Jag bara måste klaga nu det har vuxit irritation i mig nu några dagar. Vad kan det då vara som är så viktigt att jag måste klaga på det? Viktigt och viktigt vet jag väl inte men jag stör mig och det räcker gott. Det jag vill klaga på är nyblivna föräldrar, jo jag vet att det är speciellt och att en bli helt annorlunda. Men, måste en bli helt galen?
1. Förälder till sitt barn i vagnen med gullig-prata-med-bäbis-röst - "titta en hund, har du seett hunden, däär är huunden, nä men har du sett två hundar osv" Vad tror ni hundar gör som hör en sånda röst, de blir så klart glada och vill inget hellre än att hoppa upp i vagnen och hälsa på den snälla människan som pratar med den snälla rösten. Det minsann är inte lika roligt tycker föräldern, ojojoj mitt barn kan ju bli rädd! Men det skulle du kanske ha tänkt på lite tidigare.
2. Nybliven förälder vill visa världen för sitt lilla barn. Ser en traktor som gräver och tänker bara att den måste jag visa för ungen. Tänker alltså inte på att den går rakt över cykelbanan på Svingen och att cyklister kommer i världens fart nedför den ganska branta backen. Allt föräldern tänker är "åh en traktor den måste jag visa" Din dumme... vad är viktigare en överkörd vagn med utrillad bäbis eller att få se en traktor som gräver?
3. Föräldern på fiket, har bjudit in en kompis bara verkar känna mamman. Mamman tänker bara på sitt barn som hon springer och hämtar och leker med över hela fiket. Visst hade det varit ok om inte kompisen suttit vid bordet och verkligen lidit över att hon satt med en kille som hon inte kände. Man lämnar inte kompisar i sticket på det viset, även om en har ett busigt barn. Se till så att det kan busa vid bordet eller nåt. Jag vet inte, men det såg väldigt egoistiskt ut i alla fall. Hon tänkte inte på sin vän som inte kände sig hemma i sällskapet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar