur skulle det se ut.
Jag hoppas på att det bara är mobilen som spelat mig ett spratt för de nummer som dök upp när jag skulle kolla vem som ringt var Isäntä två gånger och en tjej är i Piteå som ringde bara för att jag skulle spara hennes nummer. Jag hoppas på det, vill inte ha varit oanträffbar första gången de ringer. Hur skulle det se ut.
Waves of grain
Äntligen har jag tagit tag i waves of grain igen. Blev först lite missnöjd med att mönstret inte kommer fram. Tänkte att jag hade för tunnt garn eller nåt. Men så bestämde jag mig för att det är snyggt och att det ändå inte kommer fram förrän det är blockat så det är bara att sticka se.
Är väldigt nöjd med färgval och valet av pärlor. De syns nästan inte, vilket så klart är meningen.
Jag stickar och lyssnar till Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri. Det är verkligen superfiffigt att kunna göra två roliga saker samtidigt. Läsa och sticka. Det är som att både äta kakan och ha den kvar. Eller två flugor i en smäll, kanske.
Är väldigt nöjd med färgval och valet av pärlor. De syns nästan inte, vilket så klart är meningen.
Jag stickar och lyssnar till Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri. Det är verkligen superfiffigt att kunna göra två roliga saker samtidigt. Läsa och sticka. Det är som att både äta kakan och ha den kvar. Eller två flugor i en smäll, kanske.
PK rosor
Apropå snittblommor.
När jag handlade snittblommor sist så såg jag att de hade rättvisemärkta rosor. Så bra, jag tog en bukett rosor och kände mig nöjd.
När jag kommer hem och ska klä av blommorna så ser jag att de kommer från Rutvik.
Visst har det gått lite väl långt när vi måste rättvisemärka svenska produkter. Jag tar liksom för givet att facket gör sitt för att alla som jobbar i Sverige ska ha det så bra som möjligt.
Tyckte det var lite fånigt, det hade varit bättre om de skrivit lokalproducerat eller nåt. Det hade ju funkat lika bra.
Kanske var det så att de var fula och att de inte skulle få dem sålda om inte någon lättlurad sucker skulle komma förbi och luras att köpa pk rosor.
När jag handlade snittblommor sist så såg jag att de hade rättvisemärkta rosor. Så bra, jag tog en bukett rosor och kände mig nöjd.
När jag kommer hem och ska klä av blommorna så ser jag att de kommer från Rutvik.
Visst har det gått lite väl långt när vi måste rättvisemärka svenska produkter. Jag tar liksom för givet att facket gör sitt för att alla som jobbar i Sverige ska ha det så bra som möjligt.
Tyckte det var lite fånigt, det hade varit bättre om de skrivit lokalproducerat eller nåt. Det hade ju funkat lika bra.
Kanske var det så att de var fula och att de inte skulle få dem sålda om inte någon lättlurad sucker skulle komma förbi och luras att köpa pk rosor.
Snittblommor
Jag är sämst på att ta hand om snittblommor.
Jag får dem högst att leva några dagar.
Förstår inte,
När de säger på tv att gör så och så
då lever de i fjorton dagar.
Nähä
Mina klara max en vecka.
Detta trots att jag gör som de säger.
Byter vatten och grejar.
Jag är helt enkelt inte bäst på allt...
*ler*
Jag får dem högst att leva några dagar.
Förstår inte,
När de säger på tv att gör så och så
då lever de i fjorton dagar.
Nähä
Mina klara max en vecka.
Detta trots att jag gör som de säger.
Byter vatten och grejar.
Jag är helt enkelt inte bäst på allt...
*ler*
I dessa tider
Det roligaste på länge... Norbottensbiblioteken.
"Trotsa finanskrisen. Kom in och låna hur mycket du vill."
2008-10-14
Roligaste
Min sambo har det bästa jobbet, för mig alltså. Han kommer hem med roliga tvspel och säger -kan du spela det här, enligt låntagaren är det "trasigt". Självklart ställer jag upp på det. Som den snälla och duktiga flickvän jag ändå är. Ikväll har jag spelat Ratchet and Clank - Gladiator. Har inte kommit så långt men än så länge fungerar spelet finfint.
Sedan ett tag tillbaka spelar jag även Kingdom Hearts, som även det är ett lånespel som enligt låntagaren var trasigt. För mig funkar det hur bra som helst. Måste ju spela ut hela spelet, kan ju faktiskt hända att det är en stoor repa i slutet som gör att spelet inte fungerar. Är snart vid slutbossen.
Sedan ett tag tillbaka spelar jag även Kingdom Hearts, som även det är ett lånespel som enligt låntagaren var trasigt. För mig funkar det hur bra som helst. Måste ju spela ut hela spelet, kan ju faktiskt hända att det är en stoor repa i slutet som gör att spelet inte fungerar. Är snart vid slutbossen.
Irritationsbloggen
Har varit inne på Ansiktsboken och det finns så mycket snobberi där som jag bara blir helt galen på. Det samma gäller de flesta andra communitys oxå. Överallt där det finns presentationer.
För alltid finns det snusförnuftiga människor som måste skriva sånt som
"Jag hatar särskrivningar" i sina presentationer eller jag är inte det och det eller annat negativt. Jo jag vet jag är inte särskilt positiv jag heller för tillfället.
Men min fråga är Varför vill en definiera sig själv genom sånt som är negativt. Varför är det viktigt att visa att så löjliga saker som sär skrivningar är viktigt. Om det då hade gällt kvinnomisshandel eller hedersrelaterat våld. Då hade jag förstått men särsk rivningar hur viktigt är det? Dessutom tycker jag att det är roligt. Jag tycker personligen att språket växer och utvecklas av att det blir fel då och då. Ett språk är inget dött ting utan något i högsta grad levande och därmed kommer det alltid att finnas felstavningar, särskrivningar och grammatiska knasigheter. Så är det, get over it.
Jag har själv bestämt mig för att endast definiera mig själv utifrån det som jag tycker är positivt. Istället för att säga jag äter inte kött så kommer jag att säga jag äter bara grönsaker, frukt och baljväxter dvs jag är vegetarian. Det är liksom konstigt att säga jag är inte det och inte det istället för att jag är det här och det här. Jag kan detta och gör detta mer än gärna. Det känns som att jag bara blir en luddig klump som ingen får någon tydlig bild av om jag bara skulle säga vad jag inte var.
Känner att jag har en såndär sur och grindag idag. En dag när jag lätt blir irriterad över onödiga saker. Onödigt är verkligen det rätta ordet men det går inte att låta bli. Vill ni läsa något mindre gnälligt gå in här och kolla.
För alltid finns det snusförnuftiga människor som måste skriva sånt som
"Jag hatar särskrivningar" i sina presentationer eller jag är inte det och det eller annat negativt. Jo jag vet jag är inte särskilt positiv jag heller för tillfället.
Men min fråga är Varför vill en definiera sig själv genom sånt som är negativt. Varför är det viktigt att visa att så löjliga saker som sär skrivningar är viktigt. Om det då hade gällt kvinnomisshandel eller hedersrelaterat våld. Då hade jag förstått men särsk rivningar hur viktigt är det? Dessutom tycker jag att det är roligt. Jag tycker personligen att språket växer och utvecklas av att det blir fel då och då. Ett språk är inget dött ting utan något i högsta grad levande och därmed kommer det alltid att finnas felstavningar, särskrivningar och grammatiska knasigheter. Så är det, get over it.
Jag har själv bestämt mig för att endast definiera mig själv utifrån det som jag tycker är positivt. Istället för att säga jag äter inte kött så kommer jag att säga jag äter bara grönsaker, frukt och baljväxter dvs jag är vegetarian. Det är liksom konstigt att säga jag är inte det och inte det istället för att jag är det här och det här. Jag kan detta och gör detta mer än gärna. Det känns som att jag bara blir en luddig klump som ingen får någon tydlig bild av om jag bara skulle säga vad jag inte var.
Känner att jag har en såndär sur och grindag idag. En dag när jag lätt blir irriterad över onödiga saker. Onödigt är verkligen det rätta ordet men det går inte att låta bli. Vill ni läsa något mindre gnälligt gå in här och kolla.
2008-10-13
Elofs mudd
Nu på morgonen, måste stiga upp sju varje morgon i fall de ringer om vick, så stickade jag färdigt Elofs mudd. Min blev ceris, det var ett garn från Marks & Kattens som fick bli mudd. Den är varm och skön och blir lite korvig när jag använder den. Gillade mönstret lätt att sticka och lära sig. Stickade en klart på mindre än en timme.
2008-10-11
Abby & Elof
Här får ni en bild på min Abby. Hon är brun och stickas med Drops silkes alpacka.
Sedan har vi Elof som får bli ceris. Kände att jag behövde lite färg i allt det bruna
Sedan har vi Elof som får bli ceris. Kände att jag behövde lite färg i allt det bruna
Lektion två
Föreställ er en kvinna i sina bästa år, dvs 35. Hon har sina gröna hundbyxor på sig, de är fulla med gul målarfärg från den helgen de målade om klubbhuset. På överdelen en grön Fjällrävenjacka från 70-talet hennes mammas gamla. Den ser ganska sliten ut. Längst ned ett par gamla Doc Martens kängor, utan stålhätta. I handen en ridhjälm. Kommer gåendes på stallbacken. De tioåriga flickorna samlas, de har alla ridbyxor, knästumpor, chaps och lågskor eller ridstövlar. Alla helt rätt klädda. Det är inte jag... Nåväl de frågar med iver i rösten, "Ellapix vilken häst ska du ha?" Jag går och kollar, jag ska ha Svante. Inombords slår mitt hjärta ett extra skutt, Fjordhästen. Tjejerna runt mina ben säger att han kan vara jobbig. Tränga upp en mot väggen och så. "Men det klarar du fint". Som om jag vore deras lillasyster. Det är så charmigt. Jag går bort till charmknutten Svante som genast börjar leta efter godis i min ficka. Han är lite småtjurig men märker snart att det inte funkar. Vill inte flytta på sig och småsparkar med framhovarna ibland riktat mot mig. Jag kan tänka mig om man är tio att det är lite läskigt. Nåväl, han är hur snäll som helst. Bara lite sugen efter gott... vilket gör att han nafsar på allt som går förbi inklusive mig. Jag gör oss klara. Vi ställe upp i ridhuset och det visar sig att vi ska hoppa. My god!
Jag har aldrig hoppat förr. Men jag ser fram emot det. Inleder med några låga hinder och det går hur fint som helst Svante sköter sig toppen. Så gör de en större bana och vi ska nu få rida två och två. Hindren är lite högre och vi ska ta fyra hinder efter varandra. Lite svårt att komma ihåg vägen. Det går lite blandat för tjejerna före. De som inte hoppar sitter på sina hästar och tjattrar som bara den. De vill inte göra bort sig och de är lite små rädda för var som kan hända när en hoppar. När de är klara med sina hästar och vad de kan göra så tittar de sig omkring och ser att jag ju är där. Men Ellapix hon har ju SVANTE! Åh nej han är skitsvår. Han går inte att få i galopp och han vill inte hoppa. Jag blir lite nervös men ändrar mig och tänker inte låta deras nervositet avspegla sig på mig. Jag struntar i dem. Så är det min tur, jag rider samtidigt som en tjej som sitter på en nordsvensk. Min andra favvoras. Hon lyckas inte styra in hästen på hindret och vi kommer efter, jag är lite för feg och manar inte på Svante tillräckligt mycket så han vägrar. Jag tar ett extra varv och bestämmer mig för att nu ska han inte få bestämma. Jag manar på hans trav och visar med en bestämd tanke på vart vi ska. Han hoppar. Sedan hoppar han alla andra hinder oxå. Men jag måste mana på honom rejält innan. Det var hur kul som helst. Det är så kul att känna att jag har kontroll. Plus att det såklart är kul att lära sig något nytt.
Fick med mig några papper av min ridlärare om hjälper, sits och förberedningar. Läste dem i natt men ska nog ta och läsa dem igen. Så himla kul det är och flickorna, de är bara helt bäst.
Jag har aldrig hoppat förr. Men jag ser fram emot det. Inleder med några låga hinder och det går hur fint som helst Svante sköter sig toppen. Så gör de en större bana och vi ska nu få rida två och två. Hindren är lite högre och vi ska ta fyra hinder efter varandra. Lite svårt att komma ihåg vägen. Det går lite blandat för tjejerna före. De som inte hoppar sitter på sina hästar och tjattrar som bara den. De vill inte göra bort sig och de är lite små rädda för var som kan hända när en hoppar. När de är klara med sina hästar och vad de kan göra så tittar de sig omkring och ser att jag ju är där. Men Ellapix hon har ju SVANTE! Åh nej han är skitsvår. Han går inte att få i galopp och han vill inte hoppa. Jag blir lite nervös men ändrar mig och tänker inte låta deras nervositet avspegla sig på mig. Jag struntar i dem. Så är det min tur, jag rider samtidigt som en tjej som sitter på en nordsvensk. Min andra favvoras. Hon lyckas inte styra in hästen på hindret och vi kommer efter, jag är lite för feg och manar inte på Svante tillräckligt mycket så han vägrar. Jag tar ett extra varv och bestämmer mig för att nu ska han inte få bestämma. Jag manar på hans trav och visar med en bestämd tanke på vart vi ska. Han hoppar. Sedan hoppar han alla andra hinder oxå. Men jag måste mana på honom rejält innan. Det var hur kul som helst. Det är så kul att känna att jag har kontroll. Plus att det såklart är kul att lära sig något nytt.
Fick med mig några papper av min ridlärare om hjälper, sits och förberedningar. Läste dem i natt men ska nog ta och läsa dem igen. Så himla kul det är och flickorna, de är bara helt bäst.
2008-10-10
57
Idag skulle min mamma ha blivit 57 år. Kära kära mamma.
Den här veckan har varit ovanligt jobbig. Alltså de veckor då mamma skulle ha fyllt år är alltid jobbiga men i år har det varit extra jobbigt. Jag har varit känslig och blödig. Det har väl med situationen runt omkring att göra antar jag. Flytten, min ekonomiska osäkerhet osv.
Ska in på stan och hämta ut några kort och sedan ska jag gå och köpa mig en bukett rättviserosor till mamma. Brukar alltid köpa henne en bukett varje år. Skulle väl helst velat att det fanns tulpaner då det var mammas favorit men då det inte är säsong får jag lov att köpa annat istället.
Den här veckan har varit ovanligt jobbig. Alltså de veckor då mamma skulle ha fyllt år är alltid jobbiga men i år har det varit extra jobbigt. Jag har varit känslig och blödig. Det har väl med situationen runt omkring att göra antar jag. Flytten, min ekonomiska osäkerhet osv.
Ska in på stan och hämta ut några kort och sedan ska jag gå och köpa mig en bukett rättviserosor till mamma. Brukar alltid köpa henne en bukett varje år. Skulle väl helst velat att det fanns tulpaner då det var mammas favorit men då det inte är säsong får jag lov att köpa annat istället.
Den som söker skall finna...
Det är fredag och jag har lite pirr i magen. Ska rida för 2:a gången sedan bums hem och göra mig fräsch för det är After Work på Isäntäs jobb.
Igår när jag satt och slöttittade på tv med stickningen i handen så dök det upp en reklamsnutt för Bonde söker fru. Jag kunde inte sluta skratta. Det var en tjej som skulle presentera sig för sin bonde. Hon berättade att hon gillade japanska filmer, jaha svarar bonden jag gillar mest Stefan och Krister från Falkenberg. Hennes min var helt obetalbar. Hon skulle försöka se ut som att det var ok fast hela hennes kropp egentligen bara ville vrida sig i förtvivlan över den dåliga smaken. Så underbart. Jag tror inte att de två kommer att finna varandra... men jag kan ha fel.
Stickar nu en Abby till mig själv men jag har ändrat lite på mönstret. Placerat hålen i spetsmönstret som en blomma i stället för på en diagonal. Vill ju inte att det ska se ut helt som systerL's. Fast å andra sidan är min brun. Snart har jag ett helbrunt set.
Det är så lustigt, för tillfället stickar jag så himla mycket fel hela tiden. Så fort jag tycker att jag kan något så slappnar jag av och då blir det små fel som kryper sig in i mönstret. Igår fick jag repa upp hela två varv för att jag slappnade av för mycket. Så går det när en börjar bli för styv i korken. Ödmjukhet funkar alltid bäst.
Igår när jag satt och slöttittade på tv med stickningen i handen så dök det upp en reklamsnutt för Bonde söker fru. Jag kunde inte sluta skratta. Det var en tjej som skulle presentera sig för sin bonde. Hon berättade att hon gillade japanska filmer, jaha svarar bonden jag gillar mest Stefan och Krister från Falkenberg. Hennes min var helt obetalbar. Hon skulle försöka se ut som att det var ok fast hela hennes kropp egentligen bara ville vrida sig i förtvivlan över den dåliga smaken. Så underbart. Jag tror inte att de två kommer att finna varandra... men jag kan ha fel.
Stickar nu en Abby till mig själv men jag har ändrat lite på mönstret. Placerat hålen i spetsmönstret som en blomma i stället för på en diagonal. Vill ju inte att det ska se ut helt som systerL's. Fast å andra sidan är min brun. Snart har jag ett helbrunt set.
Det är så lustigt, för tillfället stickar jag så himla mycket fel hela tiden. Så fort jag tycker att jag kan något så slappnar jag av och då blir det små fel som kryper sig in i mönstret. Igår fick jag repa upp hela två varv för att jag slappnade av för mycket. Så går det när en börjar bli för styv i korken. Ödmjukhet funkar alltid bäst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)