Nu var det länge sedan sist igen, men jag jobbar så mycket och på kvällarna har jag inte tid att sitta framför datan. Då är det kvalitetstid med hunden och sambon som gäller, framförallt hunden.
Men det är ju inte så att min vardag är helt tom och händelselös. Jag har förvånats lite över mitt beteende, jag kan inte förklara eller förstå varför jag reagerar som jag gör men tja kanske kan du.
Jag får veta av en äldre man att en kvinna han känner måste ta en ny dos cellgift. Oj så tråkigt känner jag, kan inte vara kul för henne. Men så när den äldre mannen säger att hon, kvinnan, upplever det så jobbigt att tappa håret och att det är något vi inte alls kan förstå så blir jag arg. Jag kan inte hjälpa min känsla utan den bara strömmar upp. Jag försöker knyta mina nävar och låta bli att visa känslorna för mannen. Men varför blir jag så arg och varför tycker jag att det är ett så jobbigt ämne?
Jag brukar ju inte alls ha några som helst problem att prata om min mammas sjukdom och inte heller olika saker som hänger ihop med den. Jag har heller inga som helst problem att berätta om mitt liv för andra. Brukar inte gömma att jag har en mamma som gått bort i cancer. Men i det här fallet så blir jag bara arg, vill inte berätta och tycker bara att det är fånigt. Kanske för att jag tycker att det är för mycket "tyckasyndom". Jag klarar inte av den attityden, sedan klarar jag inte av att gubbar som på något sätt tror sig veta och som försöker förstå sig på utan perspektiv.
Jag kände ialla fall att trots mina försök att hålla tungan rätt i munnen och händerna knutna så snoppade jag av samtalet fortare än det var tänkt. Men jag orkar bara inte sitta och oja mig och säga ja så syyynd det är om henne. Visst hon tappar håret, men sätt det i perpektiv! Hon kanske överlever och får behålla livet, vad är mer värt? Hår eller liv? Tja kanske jag är hård men jag kan inte hjälpa det, tycker att människor ojar sig för allt för mycket här i livet. Sätt det i perspektiv och hoppas på att du överlever. Är det inte dödligt så tycker jag att du ska oja dig väldigt lite för resten av livet är ganska fint...
Nåja nu har jag ojat mig färdigt. Skulle kunna spy ännu mer galla över det här ämnet men känner att det inte leder någon stans. Istället ska jag sätta mig i soffan och kramas kanske sura lite för att jag har mött en så svår boss i spelet och klaga för att vi inte har något att snaska på. Det hade varit gott med grukstavara och dip...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar